Varför kommer jag bättre överens med högintelligenta?

Intelligenta människor har tolerans och kärlek för högmodiga fåfänga självcentrerade människor.

Är det vanligt att man som normalbegåvad nästan bara kan ha utbyte av mer intelligenta människor? De jag kommit bäst överens med har varit doktorer och utbildade i hårda vetenskaper. De få jag träffat som jag kommit bra överens med i mitt liv har varit högutbildade. Varit mycket inom psykiatri och gick i lugnare skola i gymnasiet så varit relativt isolerad. De flesta jag möter är från arbetarklassen.

Orka med sådana som dig.

Du är nog ganska intelligent egentligen, men utnyttjade/upptäckte aldrig din begåvning.

Det är lättare att ha flyktiga kontakter med dummare människor, men om man ska umgås med någon en längre tid (och utan alkohol) så är ett högt IQ nödvändigt. Jag har inte lätt att avgöra om en människa är begåvad eller ej ska erkännas, men jag har lagt märke till att jag zoomar ut när den mindre begåvade människan pratar. Då vet jag. Trodde först att det var mig det var fel på, tills jag började umgås med verkligt intelligenta människor. Då först orkade jag lyssna och delta i diskussionerna.

Om det är så att du bättre kommer överens med högintelligenta så är det antagligen för du har lägre intelligens en dem skulle jag gissa på.

Ibland undrar jag om intelligens har att göra med emotionellt djup och mer personlighet. Att vanliga människor är mer statister och de mer intelligenta har en uppgift på jorden.

Jag är inte så intelligent. Har en verbal iq på 133 men minnet är numera kasst och i övrigt är ligger jag runt medel. Känner mig inte alls intelligent själv. Men de jag känner att jag vill prata med är folk som är allmänbildade och intelligenta?

Är det vanligt att man som normalbegåvad nästan bara kan ha utbyte av mer intelligenta människor? De jag kommit bäst överens med har varit doktorer och utbildade i hårda vetenskaper. De få jag träffat som jag kommit bra överens med i mitt liv har varit högutbildade. Varit mycket inom psykiatri och gick i lugnare skola i gymnasiet så varit relativt isolerad. De flesta jag möter är från arbetarklassen.

Borde inte alla vilja umgås med människor som kan lära dem något?

Det kan inte vara så att du helt enkelt har intressen som även intresserar dem? Jag tänker lite att om man har "typiskt akademiska intressen" så kanske man tenderar att umgås mer med akademiker, även om alla akademiker knappast är högintelligenta.

Hur vet du förresten att de du umgås med är intelligenta och inte bara pålästa inom de områden ni brukar diskutera?

Jag gillar att prata om humaniora-ämnen.

Faktiskt hade jag inte funderat på det. Det är bara en känsla jag har för vilka som är intelligenta. Jag har många gånger kunnat veta om någon är kristen bara av att se den. Även för en afrikan som kom från ett land med stor majoritet muslimer. Så det är en intuitiv medial förmåga jag har att känna av vilka som är intelligenta.

Jag upplever inte de som är savanter med skyhög-iq som särskilt intelligenta då det finns en själslig aspekt av intelligens anser jag.