Tack
Jag vill att mina medmänniskor behandlar mig så normalt som möjligt. Självklart menar jag inte att de ska ignorera det faktum att jag är sjuk (ett empatiskt beklagande uppskattas) men överdriven hänsyn eller räddhågsenhet inför vad som är passande är bara besvärligt. I möjligaste mån vill jag leva min sista tid normalt och då ingår att bli bemött på ett normalt sätt.
Det ska jag tänka på. Hoppas nu att ett mirakel händer för dig! I annat fall - att du får ha det så bra som möjligt. 🌷kram
Du verkar vara en sån väldigt fin person. Jag menar det verkligen, någon man skulle vilja ha i sitt liv, men det är väl tur att jag inte har det, då hade man ju blivit förkrossad om det inte slutade väl.
Nu verkar du även ha försonats med ditt eventuellt troliga öde, men jag vill ändå, både för dig och även för andra som kanske behöver höra det, berätta om en sak som påverkat mig djupt. Har talat om det med mindre än en handfull personer under livet. Känns som det närmaste en religiös händelse jag varit med om, något så heligt att man inte ens kan prata om det, men jag vill nu ändå berätta det här. Förstår att folk kan raljera över det och avfärda det som trams, men för mig har den ändrat min syn på världen, i viss mån.
När jag var tonåring, sommaren innan jag började gymnasiet, drömde jag om en klasskamrat som jag varken drömt om förr eller senare. Drömmen bestod bara av en stillbild: han satt framför en nygrävd grav. Jorden var fortfarande uppluckrad. Det var allt.
Senare samma vecka drunknade hans lillebror.
Klart det kan ha varit en bisarr slump, jag vacklar själv i frågan över vad jag ska tro, men ibland, åtminstone, tror jag att det inte var det, och att allting är förutbestämd. Jag hade också, under flera år, men intensifierat månaderna innan han dog, panikkänslor över min brorssons väl och ve. När jag hörde en ambulans runt Karlavägen sprang jag efter för att se att den inte svängde in på min brors gata. Jag har en samling av leksaker, studsbollar, mynt, dockhattar, kapsyllock, som jag stulit från mina brorsbarn av rädsla för att min brorson skulle sätta i halsen. Och sen hände det.
Jag har en nära vän som är fysiker, en "äkta" sådan, arbetar på KTH. Han tror att allting är förutbestämd, och han är förstås både mycket smartare och mer insatt i naturvetenskap än vad jag är. Det var en oerhörd tröst för mig i samband med att min brorson dog, jag tyckte att han blivit bestulen på sitt liv, men min vän menade att det hade han inte, allting är förutbestämd, han skulle bara ha blivit nio år, oavsett vad vi tycker om det. Att allt inte är en grym slump utan förutbestämt och att det finns krafter större än vad vi kan begripa, den tanken är trösterik. Jag hoppas att den kan vara det även för dig.
Jag har inga barn men däremot en fru sedan 12 år (dessförinnan flickvän i fem år). Vi kallar oss familj. Sen har jag bägge föräldrar i livet och därtill två syskon samt några vldigt nära släktingar jag ser som familj.
Fy fan, vet knappt vad jag ska säga. Beklagar ditt förjävliga öde 😟
Verkligen fint av dig att ge av din tid och skriva, samt svara på alla frågor. Jag tror att det är så viktigt att kunna prata om detta. De flesta går igenom livet utan att ens nämna döden och sina tankar kring det. Jag har länge lidit av en rädsla inför döden, och funderat mycket vad det handlar om- För mig handlar det om en sån stark skräck inför att missa mina barn och mina näras liv. Att inte veta vad som ska hända dom, och att jag inte kan finnas där för dom. Det gör mig glad att höra att du inte känner någon rädsla för själva döden, och jag förstår att oron mer handlar om hur förloppet dit ska ske.
Jag har en vän som drabbades av cancer i våras. En aggressiv sort som inte går att göra något åt och hon har inte så lång tid kvar. Det är skönt med henne för man kan prata om precis allt man funderar kring och hon är inte rädd för att prata om det. Ungefär som du verkar vara och man blir så tacksam över det! Jag vet inte riktigt vad mer jag vill säga eller fråga, men jag önskar dig verkligen en fin tid och jag tror att ditt lugn och dina kloka insikter kommer hjälpa dina nära mycket. Stor kram!
Tuta inte i TS en massa religös dynga. På Vidarjkliniken i Järna dog cancersjuka som flugor samtidigt som man tutade i dom en massa religöst skräp, tills myndigheterna förbjöd verksamheten.
Är du säker på att det är kört. Har inte cancern spridit sig utanför tarmpaketet skär man bort den del av tarmen som är cancerdrabbad och sätter dit en Stomipåse. Det är ju snart två år sedan, så du borde veta exakt vad man gjort sedan dess.
Han skrev att den redan hade metastaserat till levern. Det går att kirurgiskt avlägsna delar av levern som är drabbade av metastaser förutsatt att det finns ca 25-30% av levern kvar. Jag förmodar att detta inte är fallet och då är det kört.
Jag diagnosticerades med tjocktarmscancer just innan julen 2020. Redan då var prognosen för tillfrisknande dålig. Den är trots intensiv cytostatikabehandling nu ännu sämre och med all säkerhet kommer jag vara död inom närmsta månaderna. Jag är annars 40 år gammal och man.
Vore roligt att få svara på era frågor om ni har några!
Åh, vad hemskt. Jag är så ledsen för dig och för din familjs skull 😔
Min pappa gick bort för en månad sedan i magsäckscancer. Helt frisk. Diagnos. 4 veckor...sen borta. Cancer är verkligen SKIT och jag fattar inte folk som tror på Gud.
Jag hoppas innerligt att du har styrka, som du verkar ha. Behandlingarna tär ju väldigt. Har tyvärr inte klarat av att läsa det alla skrivit...du har säkert skrivit något om hur du mår nu. Ska läsa så småningom. Kram och med förhoppningar om att allt blir så bra det kan bli!❤️
Han skrev att den redan hade metastaserat till levern. Det går att kirurgiskt avlägsna delar av levern som är drabbade av metastaser förutsatt att det finns ca 25-30% av levern kvar. Jag förmodar att detta inte är fallet och då är det kört.
Tack, jag missade detta att cancern hade spridit sig. Då lär det vara kört. Tyvärr.
Jag har läst igenom alla svar och tackar dig för dina varma och, för mig, genuina svar på alla de frågor som du har mottagit.
Gissar att jag talar för de flesta när jag påstår att du ger ett mycket sympatiskt intryck och att man kan betrakta dig som en "bra" människa. Ser att du skrivit flera gånger att du inte är intresserad av 'religion' eller tro. Du är den enda som kan göra det beslutet och om du verkligen är säker på det så spelar det ingen roll vad någon av oss skriver men jag vill ändå göra ett försök, även om det så bara är 1% sannolikhet att du ger det en chans.
Som någon tidigare skrev så valde jag för ett par år sedan att låta Jesus var den som leder mig. Detta trots att ingen i familj, släkt, eller nära vänner hade en sådan tro. Min relation med Honom är levande och kärleksfull.
Jag är förespråkare för individens frihet och tror inte på tvång eller hot av något slag. Saker ska kunna meriteras på sina egna grunder. Vi är vana att saker är en transaktion, vare sig det är saker eller relationer. Guds gåva till oss, evigt liv, är ju det: en gåva. Det är inget vi kan förtjäna eller "jobba" oss till. Med andra ord: det spelar ingen roll hur "goda" vi varit i livet. (Mk 10:18 "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.")
Om du har begränsat med tid kvar rekommenderar jag dig att se på vad Jesus sade med ett öppet hjärta. Det kan vara det viktigaste beslutet du tar under din tid kvar. Det är den enda personen som påstått sig vara Gud och ha levt här på jorden, ett helt liv fritt från synd, död på korsett och återupplivad tre dagar senare. Hundratals ögonvittnen kunde bekräfta att de sett honom uppstå, dessa är alltså judar som inte var en följare av honom med inget att vinna på att påstå detta.
Innan Jesus dog på korsett blev han hängandes med två tjuvar. Den ena hånade honom och undrade varför han inte kunde rädda sig själv, om han nu var Gud. Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." Jesus svarade: "Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset." (Lk. 23:40-43)
På samma sätt kan en genuin tro på att Jesus kan hjälpa dig vara din biljett till evigt liv. Det du behöver göra är att ångra dina synder och tro på Jesus. Jag såg tidigare att du skrev att du inte har något speciellt som du ångrade. Vi har alla gjort saker vi ångrat och det är först när vi vänder oss mot dessa och ber om förlåtelse som vi får sann upprättelse, en känsla som är övernaturlig.
Precis som din läkare, som du respekterar och vars åsikter följer, är det mitt djupaste begär att du förstår brådskan med detta. Vi pratar om din evighet. Det är lätt att bli förvirrad bland alla olika tyckande och röster i dagens uppkopplade samhälle men vi har som sagt Jesus att lita på. Gud kan inte ljuga.
Den rike mannen och Lasarus
Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss. Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum. Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda."
Jag diagnosticerades med tjocktarmscancer just innan julen 2020. Redan då var prognosen för tillfrisknande dålig. Den är trots intensiv cytostatikabehandling nu ännu sämre och med all säkerhet kommer jag vara död inom närmsta månaderna. Jag är annars 40 år gammal och man.
Vore roligt att få svara på era frågor om ni har några!
Om du vet svart på vitt att du ska dö.
Gör en god gärning:
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
