Citat:
Jag vet egentligen inte vad den här posten kommer leda till, eller om den ens är nödvändig, efterfrågad eller fyller någon funktion. Det kanske bara blir mitt egna lilla tidsdokument över min ev reception, eller så slutar det efter denna post. Eller så kan den kanske växa och blir till någon hjälp för blivande frimurare, eller till er som söker svar på hur det hela går till.
Jag kan reda säga nu, att blir jag medlem kommer jag självklart följa brödraskapets stadgar och regler, och kommer ingenting yppa om det jag inte bör göra. Än så länge är jag dock inte upptagen i brödraskapet.
Lite bakgrundsinformation. Jag är medelålders (vad det betyder är nog olika för olika personer, men 40+ ), bor i en större stad. Vet egentligen inte så mycket mer om frimurarna än vad andra i min ålder vet. Jag följde naturligtvis med spänning alla skriverier om frimurarna i dagspress på 80-90 talet som nyfiken tonåring. Jag har nog alltid haft en fascination för tradition, mysticism, medeltiden, svensk historia, fantasy mm - dock på en helt ordinär nivå. Jag har mig veterligen inte haft några nära vänner som varit frimurare. Frimurarorden har inte varit någonting jag lagt speciellt större tanke på de åtminstone de senaste 15 åren.
Vägen in Vintern 2018 - Första kontakten
Någon gång i början av detta året blev jag kontaktad av en person som jag känner på ett professionellt sätt. (Vi är med i samma helt "vanliga" förening). Den föreningen har vi två tillsammans varit med i ca ett år. I samband med denna förening var vi på en fest tillsammans och han berättade då att han var en frimurare, och varit ett bra tag.
Han är idag (om jag förstått det rätt) riddare av den 8:e graden. Varför han berättade detta var för att han ville veta hur jag ställde mig till frimureriet och att han ansåg att jag nog var en lämplig kandidat för att gå med. Och att han var beredd att gå igod för mig och bli en av mina faddrar.
"Om jag får dricka blod ur en dödskalle" så absolut! Blev mitt spontana svar, varpå han skrattade.
Ett par veckor efter denna händelse kontaktade han mig igen, och sa att hans fråga hade varit seriöst menad. Jag kände mig naturligtvis hedrad och min nyfikenhet började växa allt mer. Vi samtalade ett par gånger över några månaders tid, och till sista sa han att nä, nu kommer jag rekommendera dig!
Han bad mig skriva ett litet enkelt CV, som han skulle bifoga vidare för att se om det finns en broder till som kan tänka sig bli min fadder.
Där är vi nu.
Framtiden
jag väntar med spänning, och hoppas att jag snart blir upptagen i brödraskapet.
Jag har ingen aning om hur lång tid sådant här tar. Jag har sagt att jag egentligen inte heller vill veta. Även om jag pushar på min vän, med nyfikna frågor.
Som jag förstår, är en stor del av frimureriet att gå in med öppet hjärta och sinnelag och ta del av upplevelser som är "okända" och nya.
//Blivande broder ?
Jag kan reda säga nu, att blir jag medlem kommer jag självklart följa brödraskapets stadgar och regler, och kommer ingenting yppa om det jag inte bör göra. Än så länge är jag dock inte upptagen i brödraskapet.
Lite bakgrundsinformation. Jag är medelålders (vad det betyder är nog olika för olika personer, men 40+ ), bor i en större stad. Vet egentligen inte så mycket mer om frimurarna än vad andra i min ålder vet. Jag följde naturligtvis med spänning alla skriverier om frimurarna i dagspress på 80-90 talet som nyfiken tonåring. Jag har nog alltid haft en fascination för tradition, mysticism, medeltiden, svensk historia, fantasy mm - dock på en helt ordinär nivå. Jag har mig veterligen inte haft några nära vänner som varit frimurare. Frimurarorden har inte varit någonting jag lagt speciellt större tanke på de åtminstone de senaste 15 åren.
Vägen in Vintern 2018 - Första kontakten
Någon gång i början av detta året blev jag kontaktad av en person som jag känner på ett professionellt sätt. (Vi är med i samma helt "vanliga" förening). Den föreningen har vi två tillsammans varit med i ca ett år. I samband med denna förening var vi på en fest tillsammans och han berättade då att han var en frimurare, och varit ett bra tag.
Han är idag (om jag förstått det rätt) riddare av den 8:e graden. Varför han berättade detta var för att han ville veta hur jag ställde mig till frimureriet och att han ansåg att jag nog var en lämplig kandidat för att gå med. Och att han var beredd att gå igod för mig och bli en av mina faddrar.
"Om jag får dricka blod ur en dödskalle" så absolut! Blev mitt spontana svar, varpå han skrattade.
Ett par veckor efter denna händelse kontaktade han mig igen, och sa att hans fråga hade varit seriöst menad. Jag kände mig naturligtvis hedrad och min nyfikenhet började växa allt mer. Vi samtalade ett par gånger över några månaders tid, och till sista sa han att nä, nu kommer jag rekommendera dig!
Han bad mig skriva ett litet enkelt CV, som han skulle bifoga vidare för att se om det finns en broder till som kan tänka sig bli min fadder.
Där är vi nu.
Framtiden
jag väntar med spänning, och hoppas att jag snart blir upptagen i brödraskapet.
Jag har ingen aning om hur lång tid sådant här tar. Jag har sagt att jag egentligen inte heller vill veta. Även om jag pushar på min vän, med nyfikna frågor.
Som jag förstår, är en stor del av frimureriet att gå in med öppet hjärta och sinnelag och ta del av upplevelser som är "okända" och nya.
//Blivande broder ?
Gick rätt fort från att jag fyllde i ansökan till att jag blev kallad, minns inte exakt, men en månad tror jag. Nu vet jag att det var lite fortare än normalt, beroende på att det dök upp ett tillfälle pga ett återbud.
Att hitta en andra fadder brukar inte vara några problem, så du blir säkert kallad snart.
Lycka till, och hoppas att frimureriet passar dig bättre än det passade mig.