Citat:
Vietnamkriget var ett proxykrig mellan USA och Sovjet. Varken USA eller Sovjet framställde sig själva som offer. Offren var alltid någon annan utomstående, någon som inte spelade så stor roll i det stora hela. Om vi ska använda Vietnamkriget som analogi är svenskarna alltså inte vietnameserna - offren - utan Sovjet. Ingen ömmade över sovjetiska offer, och det skulle vara en fullständig mardröm för Sovjet att framstå som så svagt, kränkt och ömtåligt.Vietnamstrategin fungerade bra.
Däremot fungerar inte "Sverige åt svenskarna"-strategin, något som alla utomstående kan se. Men vill man harva fram som ett 0,5% parti, så visst.
68-vänstern vurmade inte direkt för Sovjet. Det var åtminstone inte det som fick de unga bli vänster, utan det var imperialismen och hur USA angrep Vietnam, som gjorde att vänstern i Sverige indirekt blev allt mer röd.
Sovjetvurmandet var marginellt. Det fanns några stalinister här och var men det var ytterst marginellt. Stöttade man ändå Sovjet var det för att de representerade andra sidan mot USA, vilket alltså kom sig av att USA sågs som den store mobbaren.
Det du, AFS, och andra nationalister inte verkar förstå är att alla revolutioner drivs på av underdog-mentalitet. Nazisterna blev valda för att de framställde sig som offer för det storkapitalet som utarmade det tyska folket. Inte ens nazisterna gick till val på att utvisa alla judar, och kristallnatten var ett propagandafiasko eftersom folket såg det som överdrivet.
Däremot fungerar inte "Sverige åt svenskarna"-strategin, något som alla utomstående kan se. Men vill man harva fram som ett 0,5% parti, så visst.
68-vänstern vurmade inte direkt för Sovjet. Det var åtminstone inte det som fick de unga bli vänster, utan det var imperialismen och hur USA angrep Vietnam, som gjorde att vänstern i Sverige indirekt blev allt mer röd.
Sovjetvurmandet var marginellt. Det fanns några stalinister här och var men det var ytterst marginellt. Stöttade man ändå Sovjet var det för att de representerade andra sidan mot USA, vilket alltså kom sig av att USA sågs som den store mobbaren.
Det du, AFS, och andra nationalister inte verkar förstå är att alla revolutioner drivs på av underdog-mentalitet. Nazisterna blev valda för att de framställde sig som offer för det storkapitalet som utarmade det tyska folket. Inte ens nazisterna gick till val på att utvisa alla judar, och kristallnatten var ett propagandafiasko eftersom folket såg det som överdrivet.
Nazisterna gick till val på att de var kapabla att sätta stopp för kommunistiskt våld - alltså på att de var starka och tyskarna hade en inneboende styrka. Jag vet inte vad du har läst om kristallnatten, men det var inget som NSDAP alls uppskattade.
Citat:
Det är den enda vägen framåt. Lyft det positiva och låt det inspirera. Det är bara ställningstagandet för någonting som är långsiktigt fruktbart.
Det här har föresvävat mig också, angående grelin (och vissa andra SD:are på forumet). Man vill se avståndstaganden i vissa avseenden och verkar då ytterst PK, å andra sidan uppvisar man en hatisk attityd i andra frågeställningar (t.ex visavi muslimer) och rentav önskar se död och förstörelse; där känner man sig plötsligt rätt okontroversiell i sin önskan om politiker som verkar i svenska folkets intresse, utvisar bedragare och brottslingar, osv. AfS känns konsekventa i sin linje, man bygger inte sin politik på ressentiment och undergångstankar utan på något verkligt positivt och starkt. Detta positiva och starka kan vi inte skjuta upp till ett läge efter att dagens skit lösts, utan vi behöver hitta det inom oss redan nu. Annars blir det ingen beständig, positiv förändring framåt.
