Lurade sina föräldrar - föräldrarna utblottade

Ett par hundratusen.

Om du är 30 år och har gått en akademisk utbildning så har du hunnit arbeta i ungefär 7 år och du började på minus 300 000 kr i CSN-lån. Ska du ligga 200 000 kr plus efter dessa 7 år behöver du, givet att omkostnader för ensamhushåll utan barn är ungefär 200 000 kr per år, ha haft en genomsnittlig inkomst på drygt 400 000 kr per år. Medianlönen i Sverige är 360 000 kr per år. För hela arbetsmarknaden alltså.

Om du inte pluggade något efter gymnasiet kan du absolut ha 200 000 kr på banken förutsatt att du levt genomsnittligt och arbetat hela tiden. Om du valde att plugga något så verkar de flesta svenskar ha svårt att ligga 200 000 kr plus när de är 30.

Härvan väcker onekligen en del frågor. Med så dåliga svenskakunskaper så är det ju inte så troligt att de har ett ”vanligt” jobb och som du säger förmodligen, åtminstone delvis, lever på bidrag.
Vid ansökan om lån i minst ett av fallen så ställdes lägenheten som säkerhet, vilket kan få en att förmoda att det är en bostadsrätt. Då undrar man ju hur de har haft råd att köpa en sådan...
Sedan tror jag ju att de flesta lånen har tagits hos låneföretag som inte är så noga med att kolla upp huruvida låneansökaren har en anställning. Dock då till en saftig ränta. Åtalet gäller ju dock ”bara” de två stora lånen på sammanlagt 192000 kronor. Hur mycket de andra lånen uppgår till kanske kommer att framgå av förundersökningsprotokollet när det kommer.

Ingen chans att föräldrarna åläggs att betala om det går bevisa att hon t ex fört över pengarna till sina konton.

Fan vilken misär att vara på KFM för obetalda pizzor, när man skött sig hela livet...

ONT:

Det verkar som föräldrarna inte kunde språket och var dåligt insatta i hur systemet fungerar. De har helt enkelt litat på dottern i många frågor. Det gör det lätt för henne att utnyttja situationen...

Hörde om ett liknande fall för ett par år sedan. Kvinna med dåliga språkkunskaper hade lånat ut bankomatkort till sin son som hjälpte henne med allt som handla mat och övriga ärenden. Så han tog lite åt sig själv och sedan tyckte hon att banken hade lurat av henne pengarna. Fast hon hade gett kod till sonen och låtit honom använda kortet.

Har de låtit henne använda deras bank id koder, dosor så får de nog stå för det. Och risken är väl ganska stor att de har låtit henne använda dem om de inte förstår språket på sidor med webtjänster där det används.

Det vetefasen. De kanske prioriterat att amortera på ev bostadslån, för att få lägre bostadskostnad och så går dottern och sopar bort det.

Undrar om det finns ett speciellt helvete förberett för dom som gör så här mot sina föräldrar.

Prioriterar man tatueringar, cigg & snus, energidrycker och hämtmat framför att ha en ekonomisk buffert så har man gjort ett aktivt val. Utalar mig dock inte om enskillda fall!

Det finns förhoppningsvis en sådan särskild avdelning för vuxna "barn" som bedrar sina föräldrar på detta sättet. Det är inte fråga om invandrare med särskilda tolkbehov, som kanske i detta fallet, utan om vanliga nära relationer föräldrar - barn. Alla föräldrar vill hjälpa sina barn och barnbarn.

Min mor kämpade på för att hjälpa ett av mina syskon och lånade ut vår gemensamma sommarstuga. Mor ville inte klaga, men ett annat syskon for till stugan och kollade. Då avslöjades att den lidande systern inte bara tagit emot möjligheten att ordna sitt boende. Hon hyrde faktiskt ut hela stugan, inklusive vatten, el, värme och telefon. Mor fick räkningarna. Systern lär ha blivit tvärilsk när det hela avslöjades. Systern tyckte självklart att det kändes bra att inte ha några utgifter för huset. Helt svenska sen sju generationer bakåt.

Mina saligt hädangångna svärföräldrar hade förberett sin ålderspension. Trygga skulle de känna sig och huset var betalt och de hade en del pensionspengar att röra sig med. Svärfar blev alltmer nervös och hans blodtryck steg i höjden och tog kål på honom. I samband med hans död visade det sig att dottern (i 40-årsåldern) hade "lånat" vartenda öre på pensionskontona. Huset, som varit helt betalt utan skulder, var toppbelånat och lite till därutöver. Över nock som man säger fast det hade man naturligtvis inte sagt till syskonet, som först vid bouppteckningen fick klart för sig vad syskonet gjort mot de gemensamma föräldrarna. Jag har för mig att det rörde sig om 700-800 tusen SEK. När bouppteckningen skulle signeras blev dottern "ursinnig" och beklagade sig högljutt på klara och redig svenska "Men om de skulderna ska tas upp här så får jag ju inget när mamma dör!"

Bedragare och snyltare är desamma över hela världen. Föräldrar vill hjälpa sina barn. Kommer en dom i detta fallet, så får föräldrarna kanske en stabil grund att stå på. Kanske en ilska dotter, men KFM kommer att skicka sina räkningar till rätt mottagare.