Göteborgsskola rättade inte elevers mattefel - ville inte förstöra elevernas glädje

Bara för att en gnällig förälder anser att boken inte är rättad, betyder det inte att läraren totalt har struntat i att bedöma eleven. Givetvis har eleven fått formativ feedback. Det finns som sagt ett flertal andra metoder att ta till i matematikundervisningen. Vi med specialpedagogisk kompetens inom matematiken har nog inte rättat en enda rutinuppgift i elevernas matematikböcker, ändock vet vi exakt var varje elev på hela skolan ligger. Konstigt... *Skakar på huvudet*

Och om en lärare då använder sig av den metoden, bör det då inte rättas?

Jag har ALDRIG sett en lärarrättad bok på högstadium eller gymnasium. De är självrättande böcker. Jag har heller aldrig sett eller hört av en matematiklärare på högstadium eller gymnasium som rättar elevernas böcker. De gånger som ämneslärarna ens bryr sig om elevböckerna är när de vill utforska varför eleven har vissa missförstånd på t.ex. prov. Ofta följer man då upp med elevintervjuer med boken som verktyg.

Artikeln handlar dessutom om en lågstadieelev då föräldern har klagat för att matematikboken inte innehöll en massa röda bockar vid uppgifterna. Böcker som man direkt skriver i har man inte ens på mellanstadiet. När det gäller lågstadiet skall all matematik i huvudsak undervisas lärarlett och med praktik. Böckerna skall vara avlastning och möjlighet till självstudier via repetition, då barnen inte kan sitta i hel- eller halvklass alla lektioner.

Om det handlar om en självrättad bok, borde inte läraren då och då kontroller om den rättas av eleven?

I alla fall efter fallerade prov som du säger. För övrigt så var vissa delar av boken rättade.

Du kan ofta få rätt svar på rutinuppgifter med metoder som är helt upp mot väggarna. Då har du "kommit fram till" rätt svar, men du har använt metoder som inte ens går att använda, för gör du om metoden med en annan uppgift av samma uppgiftstyp så får du helt fel svar.

För några år sedan fanns det 5 uppgifter på nationella provet i matematik för år 3 och år 6 som var av den karaktären att du kunde få ut rätt svar med helt banala metoder. Dessa var inom talområdet rationella tal och en del var divisionsuträkningar. En del elever hade räknat ut talen komplett ute i det blå, men på grund av det rationella talområdet kunde de ändå få rätt svar på uppgiften utan att förstå att de inte skulle få rätt svar om de böt ut sina tal mot andra tal med samma metodik.

En del barn är huvudräknare av rang; de ser talen och kan direkt, helt naturligt, räkna ut talen. Men detta fungerar bara på lätta rutinuppgifter där huvudräkning fungerar. Ska de lösa svårare algebra eller svårare ekvationer med exakt samma tal som de har gjort förut så får de svårt. Detta för att dessa elever ofta tenderar att sakna metoder och strategier för att räkna ut även de grundläggande aritmetiken. De ser talet och sedan svaret direkt. Dessa elever är också oftast de som "trippar på likhetstecknet", de konstruerar upp en likhet som de tror stämmer med deras huvudräkning och vi får en algoritm som är allt annat än i likhet.

När eleverna har kommit förbi mellanstadiet är det faktiskt upp till elevernas egna självinstresse att komma till läraren för att fråga om hjälp med en uppgift. En del lärare instruerar sina elever att komma till läraren om de te.x. har 10 fel i ett kapitel. Då gör man en snabbare elevintervju och går igenom uppgifterna med eleven.

Om delar av boken är rättan så är det väl så att läraren rättar boken, eller hur?

Du får tänka på att matematikundervisningen i högstadium och gymnasium är helt annorlunda än på låg-mellan. Ämneslärarna har inte ens tillräckligt mycket ämnesdidaktik för att överhuvudtaget kunna gå ner och undersöka vissa grundläggande svårigheter som en del elever har fått med sig genom åren. Det är där vi speciallärare/specialpedagoger kommer in i bilden.

De verkar ha rättat det som är rätt.
https://www.expressen.se/gt/skola-va...ens-mattefel-/

Får känslan av att läraren visste att eleven var svag, utan att göra något åt det.

I verkligheten dog en person.

Konstruktören av byggelementet gjorde det för tunt. Så det klarade inte av belastningen under bygget. Och när det rasade dog en person som var på marken.

Det är ett verkligt fall.

Privat sektor är i allmänhet bra på att ha processer där den här typen av fel upptäcks och åtgärdas i tid. Det hade dock inte det här lilla företaget. Troligen får det problem att få nya uppdrag och går under. Så om inte processerna fungerar så rensas iaf företagen bort.

Offentlig sektor har inte motsvarande krav på sig. Det kan fortsätta att göra fel. Finns inga incitament att rätta och bli bättre.

Så länge offentlig sektor styr över skolan så kan den vara hur kass som helst.

Får en känsla av att du inte vet om lärarna gjorde något åt det.

Säg mig;

Hur ger du eleven nycklarna för att förstå:
-Tals betydelse och storlek (positionssystemet, representationsformer, mängder)
- Tals ekvivalenta samband (uttrycksformer, representationsformer, likheter, proportionaliteter)
-Tals olika referenspunkter i sambansförhållande med varandra (fler (än)-färre (än), lätt-tungt, mindre (än)-större(än))

Genom att enbart rätta rutinuppgifter i stil med 4+3 med en rödpenna?


Det finns en klar åtskillnad på lärare och allmogen som faktiskt kan delas binärt:

-De som enbart tror att matematik är metodiska lösningar på rutinmässiga problem ala. (lika gånger lika ger "plus") och rutinuppgifter i boken är A-O.

- De som förstår att bakom metoderna ligger en upplärd förståelse för matematikens med abstrakta sida, att kunna förstå t.ex sambanden mellan två mängder eller så konkret som förståelsen bakom den metodiska regeln (lika gånger lika ger "plus").

Den första brukar vara ämneslärare på högstadium och gymnasium samt mindre benägna lektorer på högskolorna. till dessa kommer högskolestudenter på ingenjörsutbildningar som tror att man förstår matematik genom att enbart nöta en gammal tenta.

Den andra brukar vara högskoleutbildade matematiker och ämnesdidaktiker i matematik samt de som har ämnesdidaktiken mot yngre åldrar, där den grundläggande förståelsen för matematiken befästs.

Du menar att läraren endast ska rätta det som är rätt? Inte det som är fel?

Varför skall en lärare vara och peta i elevernas böcker?

Boken lär väl ha ett facit till uppgifterna, så att eleverna kan kontrollera att dom räknat rätt.
Och stämmer inte elevens uträkning med facit så har någon fel. Anser eleven att det är fel i facit så får eleven ta upp det med läraren. Annars har eleven feedbacken att den egna uträkningen är fel.

Över fyra sidor med inlägg och du har inte förstått att läraren använder andra bedömningsmetoder också.


I det här fallet är det nog en yngre elev med böcker man skriver i, dvs lågstadium. Annars kan inte föräldern sudda ut svaren på uppgifterna och kräva att telningen gör om dem. Dessa böcker saknar facit för att eleverna är så unga att de ändå inte kan rätta själva. Läraren har antingen haft boken som sekundärmaterial eller som läxbok och inte hunnit med att rätta allt. Sedan går läraren igenom felen med klassen på vanliga lektioner.