Citat:
Nuförtiden är det ju typ standard att ha en mobiltelefon ,men då , för ett antal år sedan ; när bara varannan människa hade råd att ha en mobil , fick ju vi andra köpa ett telefonkort som man stoppade in i telefonkiosken , minns Ni ?
Tycker de skall börja om igen med att åtminstone ha EN telefonkiosk vid varje tågstation i Sverige.
Så slipper det bli sådana här problem att man inte kan ringa till den som man behöver komma i kontakt med när man hamnar i trubbel.Någon när och kär som kan komma på en problemlösning i en knasig situation som i detta fall var 2 incidenter:
1.Råkade kliva av på fel station
2.Mobilen var utan batteriladdning
+ att Patriks sinnestillstånd var destruktivt och behövde 100% stöttning av någon han kände och litade helt och fullt på.
Hade denna telefonkiosk funnits och ett stycken telefonkort i plast (helst nyköpt inför resan) , så hade han kanske klarat situationen bättre...
Typ att vänta på nytt tåg osv. genom att slå en signal varje halvtimme till sin mamma som exempel.
Det vet man ju själv,att man behöver tröst och stöd ibland av sin mamma eller pappa i speciella situationer.
Så ! Sätt fram telefonkioskarna igen kommunerna , det kan gälla liv och död.
Skillnaden på att använda en telefonkiosk vs. mobiltelefon är just det att telefonkiosker aldrig behöver batteriladdas,och tur är väl det,skulle se galet ut om telefonkioskerna skulle vara tvungna att sättas in i varsin elkontakt ,hihi....
Ne nog skämtat om det, men håll med om att även om man fyller på mobilkortet så funkar ibland inte själva mobilen.
Så telefonautomater är tryggare i det avseendet ;köp ett telefonkort och gå in och ring i telefonautomaten,såvida inte någon fått agrro och slitit av hela sladden,men var inte de i bastant järn ? Sladden alltså !?
Jag tror fortfarande att Patrik faktiskt trodde sig vara framme i Mjölby,eftersom det idiotiskt nog står/stod MJÖLBY uppe på skärmen pga att när tåget står still,visar skärmen alltid tågets slutstation.
Men om han var stressad och längtade hem , så självklart läste han däruppe på skärmen ; DET, som om han REDAN var framme.
Sen när han insåg sitt misstag var det tvärviktigt för just honom att få ringa och be om hjälp, om att bli hämtad eller liknande.
När han då inte kunde nå någon blev han självklart utom sig , och att fråga vem som helst om att få låna någons mobil är inte så självklart , eftersom många kan vara rädda för att få den snodd.
Damen inne på tåget vågade ju självklart låna ut den eftersom de var på ett tåg där de befann sig inom ett begränsat område,där konduktören kan se till att alla sköter sig.
Men som sagt,tänk efter själva,hur många gånger har ni velat låna ut mobilen till en random person på stan eller liknande.Inte ofta,eller hur?
Så där var han, utan att kunna nå dem han Verkligen behövde nå.!!
Inte kul alls.....
Tycker de skall börja om igen med att åtminstone ha EN telefonkiosk vid varje tågstation i Sverige.
Så slipper det bli sådana här problem att man inte kan ringa till den som man behöver komma i kontakt med när man hamnar i trubbel.Någon när och kär som kan komma på en problemlösning i en knasig situation som i detta fall var 2 incidenter:
1.Råkade kliva av på fel station
2.Mobilen var utan batteriladdning
+ att Patriks sinnestillstånd var destruktivt och behövde 100% stöttning av någon han kände och litade helt och fullt på.
Hade denna telefonkiosk funnits och ett stycken telefonkort i plast (helst nyköpt inför resan) , så hade han kanske klarat situationen bättre...
Typ att vänta på nytt tåg osv. genom att slå en signal varje halvtimme till sin mamma som exempel.
Det vet man ju själv,att man behöver tröst och stöd ibland av sin mamma eller pappa i speciella situationer.
Så ! Sätt fram telefonkioskarna igen kommunerna , det kan gälla liv och död.
Skillnaden på att använda en telefonkiosk vs. mobiltelefon är just det att telefonkiosker aldrig behöver batteriladdas,och tur är väl det,skulle se galet ut om telefonkioskerna skulle vara tvungna att sättas in i varsin elkontakt ,hihi....
Ne nog skämtat om det, men håll med om att även om man fyller på mobilkortet så funkar ibland inte själva mobilen.
Så telefonautomater är tryggare i det avseendet ;köp ett telefonkort och gå in och ring i telefonautomaten,såvida inte någon fått agrro och slitit av hela sladden,men var inte de i bastant järn ? Sladden alltså !?
Jag tror fortfarande att Patrik faktiskt trodde sig vara framme i Mjölby,eftersom det idiotiskt nog står/stod MJÖLBY uppe på skärmen pga att när tåget står still,visar skärmen alltid tågets slutstation.
Men om han var stressad och längtade hem , så självklart läste han däruppe på skärmen ; DET, som om han REDAN var framme.
Sen när han insåg sitt misstag var det tvärviktigt för just honom att få ringa och be om hjälp, om att bli hämtad eller liknande.
När han då inte kunde nå någon blev han självklart utom sig , och att fråga vem som helst om att få låna någons mobil är inte så självklart , eftersom många kan vara rädda för att få den snodd.
Damen inne på tåget vågade ju självklart låna ut den eftersom de var på ett tåg där de befann sig inom ett begränsat område,där konduktören kan se till att alla sköter sig.
Men som sagt,tänk efter själva,hur många gånger har ni velat låna ut mobilen till en random person på stan eller liknande.Inte ofta,eller hur?
Så där var han, utan att kunna nå dem han Verkligen behövde nå.!!
Inte kul alls.....
Tidigare sågs telefonkioskerna som väldigt viktiga vid olyckor osv. Jag tycker det är synd att de sista (?) telefonkioskerna försvann. De kan rädda liv och är billigare i drift idag än förr. Jag vet inte om det finns några kvar över huvud taget. De flesta togs väl bort gradvis för 10-20 år sedan och sedan en mer total avveckling efter det.
Lite OT. Vandalisering var ett problem, speciellt när det fanns tusentals av dem och fortfarande mynttelefoner, men i de flesta fall var det bara någon som snott delar ur telefonkatalogen (speciellt när det började komma kartor i dem på 80- eller 90-talet). Det kunde vara en sladdrig hög som hängde intill telefonen. Idag hade de väl slitits bort eller bränts upp på några timmar.
Citat:
Flera gånger har du skrivit att du har messat med Patriks mamma och att det du skriver är helt sant. Om det är helt sant att du messat med mamman vad är du då för människa som sen går rakt ut på Flashback och skriver vad hon har sagt? Hon har kanske t.o.m gett dig sitt medgivande till det? Nä du den går jag inte på . När man är anonym som här i Flashback kan man ju skriva att vad som helst är sant eftersom man inte behöver stå för vad man skriver. Då kan jag ju lika väl påstå att jag är Patriks mamma och att det är sant. Ingen vet ju vad som är sant på Flashback eller inte ändå.
Om du läser igenom från i somras så känns det kanske mer sannolikt, eftersom det finns en förhistorik med en stor Facebookgrupp där folk kommunicerade med varandra.