Jag har cancer - vet att jag snart ska dö. [OlikaBroed död 211222, Picasso2 221211]

Hur ser du på dina tillgångar, funderat på testamente?

Har inga planer på att spendera evigheten i sällskap med Annie Lööf, så henne lämnar jag nog på jorden när det är dags för avfärd. Inga planer att skynda på förloppet via självmord heller - ej byggd för sån dramatik.

Har ingen utvecklad spirituell tro men utesluter inte att ”något” ändå händer efter döden. Om tid endast är den känsla som uppstår när en biologisk hjärna processar information (vilket jag tror det är) så bör förfluten tid inte förintas, bara vara otillgängligt för oss så länge ”programmet” körs, dvs så länge vi lever. Kanske börjar en ny körning när den gamla är klar? I så fall är man väl dömd att leva och leva om sitt liv - dock ej i himlen utan här på jorden. Detta är något som jag nästan kan tro på.

Min tro har inte direkt förändrats sen beskedet men givetvis har jag tänkt mer på dessa frågor under halvåret som gått. De har fått högre prio i min hjärna.

På frågan om jag förbereder mig mentalt på nåt speciellt sätt är svaret nej. Åtminstone inte än så länge. Eller: jag har bokat in besök på diverse lyxkrogar, uppat champagnekontot och lite så, men tror inte det är vad du var ute efter?

Lycka till och kom ihåg vad Gandalf sa i sagan om ringen.

"Döden är bara en övergång till nästa liv".

Haha återfödas som naturkatastrof låter ju mäktigt! Men nej, trist som jag är skulle jag vilja återfödas ungefär till någon ungefär som den jag är. Medelklass, i-land, kanske lite djärvare i tanke och handling.

[quote=OlikaBroed|77125817]1. Egentligen inte. Vilket är synd och något jag närmast ser som en karaktärsbrist eller kanske beklämmande fantasilöshet. Av viss litteratur (typ Peter Nilsson) tycker jag mig ibland kunna skymta en möjlighet till tro på något bortom det uppenbara men allt sånt stannar vid impulser eller fragment. Har nån sorts tro på att tiden är en illusion och att vi kanske kommer leva om våra liv igen när de är över (det är ju annars ett lika stort mysterium var allt förflutet tar vägen - kan det verkligen bara förrintas?).

Min gamle far gick bort för ett antal år sedan i cancer och han hade väldigt stor hjälp av psykedelikan. Både för ångesten men också spirituellt. Både LSD och DMT hintar om någonting mer och att jaget inte sitter i den materiella kroppen.

Tack för alla frågor!
Måste tyvärr ta en paus nu för frukost och sedan behandling. Sannolikt min sista om inte något drastiskt händer.

Hörs snart igen!
// Bröd

Nej, jag syftade mer på meditation, skogspromenader i ensamhet eller nått som sjukvården erbjuder möjligtvis? Jag har svårt att sätta mig in i din situation men det måste kännas väldigt tungt i sinnet.

Det tyder väll bara på att du är ganska så nöjd med hur livet varit? Fint tycker jag

Beklagar verkligen nitlotten i livets lotteri. Har förlorat flera polare som hamnade i samma sits alldeles för tidigt.

Livet är skört och efter ett sådant besked blir det mesta i livet i-landsproblem.

Alla är vi olika men skulle jag få reda på att det går åt helvete skulle jag nog i alla fall lite grann jävlas lite med samhället.

Inte funderat på att försöka låna upp dig på rejält med pengar och stoppa undan på ett säkert ställe för att ge frugan lite mindre bekymmer med den delen ett tag ?

Inget behov av att ge igen på nån innan du vandrar vidare ?

För egen del hade jag nog gett igen på både den ene och andre så kan man ju alla fall känna att man fick sista ordet bara för att jävlas lite i det här numera rätt ruttna landet.

Har du gett upp eller kämpar du fortfarande.

En sak till, hamnade du I valet mellan en massa smärtsamma behandlingar för att kanske köpa lite tid eller att bara låta det ha sin gång ? Och i så fall, hur tänkte du när du valde ?

Tycker det låter bra att du vill dricka mycket dyr champagne med din fru i alla fall. Det hade jag också gjort om jag var döende. Kanske på olika vackra platser, under en klar stjärnhimmel och vid havet osv. Kanske liggandes på en filt i skogen och bara titta upp mot träden och tänka på hur häftigt det är att man ändå levt. De flesta får ju aldrig ens leva eller vad man ska säga…

Jag hoppas på ett mirakel för dig! Men snåla inte på champagnen.