The case for Mars – eller för andra rymdkolonier

Intressant metod men jag tror det blir väldigt svårt att få den smältan i balans. Minsta lilla störning och systemet kommer kollapsa under uppblåsning. Att vakumförånga är extremt stabil och enkel process. Man kan i princip förånga allt. En tunn ballong behöver inte högt tryck för att hållas uppblåst. Vi patar mikrotorr. Så pass lågt tryck att det kan betraktas som vakuum. Man kan ha sollcellsdrivna smältdeglar som åker omkrung på insidan och sprutlackerar ballongen. När några mikrometer metall har lagts på ungefär tunnt som hushållsfolie så kommer strukturen att behålla sin form av sig självt sen kan man massivt förångametall till dess tillräcklig tjocklek erhållits dvs cm till dm tjocklek.

En fördel är att man kan reglera innehållet och förånga metallegeringar.

Om jag får be att göra ett sista försök att göra mig förstådd så önskar jag få bemöta detta från ett annat perspektiv. Jag har läst igenom en massa inlägg flera gånger i försök att förstå var meningarna skiljs åt och jag tror mig ha uppfattat att det är begreppen "kraft" och "massa" som jag inte förstår vad andra menar med.

Pendlar är en sådan sak som man går igenom tidigt när man pratar om harmoniska oscillatorer, men personligen så förvånas jag alltid av ämnet när jag genom åren har återkommit till det med nya tankar om saker och ting. Jag är frågande till hur andra förhåller det de skriver till vad jag tror.

En på engelska kallad "tautochrone curve" är en sluttande kurva som har formen av en kvarts cirkel, som börjar vid en höjd från markytan och slutar längs med markytan. Den har alltså samma form som en pendel som gungar från stillastående i jämviktsläge hängandes rakt ner mot marken, till 90 grader rakt åt sidan. Bortsett för stunden från saker som friktion.

Det spelar ingen roll hur stor massa man har, och det spelar ingen roll från vilken höjd man släpper en massa och låter den följa kurvan ner och övergående till längs med marken, så höjden och massan spelar ingen roll, och tiden det tar för massan att förskjutas från sin höjd till att nå den nedersta punkten närmast marken, pekandes rakt ner med riktning åt sidan, blir alltid densamma oavsett massa och höjd.
Så förskjutningen åt sidan och upp till en höjd, den förskjutningen från det nedre läget, når den nedersta punkten lika fort från vilket avstånd längs kurvan och med vilken massa som helst, och vad det beror på är radien till punkten som kurvan kröks runt.

Så där observerar man att någonting förflyttas olika sträckor under samma tid, vilket ser ut som olika hastigheter, och man ser detta ske med olika stora massor, så man har allt som utgör en kraft.
Men formeln för kraft som används idag med "ma" är inte Newtons formel, och det är inte heller den som hans tre rörelselagar, också bevarandelagarna och inte heller hur han formulerade formeln för hans gravitationskraft.
Newton formulerade allt med momentum, inte massa. Att vi använder massa idag beror på Einsteins formuleringar med trög massa och gravitationell massa som proportionerliga.

Det är mycket viktigt för Newton formulerade inte bara linjärt momentum utan också rörelsemängdmoment, "rotationsmomentum".

Rörelselagarna definieras längs sina dimensioner i rummet och inte från ett momentum till någon godtycklig punkt, så Newton kallar förändrad riktning av en hastighet, för acceleration genom den tidigare riktningens dimension, trots att farten är densamma.
Hastighet är alltså fart och riktning, en vektor, medans fart är en skalär som är siffran på mängden förändring oberoende av riktning.

Gravitationen accelererar inte farten utan vrider hastigheten. Det bevarade linjära momentumets "v" som är en vektor varken ökar eller minskar i mängd, utan den vrids så att den skalära mängden hos den blir annat längs den tidigare riktningen. Så hastigheten hos momentumet avgörs inte längs med rörelsen före och efter en tid, utan längs med en riktning i rummet genom tid.

Om någonting roterar runt en axel och denna plötsligt släpper från rotationsaxeln så upphör det man upplevde som centrifugalkraft i samma ögonblick som man släpper, och ens bevarade hastighet fortsätter längs rotationsriktningen ut åt sidan från omkretsen, längs tangenten.
Det existerar alltså ingen hastighet riktad ut längs radien, från rotationsaxeln alls. Det finns ingen acceleration ut längs radien från rotationsaxeln alls, utan det är hastighetens riktning som vrids in.

Fritt fall i ett gravitationsfält är alltså inte acceleration med förändrat momentum mot ytan, utan konstant fart längs en riktning som vrids in längs med ytan.
Skulle man öka farten hos hastigheten och accelerera ett momentum så skulle förskjutningen ske ut längs ytan åt sidan.
Riktningen "upp" från ytan är 90 grader åt sidan mot ytans hastighet.
Fall "mot" ytan är vridning längs radien som skiljer riktningen mellan hastigheten hos ytan och riktningen från ett momentum som vrider sin skalära fart mellan dimensioner i rummet från ytans referens.
Trycket under ens fotsulor mot ytan är inte gravitationen som drar, utan farten som är lägre än vad vridningen av hastighetens riktning är.

Om då en pendel från ytan observeras genom tid utan något förhållande till förskjutning, "avstånd", eller massa,

"Kraft" med "massa" är momentum som vrids in i ett annat, som utgör förhållandet mellan linjärt momentum och momentum under rotation. Det är vinkel tvärgående mot en radie, som ser ut som både acceleration och massa, men som är tröghet och bevarade momentum längs olika dimensioner genom rum, som beskrivs av sitt förhållande med annat.

Det är inte bara Newton som beskriver det så utan även Einstein, men där det är svårare att se hos D'alambert-whatever och gravitoelektromagnetismen samt vridningstensorn tillsammans med "frame dragging" och allt vad det nu är, och också elektromagnetismen med "rotation", "curl", mellan E och B genom den skalära normalen till planet som beskrivs längs x/r/x(t)/c/annat med Poyntingvektorn och Lorentzkraften, och också en massa annat.

Förhållandet mellan linjär och roterande referens mellan två momentum i omloppsbana från bägges perspektiv och också beskrivet hos det andra från bägge perspektiv, med sina omloppsbanor som koniska segment, beskriver den totala energin från vinklarna sinsemellan, där uppdelning mellan KE och PE sker vid den längre axelns maxima och minima, som är eccentriciteten, som är en vinkel mellan en cirkulär omloppsbana som ses från sidan, som är i total jämvikt om banan är cirkulär och börjar och slutar med samma energi som en parabel, osv.

"Hur går det med förklaringen"?

Den var ju där redan. Jag försökte förklara gyroskop för dig, men du vet tydligen inte ens vad det är. Varför skulle jag förklara en gång till när jag redan gjort det?

Som jag sa tidigare, du läser inte vad nån skriver, du letar bara nåt att attackera, så du får en väg att hantera din skriv/copy&past-klåda.

Alltså är det meningslöst att ens försöka 'diskutera' med dig.

Som tidigare sagts i tråden har vi redan rationaliserat bort stora glaspartier. Rama hade dom inte, Eon hade dom inte, min design skulle inte heller ha dom. Troligen skulle den iofs inte heller ha solceller annat än som en backuplösning.

Anledningen till att jag tog upp nackdelarna med glas var just för att påvisa hur det finns bättre lösningar - som diskuterats under några helsidor av ämnet, tbh.

Vilken vridning hade du tänkt dig om du står på en förmodat icke roterande liten asteroid? Du accelereras "upp" från den motsvarande den gravitation du noterar - det visste redan Einstein om. Och här finns inga vridningar - ekvivalensprincipen säger att du helt sonika accelererar.

Är du en av dessa Einsteinförnekare?


Det finns ingenting som heter centrifugalkraft. Centripetalkraften - den som mycket riktigt ändrar din riktning - upphör när du kapar snöret du hänger i. Det innebär att dess exakta kraftvektor (uäh! Hur fn kom det där otäcka ordet in här) inte längre har nån effekt.

Du fortsätter med andra ord exakt i den hastighet och riktning du hade i det ögonblick centripetalkraften upphörde. Är det nåt magiskt med det?


Fritt fall i ett gravitationsfält är exakt fritt fall. Du följer rymdtiden. Finns inga som helst 'förändringar' i din bana - den är exakt rak enligt rymdtidens geometri.

Du skriver så långa virriga inlägg att det blir hopplöst att kommentera det, prova att skriva sammanfattningar och för den skull din skrivklåda drabbar dig svårt - använd en extern sajt för det, eller länka direkt till all Wiki du pastar från?

Jag tror poängen är att den inte ska blåsas upp .. DET är en instabil process, minsta lilla yta som har tunnare skal kommer expanderas mer.

Jag tror tanken är att man INTE blåser upp alls (därav att det måste ske i vacuum). Originalskribenten verkar tro att metallen vill "ut" från centrum där värmen är, likt vi springer från en brand .. ? Skulle det vara så, så är det ju rimligt att det finns en viss stabilitet i processen - där du har mer metall är det troligen närmare centrum, så det vill mer bort.

Å andra sidan, där du har tjockare metall är det svårare att värma den, så nej .. den där processen är instabil den med. Nu har vi bestämt det

Jordens förnybara resurser tar slut så att säga före halvårsskiftet numera. Vi använder fossila saker, och förbrukar resurser som inte har en chans att förnyas. Vi utarmar jorden - t.ex är Helium mer och mer svårt att få tag i, en massa andra ämnen vi behöver blir mer och mer svårt att få tag i. Jag vet inte exakt vad som är svårast och hur listan ser ut, men det kan troligen lätt googlas.

Det man KAN göra genom att bli bra på att färdas i rymden / solsystemet är att hitta mer av dessa resurser. Vi anar-via-tror-till-vet att många av dom finns i solsystemet. Vi måste ta hem dom hit för att bibehålla den civilisation vi har.

Musks tanke med Mars är inte att åka dit och peta i marken a la "geo"-logist eller arkeologist. Han vill bygga ett samhälle där - med pga konceptet att inte ha alla ägg i en korg. Numera är vi så globaliserade att denna korg är hela jorden. Den är helt enkelt inte stor nog.

Nåt vi däremot har lärt oss är att vi kan existera i biotoper som inte är vår egna - vi har bosättningar i ett evigt fruset antarktis, vi har haft (inte många, men ändock) folk nere på djupaste havsbotten, vi har hotell under vatten. Vi har även hotell gjorda av is, för den delen.

Vi kan en hel del - men vi kan inte sluta "förbruka" jordens resurser snabbare än dom kan förnyas. Så vi måste fixa det. Det finns många lösningar, från rent drakoniska till teknologiska .. och att öka vår kunskap (och existens) i solsystemet skjuter iaf problemet framåt en del. Kanske ger oss tid att sluta slösa med resurser utan att bli mer hållbara i hur vi gör saker.

Optimist, javisst.

Var din "förklaring" av gyroskop att de snurrar? Du har inte förklarat ett skit.

Du påstod att gyroskop fungerar på sätt som de inte alls gör och drog slutsatser som därför också var fel utifrån dina tidigare fel. Allt du skriver är fel, ingenting är förklarat utan det är bara påståenden, vilka är fel.

Du pratar om obalanser från massa flyttat ut från något centrum, du pratar om att "sätta fart på", utan att förhålla den accelerationen med någon motkraft, du avgör allt som om det bara plötsligt uppstod från tomma intet utan några reaktionskrafter och du avgör hur förhållandet mellan saker fungerar från ett utifrån-perspektiv och du tar inte heller hänsyn till någon som helst dynamik mellan allt du tror uppstår från tomma intet.
Sätta fart på en massa och flytta den från centrum så att obalans uppstår hos resten?

Hur i helvete "förmodar" du att en asteroid inte roterar? Hur avgör du det? Rotation i förhållande till vad?

Jasså, acceleraras man "upp"? Med vilken kraft? Från vilken reaktionskraft? Vilken riktning är "upp" från vad och vad är den riktat mot hos vad?

Vad är motsvarande "gravitation" menar du? Från vem, för vem, var och hur?
Hur fungerar vad hos denna "gravitationen" du pratar om? Är det potential du pratar om och hur avgörs den?

Jasså det vet du att Einstein visste? Vad är det du vet att Einstein visste? För Einstein formulerar det som fritt fall genom geodesiska världslinjer, så varifrån kommer accelerationen?
Einstein definierar heller inga positioner utan förhållanden mellan positioner, så vilka koordinater mellan vad sker detta från?

Inga vridningar säger du? Och det har med ekvivalensprincipen att göra? Och ekvivalensprincipen säger att man accelererar? Så momentum och energi är inte bevarat? Keplers omloppsmekanik med arealagen är fel? Lagrange rörelselagar fungerar inte då rotationsmomentum och momentum inte har något förhållande till den totala energins kinetiska och potentiella komponenter? Så Einstein är också fel?

ALLT är fel. Vansinnigt fel av enkla anledningar.

Ingenting fungerar så som du påstår, så jag förnekar att du har rätt om hur Einstein säger att det fungerar. Det är snarare du som är Einsteinförnekare då du påstår att det fungerar på andra sätt än hur Einstein säger att det gör.

Okej, så centrifugalkraften finns inte, men den motriktade motsvarigheten som är centripetalkraften finns och utövar på egen hand arbete genom verkan, utan någon av Newtons motriktade krafter enligt bevarandelagar?
Juste.
Och centripetalkraften upphör när man kapar det elektromagnetiskt sammanhängande snöret?
Så "exakta kraftvektorer" slutar ha effekt? Alltså att krafter utan motkrafter inte har bevarade reaktionskrafter, utan saker fungerar lite ungefär på en höft lite hur som helst och går inte att avgöra, men fungerar så som du påstår?

ALLT är fel här med, av enkla anledningar.

Ja, i allra högsta grad. Allt du säger är magiskt. Hur fungerar utöver allt annat te.x. din magiska centripetalkraft menar du?

Hastighet definieras med en riktning, så att riktningen som någonting i den riktningen sker längs är densamma säger ingenting.

Allt är fel förutom att en riktning längs en riktning är densamma riktningen som riktningen som är riktad i dess riktning.

Jasså? Så nu är det plötsligt fritt fall och inte acceleration? Hur ska du ha det? Är det fritt fall eller är det acceleration?
Det finns inga förändringar i sin egna bana, men man accelererar?

Okej, så rymdtidens geometri, som är nästan som rumtiden, innebär accelererande fritt fall?
Vad avgör rumtidens geometri då? Du?

ALLT är fel av enkla anledningar.


Allt är fel.

Exakt där är anledningen till att jag skrev "förmodat" eftersom vissa rörelser är relativa. Rotation i förhållande till vad - resten av universum? Ok. I det här fallet var ramen för intressenter just asteroiden och DU som står på den. Helst utan rymddräkt - fysiken är densamma.


Du har verkligen inte en aning om vad Einstein producerat? Vet du vad hans ekvivalensprincip är? Acceleration är likställt med gravitation; så om du står still på jordytan accelerar du faktiskt med ca 9.8 m/s från gravitationscentrum.


Jag påstår inte att Einstein har fel, försök hitta det nånstans i det jag skriver. Det NERLUSAR dock det du skriver. Börjar bli lite patetiskt, det här.


Det är korrekt. Det finns ingen centrifugalkraft. Om man ska förklara DET för dig - vafan är du, nån slags internetvirus som pastar Wiki till random trådar?


Ja .. har du förstått nåt nu eller är du ironisk?


Det var inte jag som sa att du accelerar nånstans om du befinner dig i fritt fall. Du KAN befinna dig i fritt fall i ett gravitationsfält, såklart. ISS gör det i jordens. Jorden gör det i solens. Solen gör det kring Vintergatans gravitationscentrum. Eller - för att vara helt korrekt: ALLA dessa objekt följer en rak bana i en vriden rymdtid.

Det är vad som lekmannamässigt kallas fritt fall.


Du har verkligen inte förstått ett skit av Einstein.

"Matter tells space how to curve. Space tells matter how to move". Undrar om du ens klarar att slå upp den.


Som sagt ovan, detta bevisar utom allt tvivel att du är fullständigt lost. Vore jag du, och det kunde jag inte ens bli om jag ville, så hade jag sökt på det jag skrev ovan och försökt inse vad det handlar om och vad det kunde lära mig.

Men eftersom du är du kommer du enbart se anledningar att attackera och pasta in mer skit.

Jasså bara vissa rörelser är relativa? Vilka är det inte?

Så rotation i relation till resten av universum i relation till mig i relation till asterioden i relation till gravitationen från någonting annat?
Solklart.

Ja, men fysiken är inte det du tror.


Säger han som nyss lärde sig vad en vektor är.

Nej, ekvivalensprincipen säger att trög massa och gravitationell massa blir detsamma inom resterande delar av teorin.
Vad betyder det att acceleration är likställt med gravitation? Vad är gravitation i så fall? En "kraft", som både är massa och acceleration? Gravitationell massa som accelererar gravitationellt?

Okej, så om man står stilla så accelererar man men inte om man rör sig? Så då accelererar man med en motriktad kraft upp från gravitationscentrum också, eller är fysiken fel?

Så man står stilla i relation till gravitationscentrum och då accelererar man, men om man faller fritt mot gravitationscentrum så är man i fritt fall?
Hur mäter man detta?


Nej, det gjorde inte jag heller men det var du som ifrågasatte om jag gjorde det. Jag är dock den som påstår detsamma som Einstein medans du har fel om allt. Einstein håller med mig, inte dig.


Okej, så den är bara på låtsas? Men centripetalkraften är riktig när man pratar om acceleration in mot ett objekt?
Så vad är på riktigt när man beskriver insidan mot en cylinder som roterar i rymden? Är det någonting annat som är riktigt då eller är allt omvänt då för att det låter bra?

ALLT är fundamentalt fiktiva krafter och reaktionskrafter, och det är par av sådana krafter som kan utöva arbete tillsammans, vilket är energi kommet från någonting, likt rörelsemängdsmoment från rotation.

Det här är du som läser första meningen på Wikipedia och påstår detta utan att förstå det.


Okej, så centripetalkraften in är riktig, elektromagnetisk reaktionskraft ut är riktig, och elektromagnetisk reaktionskraft in är riktig som är motriktad till gravitationell kraft in, men centripetalkraft ut är på låtsas?

En "reell" kraft är en kraft som inte försvinner för någon referens. Fundamentalt så är det verkan mellan momentum som omvandlar energin till arbete mellan fiktiva krafter och reaktionskrafter.

Okej, så gravitation accelererar bara om man inte rör sig i gravitationsfältet, så den motriktade elektromagnetiska kraften mot ytan är också acceleration?
Hur mäter man denna acceleration som försvinner när man rör sig och uppkommer när man inte rör sig?
Och ingen skillnad mellan "kraft" och acceleration? Vilka avgörs i förhållande till tröghetscentrum men bara ibland?
Och allt fritt fall mot olika saker sker rakt i vriden rumtid?
Men står man still mot en yta så accelererar och rör sig i en krökt bana genom vriden rumtid?
Den motriktade elektromagnetiska kraften från ytan som accelererar ut lika mycket som gravitationen accelererar in, vid stillastående, den är någonting annat än centrifugalkraften som är på låtsas?
Och elektromagnetisk kraft är då enligt dig riktig och inte fiktiv då den inte försvinner för någon referens i något förhållande mellan E och B fälten?
Och gravitationskraft är också riktig och försvinner inte för någon oavsett hastighet?

Och faller man fritt i omloppsbana så att man inte rör sig i gravitationsfältets raka bana genom krökt rumtid så accelererar man men ändå inte förrns man har vridit sig så att man accelererat neråt för att kunna falla fritt tills man nåt motstånd mot marken och accelererar tillbaka för att sluta röra sig i gravitationen och då accelererar man neråt när man står stilla men man accelererar inte uppåt av elektromagnetisk motkraft, och hastigheten längs rotationsriktningen har ingenting att göra med gravitationen eftersom gravitationen är riktad ner, då reaktionskrafter mellan fiktiva krafter observeras vara i motsatt riktning från alla referensramar?


Okej, så vad menar du att det är och vad är acceleration?
Hur mäter man stillastående acceleration och rörligt stillastående, från olika referenser?
Hur fungerar detta med bevarandelagar?


Men du som lärde dig vektorer förstår relativitetsteorin?
Jag tror att jag förstår Einstein bättre än vad du gör.

Ja, och min fråga var alltså förhållandet till materian som krökte rumtiden på det sättet som innebar det som skedde hos materian i ditt exempel.
Jag frågade vad förhållandet till den andra materian var för att kunna påverka materian i ditt exempel så som du påstod, och du svarar att materian i ditt exempel påverkas som den gör eftersom rumtiden är krökt av annan materia, så min fråga var alltså hur den andra materian kröker rumtiden för att påverka den materian i ditt exempel så att den påverkas så som du påstod.


Du har sannolikt inte läst någonting om någon fysik någonsin. Du läser kanske de första meningarna på Wikipedia och stannar så fort du läst någonting som du tror talar emot det din magkänsla vet.


Du har de senaste inläggen "attackerat" mig med:

Jag har de senaste inläggen "attackerat" dig med:

Alla två. Jag är inte manisk nog att samla på alla saker nån nånsin skrivit mot mig. Jag bygger bara upp en like/no-like-skala. Gör lixom ingen affär av det.

Men det är bra att du får skriva av dig. Hade jag nu inte gjort mig ovän med Xenonen genom att påstå att Big Bang i sig inte kan skapa ett oändligt universum hade han säkert kunna medverka till att ställa dig till rätta. Men, eh, folk e känsligare än myror idag. Man får inte peta i deras tro.

Lite som den andra tråden om plattjordare.

När ignorans tar över kan undergången inte vara långt borta.

Du är en dålig människa så att det var du som gjorde dig osams med honom, när du hade fel, är nog en av dina fåtal sanningar.

Vi rundar av här.