Citat:
Ursprungligen postat av
biljon
Nu vet jag att historia och nationalekonomi inte går ihop, annars skulle dom inte göra samma misstag gång efter gång och kasta in länder och ofta världen i extrema krissituationer.
För oss andra som har någon form av utbildning så står det klart att Tage Erlander var statsminister från 1946-1969, perioden då landet var rankat som högst i välståndsligan.
Vad som hände 1975 vet nog alla.
De senaste decenniet har vi dessutom gått mot ren planekonomi vilket har triggat en rejäl nedgång.
Jag har noterat att det finns en del här på Flashback som tror att politiska beslut får omedelbara effekter.
Medan andra kan förstå att det finns fördröjningar, så kan dessa inte förstå det.
Gör man en ändring i t ex grundskolan så förstår de flesta att det tar 20-30 år innan det är tydligt i BNP/Capita. Men inte de här personerna.
Skribenten biljon hör uppenbarligen till de som inte förstår att kausalitet kan komma med varierande fördröjning.
Nåväl, det (S)orsakade var skattehöjningar, regleringar och förbud som försvårade för näringslivet. Det senare blev i ganska dåligt skick efter Erlanders sverigeförstörelse. En del av detta var att facket fick rätt att utpressa företagen tämligen godtyckligt.
Istället för att rätta till de felen så ägnade sig regeringarna åt devalveringar. Vilket sänkte värdet på valutan så att företagen skulle gå mindre uruselt. Detta gjordes flera ggr, och skapade dessutom kraftig inflation.
(S) hade insett problemet och försökte prata facket tillrätta under hela 80-talet. Utan framgång.
Men att valutan släpptes fri på 90-talet och att GP ogillade facket och sänkte akassan så att dom skulle fatta att deras sverigeskadliga verksamhet inte uppskattades inom (S) längre, gjorde att facket dämpade sina skadeverkningar.
Kvar fanns dock arbetsmarknadslagarna som skadade. De är fortfarande kvar men seriösa försök görs dock att minska deras skadeverkningar.
Vi dras alltså fortfarande med skador som Palme införde i början på 70-talet och som Erlander införde på 60-talet.