Citat:
Ursprungligen postat av
14thInt
Det är det som är så paradoxalt. En ”resurssvag” grupp som i så fall indirekt skyddas av katastrofala utredningar. KP hade visserligen försökt göra saker ingen annan gjort tidigare, nämligen att försöka hitta en grupp.
Det finns tyvärr flera exempel på när kartan ritas om, i synnerhet första dygnet.
Vi har rikslarmet, som talar om två personer, eventuellt Ustaja. Som Agrippa tjatat om hela tiden. Åke Rimborn tar upp anmälan av Lisbeth Palme på sjukhuset om två personer. När Holmér äntrar scenen vid lördag lunch står hela poliskåren i givakt och nu är det bara en person som varit direkt inblandad.
Att polisen (tekniska roteln) först gått ut med att det var en 38:a försvinner också i helgens turbulenser. Det är nu .357 och kulorna hittas lördag/söndag fast de redan borde ha hittats. Och som alla som sett CSI, så tvättar alltid kriminaltekniker alla möjliga spår för att göra det lättare för gärningsmän att klara sig. (Här smög det in sig ett stänk av ironi).
Sen har vi de tidiga uppgifterna om att statsministern blivit skjuten i bröstet. Flera telegram går ut med detta innehåll. Anna Hage uppfattar också läget så. Ännu mer märkligt, de två läkarna som tar emot offret på Sabbatsberg vittnar för kriminalinspektören Lund att statsministern har ingångshål högt upp i bröstet/halsen.
Detta ändras sedan med obduktionen till att han är skjuten i ryggen, vilket förstås är ett starkt motargument.
Till detta kan vi lägga alla säkerhetspoliser som inte minns någonting från den Melénska utredningen de själva deltog i, en kontraspionagechef som gömmer sin egen operation för sin högste chef och åker hem på mordnatten, ett försvar som inte larmas fast halva officerskåren är övertygade om att ett strategiskt överfall står för dörren, en utrikesminister som ses i Rosenbad, på Sabbatsberg och blivit hämnad/lämnad på Gästrikegatan fast rikets ÖB säger att han blivit hämtad med helikopter i Idre. En händelse som var så liten lokalt att det inte finns några notiser om det i länets tidningar (ytterligare ironi).
Det är väl så här det ser ut i lögnaktiga snår, aktörer vecklar in sig själva i motsägelsefulla uppgifter.
Som jag ofta återkommit till tror jag att den eventuella ”resurssvaga” mördargruppen skyddas av olika maktcentras rädsla för vad som ska komma fram i MOPs kölvatten. Bofors vapenaffärer är bara ett exempel på vad som pågick vid tiden för MOP och innehöll skeenden som inte tålde dagens ljus. Svenska kontakter med affärer både i Iran och irak är ett annat.
Tror inte det går att tänka bort politikens inverkan på MOP. Den finns med där från allra första början. När regeringen den fjärde mars avslog
Holger Romanders propå att låta rikspolisstyrelsen styra PU var det en klar indikation på
Ingvar Carlsson hade för avsikt att styra utredningen förbi olika blindskär för hans regering. För mig blir det uppenbart att det för
Hans Holmer var viktigare att styra informationsflödet än att lösa MOP. Anledningen till detta kallar jag avloppsteorin .
Rörs det om i skiten vet man aldrig vad som kan flyta upp.
Ebbe Carlsson och hans affär handlar om samma sak. IC vill via sin consogliera
Carl Lidbom hålla koll på att PU inte öppnar fel dörrar utan börjar bedriva sin egen PU. Den faller sedan
Sune Sandström inte accepterar detta utan lämnar
Per-Ola Karlsson utan backup hos tullen i Helsingborg . Efter denna stjärnsmäll får
Anna-Greta Leijon avgå och starka krafter inom S varsnar faran med att bedriva en egen polisverksamhet som skett under IC/EC/CLs ledning.
Mellan varven talas det om en enorm konspiration som går igenom hela samhällsapparaten. Jag ser inte den. Istället hur olika spelare anpassar sig efter hand efter hur det bäst gagnar dess intressen.
Jörgen Almblad är ett bra exempel. Avloppsteorin i praktiken.
Den som höll i taktpinnen hos PU 1988-96 var
Tommy Lindström. Det är han som driver på inriktningen mot
Christer Pettersson . På det viset slipper han frågor om sina egna nära kontakter med den tjeckiske kontakten, konstsamlaren, tjeckiske agenten och utpekade palmemördaren
Milan Heidenreich.
Det är
Olle Alsen som bedriver den exempellösa kampanjen mot
Anti Avsan och driver på
Hans Ölvebro om dom finska flickornas vittnesmål. Det han som i DNs friskytten i försåtliga ordalag pekar ut
Thomas Piltz och
Leif Thell som inblandade i MOP, utan att kunna prestera bevis för detta. Framför allt är det han som förser
Sven Aner och
Lars Krantz med material och får dom att driva kampanjen mot AA. På sin ålders höst ångrade sig SA och gjorde avbön för det han skrivit om AA
Olle A får anses som något av en central grumlare. han tröskar fram en hel del information som fått stort genomslag medialt sett. Öppnar ständigt dörrar som finskorna , svenska trädet ska falla etc etc, men stänger aldrig till ordentligt.
Det effektivaste sättet att avslöja desinformation är att granska fakta.
Börje Wingrens förhör med
Viktor Gunnarsson är ett utmärkt exempel . Påståendet att BW skulle hotat VG föll platt till marken. Sedan får man fråga sig om vilket skälet var till att det torgfördes. Bröderna
Poutiainens liknelse mellan BW och
Orson Welles rollfigur som de korrumperade snuten
Hank Quinlan , har dom för alltid på sitt MOP-CV.