Tröttnat på pratet om "bristen på programmerare".

Klart man ska vara självkritisk, men vi har i alla fall väldigt låg personalomsättning.

Huvudet på spiken skulle jag tro. Jag är förvisso inte i branschen, men satt och pratade med ett par gamla fotbollskompisar igår. Två av dem är programmerare och båda hade bytt jobb under hösten. Det verkade inte direkt svårt att hitta jobb. Det jag tyckte var märkligt var just lönesättningen och att man inte verkade prata löneanspråk tidigt i rekryteringsprocessen.

Den ena killen sa att han hade varit öppen med vad han tjänade idag men att han ändå hamnade i en situation där han efter flera intervjuer blir erbjuden anställning med avsevärt lägre lön. Hur tänker man då som arbetsgivare?

Rekryterarna står som spön i backen på LinkedIn. Kompensation verkar vara något som det pratas om väldigt sent i processen.

Många av rekryterarna på LinkedIn är mindre seriösa så man får sålla ut de som man tror kan ge anständiga bud i ett senare skede. Många verkar rekrytera för startups där tanken är att lönerna initialt är snåla men att det finns "möjlighet till delägarskap" nån gång i framtiden, men det är ju förstås långt ifrån garanterat så man bör göra sin research på företagets lönsamhet. Andra lockar med AW mm. men det är ju inte direkt heller ett alternativ om lönen är under marknadsmässig ersättning.

Över 3 år nu?
Kanske dags att börja syna din egna person?
Börjar bli lite väl löjligt det här nu om det inte är kunskapen det är fel på.
Kan se framför mig när du är på intervju att du sänder väldigt fientliga signaler, du kisar lite med ögonen och tar åt dig så inni helvete. Seriöst gå en kurs för social kommunikation, det är där problemet ligger för dig. Att det har blivit en ond cirkel där du blir mer och mer bitter hjälper inte heller då det göder på känslan av att "jag kommer inte få jobb i alla fall".

Tyvärr är det första steget den sociala, dom flesta programmeringsjobb så kan man ägna sig lite mer åt sitt asperger beteende när man väl är inne, men själva porten så måste du kunna småprata osv.
Om du och rekryteraren sitter där helt kallt, med 100% logik, och det känns som väggarna håller på att äta upp er båda så kan jag garantera att det blir ett nej, även om du är helt kompetent för jobbet.
Detta gäller alla jobb i övrigt. Är man för logisk på intervjun och inte kan vänligt småprata så kommer det inte funka, det kan bli t.o.m som så att rekryteraren säger nej enbart för att personen inte tycker om dig. Alla människor har en viss bias.

Kan ta en egen intervju om ett jobb för bra många år sen nu: där slutade det med att rekryteraren och jag kände oss som om vi satt och småpratade och drack kaffe och surrade om vädret i nästan 20 min av dom utsatta 40 minuterna. Det låter asdumt om man är 100% logiskt inställd och anser att "om jag bara uppfyller exakt punkterna i annonsen så är jag garanterad jobbet"...

Dock så blev det som så att jag fick jobbet. Dom första 15 minuterna var askalla och jobbiga då jag själv har problem med det sociala, men så fort jag hittade nånting gemensamt så körde jag i väder och vind med det. Det blir en "vi är redan kollegor" känsla av det hela, och det är det du vill att rekryteraren ska känna.

Du har suttit i över tre år och klagat på hur det är fel på rekryterarna, företagen, näringslivet, att dina kursare är diverse saker osv. Att du inte får jobb, det verkar enbart bero på att alla andra är "dumma". När någon nämner att problemet helt eller delvis kanske beror på dig, då tycker du att han ska "ta [sin] YH-utbildning och stoppa upp någonstans".

Skulle du själv vilja arbeta med någon som har en så bitter och defensiv attityd?

Ah, lever denna fina tråd fortfarande, det är uppenbart att det är TS som det är fel på och inte företagen. Ja, ibland skrivs det en del överdrivet om "kompetensbristen" men här verkar vi ha ett fall av Magnus Ivarsson, han som var med i tidningen när han gick runt i Nordstan med plakat. Rekryterarna använder någon halvlam ursäkt för det går inte att säga som det är, "tyvärr, du är en dumdryg aspie och kan inte arbeta med andra eller bidra till vår verksamhet".

Jag kan berätta uppföljaren nu. Jag började på en YH-utbildning i höstas, har så här långt fått VG på allt, och då menar jag allt som har examinerats. Parallellt med detta har jag jobbat nästan heltid som timvikarie för att få ihop pengar. Nu börjar det närma sig att det är dags för praktik. Företagen som kontaktats gör klart direkt via vändande mail att de inte tar in någon på praktik. Var snäll och berätta exakt vad mer jag kan göra.

Och hur i h-te kan en 22-åring på sitt första riktiga sommarjobb någonsin, som aldrig skrivit en rad kod själv och aldrig varit i närheten av att jobba som kodare avgöra vem som kan fungera i en grupp med programmerare eller ej?

Och tar man upp hur riktiga riktiga rötägg tagit sig förbi de här hyperkänsliga filtren så får man reda på att andra inte är samma person på jobbet som de är privat, vilket då väcker frågan om vad dessa hyperkänsliga och prediktiva tester faktiskt undersöker.

Som många, inklusive jag själv, redan klargjort så råder det brist på erfarna utvecklare. Att få in en fot i branschen kan vara svårt för många medan andra har tur och får ett jobb redan innan examen.

Själv blir jag kontaktad av flera rekryterare i veckan, vilket pekar på att det faktiskt råder brist.

Bra, någon som är ärlig. Bristen handlar om seniora programmerare. Seniora programmerare kommer aldrig att uppstå av att staten betalar för fler utbildningsplatser. Oavsett hur mycket vdn på consid gråter om det.

Nja, alltså, det behöver ju utbildas fler för att skapa fler seniors utvecklare. Dock är det ju ett problem att få företag är beredda att ta kostnaden att "utbilda" de nyexaminerade.

Jag skulle rekommendera att kolla hos de större konsultbolagen då de verkar mer öppna för att ta in juniora utvecklare rent generellt.