Äcklad av osäkra människor

Ni överlever för att samhället låter er parasitera på övrig. Förstår att vara borderlinediagnosen inte helt och hållet är ditt fel. Men helvete vilka galningar ni är. Försök att trycka undan känslorna och agera på logik: att äcklas av osäkra är svårt stört 😂

Så är det! Jag ser mig som en ensamvarg som inte vill va ensam.
Om det var förr i tiden hade jag antagligen varit en som ströva runt från flock till flock. Dädat alla svaga i varje flock, får status, men sen har jag inte mycket mer att komma med, aldrig stark nog att leda en flock, så då vidare till nästa flock och utplåna de svaga där. Men hade fått mig att gå runt, ungefär så livet ser ut

Och vad överlever du på? Alla här är slavar till samhället. Särskilt folk som svarar på sånna här meningslösa trådar mitt i natten. Jag erkänner iallafall att jag är en slav med problem

Jag är slav under min familj. Hade tagit livet av mig för länge sen om jag inte känt skuld så länge de lever. Så ja, vi är alla slavar.

Men ja, jag förstår dig. Världen förtjänar inte bättre. Problemet är att ni tenderar att suga livsglädjen just ur de stackarna som förtjänar det minst.

28 årig kvinna. Framstår för de i min närhet/jobb som självständig, social, rolig BLABLA men har borderline/EIPS.

Mitt problem:
Sen tonåren har jag varit äcklad främst av vänner men även familj. Jag är väldigt selektiv med vem jag umgås med och låter mig inte komma nära många. Ändå stör jag mig på dem som kommer nära mig och vill vara med mig.

Det som äcklar mig mest med vänner är:

-när de är klängiga (kontaktar mig mer än jag vill)
-när de fortsätter höra av sig (fast jag inte svarat på första kontaktförsök fortsätter hen att höra av sig)
-när de har problem och vill prata med mig om det (ofta blir jag irriterad för deras problem inte uppfyller mina krav på vad ett problem är, utan känner att de slösar min tid=äcklad).
-när de visar sig svaga (blir antingen arg, eller så undviker jag vännen pga återigen äcklad av svagheten).

Såhär blir det med alla som kommer nära mig. Jag pendlar mellan att vara äcklad till att vilja umgås och försöka förstå min vän och hens problem. Ändå känner jag mestadels äckel när vänner visar sig svaga eller söker ”för mycket” kontakt med mig.

Är väl medveten om att felet ligger hos mig. Men hade velat diskutera med någon som känner eller känt samma som mig? Att jag känner såhär för mina vänner bryr jag mig egentligen inte så mycket om just nu. Men jag vill kunna bry mig eller iallafall inte vara elak i onödan. Men något med svaghet får mig så provocerad.
När det kommer till min familj så vill jag inte känna och tänka såhär. Får sådana elaka tankar ibland när jag umgås med min familj som jag VERKLIGEN älskar..

Tycker du känns normal och har ett sunt perspektiv. Helt ärligt. Att vara selektiv med vänskap, partners är otroligt vettigt för ens eget välmående och jag tycker du är stark. Jag personligen har sållat ut alla människor som inte ger mig något, alla lössnack personer. Bara de som verkligen är där, ej är needy, visar sig stabila och grundade i alla situationer är mina vänner. Du gör helt rätt.

Tycker du känns normal och har ett sunt perspektiv. Helt ärligt. Att vara selektiv med vänskap, partners är otroligt vettigt för ens eget välmående och jag tycker du är stark. Jag personligen har sållat ut alla människor som inte ger mig något, alla lössnack personer. Bara de som verkligen är där, ej är needy, visar sig stabila och grundade i alla situationer är mina vänner. Du gör helt rätt. Jag blir också äcklad av svaghet, det är okey att visa sig svag om ens mor eller barn avlidit, eller att man blev uppsagd (max svaghet i 2-3 dagar sedan får man fan rycka upp sig och söka nya jobb), men alla dessa jävla flickvän/pojkvän problem, klaga på skitsaker som sitt arbete, sin relation (lämna då för fan??), bara helt jävla slöseri av min tid (och deras, fast de inte fattar det). Är man inte nöjd att löneslava, säg upp dig då, sälj allt och försök med en business, lev fattigt till man lyckas, men nej, det ska klagas istället. Sedan folk som klagar på sin hälsa samtidigt som de äter skit, tränar som skit. Och till slut all klagan på samhällsproblem, politiska menlösa samtal eller män som klagar att de inte får tjejer (lookmaxxa då, dra till gymmet!??). Nej, skiter it.

Omg! Jag är likadan fast osocial! 28-årig kvinna här med! Har alltid undrat vilken störning jag har men ingen psykolog har kunnat hjälp mig.

Tack, något som detta jag väntat på. Ett svar som får mig att tänka och undra om det istället är de jag umgås med, som inte ger mig det jag eftersträvar. Att jag snarare är lat som är kvar i dessa relationer, för att skapa nya är krävande. Tänket att jag drar mig till dessa needy människor för att känna ett syfte. Känna mig behövd, för det känns bra ibland. Men jag håller inte på och gråter till mina vänner om småsaker i mitt liv. Så tack!! Du fick mig att tänka åt det hållet jag ville

Du är känslomässigt störd, antagligen en mardröm att vara runt och kallar män och dina vänner allmänt korkade? Sök hjälp, alt håll dig undan stackars människor så de slipper utsättas för dig är mitt råd.

Precis.. som jag svarade innan, du förstår vad jag menar. Så mycket negativ energi. För mig är en riktig vän nån jag ej behöver prata med på 3 månader, men vi är ändå lika vänner. Och när vi ses pratar vi om allt som hänt sen sist, då blir det de sjuka eller roliga händelserna man kommer ihåg. Inte att nån lukta illa på tunnelbanan. Man ska inte kunna kontakta vemsomhelst 24/7, det får en att tröttna 🥲🤣

Jag brukar kalla det matrix (kanske var det andrew tate som myntade det). Det är matrix tänk, lika mycket matrix som du måste äta frukost för att klara dagen eller äta 2500kcal och tallriksmodellen. Att leva i dagens samhälle är som att gå runt och snacka med en skara NPCs i ett spel. Vi lever i ett samhälle där vi har rinnande vatten, varma hem, mjuka sängar och skydd för väder och vind. Har man detta, då har man fan absolut inget att klaga över, resten är totalt hittepå problem. Så ja, du gör rätt, det finns så mycket djupare vänskaper att hitta, så mycket djupare kunskaper och diskussioner att finna, om man är selektiv.