Tröttnat på pratet om "bristen på programmerare".

Jag tror bara att det är väldigt nischat nu. Till exempel de som blir räkneingenjörer har tre spår att välja mellan, hållf, strömning och ljud och vib. Jag tror att fler folk kanske hittar sin nisch under studietiden och är mer förberedda att jobba inom det dom fördjupat sig i. Men jag har dock träffat en applikationsingenjör som tagit examen i teknisk fysik, med inriktning mot partikelfysik så inget är omöjligt. Jag tror som folk för 20 år sen att högskolan/universitetets viktigaste uppgift är att träna upp problemlösningsförmåga och förmågan att ta in kunskap snabbt. Men har du kodat 3-4 språk under 5 års tid på datateknik så kan ju det väga tyngre än att du räknat massa avancerad matematik.

Hmm... se på en person över 50 år som blir arg för att han/hon inte ens har viljan att försöka förstå gränssnittet i en smartphone, som enligt mig är höjden av användarvänlighet (*), och jämt tror att någon försöker lura honom/henne.

Varför? Kanske för att nördar och teoretiskt kunniga har mobbats av dem i decennier och nu tror de att vi kommer att ge igen? Programmerare har ett stort ansvar när de skapar den nya verkligheten för andra. Just nu är vi Stålmannen, eller kanske Bamse är en bättre liknelse.


Men de är få. Kombinationen av kunskap och ödmjukhet är lika sällsynt inom programmering som i kristendom, polisväsendet, politik eller vad som helst. Det finns några stjärnor.

(*) = Blanda inte ihop det med en färdigköpt dator full av skitprogram, reklam för allt möjligt, processer som startar lite då och då, meddelanden om uppdateringar som du inte visste att du behöver, osv...

Fortsätt gå på intervjuer! När jag hade tagit examen och färdigutbildad ”webbutvecklare”, tog det mig 20 intervjuer minst (gick på intervju varenda jävla dag den sommaren efter examen). Till slut fick jag jobb! Och tro mig, efter första jobbet du får, så kommer rekryterare jaga sig nonstop. Blir rätt jobbigt i längden men då vet man att det är personalbrist. Fick mitt nuvarande jobb hur lätt som helst... och jag är en medioker programmerare. Ser mig fortfarande som en junior.

Jag förstår inte varför man likställer social kompetens med att vara extrovert.

T ex har du medarbetare som är introverta och ni lunchar så säger du väldigt lite. Sitt tyst och ställ eventuellt någon fråga du vet intresserar dem eller något jobbrelaterat. Är det extroverta så får du prata på istället.

Har någon på ditt kontor just förlorat en släkting eller nära vän? Har någon gift sig, fått barn eller separerat? Är ni oense om hur ni ska lösa en uppgift? Tycker du att din chef är dålig?

Har man god social kompetens så kan man hantera ett brett spektrum av sådana här situationer.

Borde finnas gott om programmarerar tycker man

Ja finns gott om programatör.

Lägg upp dig på Linkedin, försök lägga till några bra personer och vänta på svar. Vet en som jobbar som programmerare och hon får förfrågningar lite då och då av diverse företag inom EU ifall hon vill arbeta hos dom. Fick tre förra veckan varav ett låg i London.

Men hon är anställd på ett bra företag så det kanske är anledningen.

LinkedIn är grymt ifall man har ett jobb. Mycket trögare annars.

Inte min mening att gnugga det i ansiktet på dig, men mitt nuvarande konsultprojekt flyger mig till Stockholm från andra sidan jordklotet på en 10h resa istället för någon i Sverige på plats.

Det är väl ändå en indikation om något, om att det är svårt att hitta kompetenta programmerare i Sverige.

Jag har tidigare jobbat som programmerare i c# och genom linkedin får jag ca 5 samtal per år från företag som vill anställa mig som programmerare. Dock inte intressant då jag bytt branch men mina gamla kollegor och andra vänner inom den branchen har inga problem att hitta jobb heller och blir även dom kontaktade av olika företag via linkedin. Så visst finns det jobb.

Så här skulle jag säga eller skriva:
Får jag jobbet?

Nej.