Äcklad av osäkra människor

28 årig kvinna. Framstår för de i min närhet/jobb som självständig, social, rolig BLABLA men har borderline/EIPS.

Mitt problem:
Sen tonåren har jag varit äcklad främst av vänner men även familj. Jag är väldigt selektiv med vem jag umgås med och låter mig inte komma nära många. Ändå stör jag mig på dem som kommer nära mig och vill vara med mig.

Det som äcklar mig mest med vänner är:

-när de är klängiga (kontaktar mig mer än jag vill)
-när de fortsätter höra av sig (fast jag inte svarat på första kontaktförsök fortsätter hen att höra av sig)
-när de har problem och vill prata med mig om det (ofta blir jag irriterad för deras problem inte uppfyller mina krav på vad ett problem är, utan känner att de slösar min tid=äcklad).
-när de visar sig svaga (blir antingen arg, eller så undviker jag vännen pga återigen äcklad av svagheten).

Såhär blir det med alla som kommer nära mig. Jag pendlar mellan att vara äcklad till att vilja umgås och försöka förstå min vän och hens problem. Ändå känner jag mestadels äckel när vänner visar sig svaga eller söker ”för mycket” kontakt med mig.

Är väl medveten om att felet ligger hos mig. Men hade velat diskutera med någon som känner eller känt samma som mig? Att jag känner såhär för mina vänner bryr jag mig egentligen inte så mycket om just nu. Men jag vill kunna bry mig eller iallafall inte vara elak i onödan. Men något med svaghet får mig så provocerad.
När det kommer till min familj så vill jag inte känna och tänka såhär. Får sådana elaka tankar ibland när jag umgås med min familj som jag VERKLIGEN älskar..

Det låter som att du har en svår personlighetsstörning. Sök vård.

Du har alla karaktärsdrag av en man. Jag är hundra procent säker på att du är lesbisk.

Nekar du?

Hahah jaaa jag nekar. Om jag varit en man däremot hade mycket av det jag skrivit inte varit lika problematiskt. Då vänskap mellan män ofta inte innebär det här känslomässiga jag behöver bemöta hos mina kvinnliga vänner. Jag tycker ofta de är korkade, vilket män också är men de erkänner iallafall

Ja jag skrev att jag har borderline? Trög eller

Du ser inte svagheten i att öppna upp dig om detta samt att sträcka ut en hand och be om hjälp/insikt? Det är ju två svagheter där ifrån dig på raken.

Dessutom så heter det väl att man känner andra genom sig själv? Och ser du svagheter i alla så kan ju det bero på svagheten i dig. Nysta lite i det där du, på egen stark hand, så ska du se att du kommer till bukt med dina svagheter samt aggressioner mot alla utan borderline personlighetsstörning.

Jo är väl medveten om att det grundar sig i mig och bristen av en inre trygghet eller personlighet öht. Därav jag nämnde att jag har borderline. Jag vet och har gått behandling och till psykolog men känslan kvarstår. DÄRAV ville jag prata med folk som känner igen sig. Inte folk som ger mig en förklaring på det jag redan vet. Nu är jag äcklad av dig

Haha som nå jävla OCD offer som inte kan styra över sig själv
Jag hoppas iaf att du inte får den responsen du söker, det känns inte rimligt att någon som går runt och känner sig äcklad av andra ska få hjälp av andra.
Jag är förvånad över att du ens har kompisar.
Går du runt och gaslightar folk så dom hålls emotionellt fågna i en psykologisk och emotionell våldsspiral?

Jag är förvånad över vem som lyckades såra dig såhär mycket! Att du känner behovet av att svara på en tråd om borderline mitt i natten en vardag 😂

Jag har träffat på folk med borderline tidigare och det är minst sagt stötande att du ens har mage att be andra om hjälp.

Är det något som är äckligt så är det människor med en personlighetsstörning.

Oj vad känsligt det här var för vissa...
Jag tänker att du umgås i fel kretsar. Jobbar på fel jobb. Osv. Byt!

Tycker du inte man är berättigad hjälp om man har en personlighetsstörning? Eller prata med andra som vet vad det faktiskt innebär (alltså inte diskutera med t.ex. dig, som varit för svag att stå emot oss). Skulle du kalla dig själv ett offer? Eller bara korkad och dum som går på allt? Du kanske bara har en störning.
Har gått DBT och individuell terapi, det har gett mig insikten att avstå från förhållanden. De nära vänner jag har kvar (det är två stycken) vet om min BPD. De accepterar den, varför vet jag inte. Men de gör det. Kanske för de förstår mig på ett annat sätt. Sen kan du säga att det är för jag manipulerat dem. Men alla är i slutändan ansvarig för sig själva. Och idag finns det värre saker att frukta än borderline. TikTok tillexempel