"Det svenska skuldundret" vad förändrade svenskarnas syn på skuld?

Lite flummig trådstart men media har ofta benämnt saker som det svenska spelundret, det svenska musikundret och det svenska teknikundret. Man har menat att t ex Sverige har haft väldigt många framgångsrika tv-spel, teknikföretag eller musikexporter sett till ett relativt litet invånarantal.

Personligen har jag känt att det är en stor överdrift men jag har aldrig sett media prata om "det svenska skuldundret".

Ser jag tillbaka två generationer i min släkt hade ingen någon skuld alls när de var i medelåldern. De skulder som uppstod var av karaktären att man hade glömt plånboken och lånade 30 kr av grannen och man var sedan mån om att betala tillbaka detta direkt.

Jag driver företag som främst har andra företag som kundgrupp men ibland gör vi diverse ströjobb där en privatperson ska stå för notan. En anekdotisk iaktagelse är att äldre personer alltid frågar "hur betalar man?" innan arbete påbörjas medan man från yngre kunder aldrig får den frågan. Vi säger då att kunden kommer få en faktura efter utfört arbete antingen på mail eller på brev.

De äldre är alltid väldigt måna om att få fakturan snabbt och har ofta fått höra "jag avskyr att vara skyldig någon pengar". Vi får t om väldigt många samtal från äldre till vår kundtjänst om att "de inte fått någon faktura" när det te x gått en vecka. Detta beteende existerar inte för någon som är under 50 år men i princip alla som är över 75 år.

Är det möjligheten att skuldsätta sig som gjort att svenskar är benägna att ta på sig så mycket skuld eller är det någonting som ändrats i svenskens syn på skulder?

Om man tittar på statistik för t ex homosexulitet blir det såklart snedvridet då man förr i tiden inte vågade komma ur garderoben pga. skam, diskriminering osv och jag funderar om det är likadant för skulder? Att den statistik som inte finns inte är tillförlitlig då det var en skam att sätta sig i skuld och personer som behövde pengar hade "svarta skulder" istället för att t ex gå till en bank?

Vad tror ni är anledningen att svenskar är så skuldsatta idag? Kanske hör tråden hemma under psykologi, vad vet jag

Folk som är över 75 minns väl tiden då dollarn var kopplad till guldet, och pengar därför hade ett värde. Väldigt få unga idag begriper hur pengar kommer till och hela ekonomin är byggd på skuld. Det blir en naturlig förlängning, gissar jag.

Jag tolkar din kommentar som att unga inte ser vilket "värde" pengar har? Samtidigt jämför de priser när de shoppar, löneförhandlar mm.

Billiga lån i kombination med en ekonomi som har vuxit ända sedan andra världskriget. Så länge en ekonomi växer är lån något som oftast betalar sig. Problemen kommer då ekonomin inte längre växer.

Dagens generationer svenskar har ingen erfarenhet av dåliga ekonomiska tider så därför har lånekarusellen kunnat fortsätta. 90-talskrisen drabbade vissa, men långt ifrån alla. På sätt och vis hade det varit bra för Sverige om fler hade drabbats på 90-talet. Då hade det kunnat bromsas redan då. Nu sitter Sverige i knäet på främmande borgenärer som inte vill landet väl.

Det är skillnad på vad du får för dina pengar, dvs pris på varor, kontra vad som faktiskt backar pengarnas värde. Pengar tappar värde över tid på ett sätt som det inte gjorde tidigare. Ekonomin drivs av skuld och är ett luftslott som förr eller senare kommer falla samman.

"Förr i tiden", alltså före 1970, gick det nästan inte att låna pengar till konsumtion. Man kunde låna till boendet, men även då med helt andra villkor än idag. Man behövde
- vara "känd" på banken, dvs ha en långsiktig relation
- ha ett eget sparande som sträckte sig över lång tid
- ha en mycket större egen insats än vad som krävs idag
- oftast behövdes en "borgensman" för att ens få lån, alltså någon som var villig att skriva på att dom skulle ta över lånen om låntagaren dog, inte kunde betala eller liknande

Banken kunde bara låna ut de pengar som banken hade fått in i form av folks sparande. Det fanns inte en "oändlig" mängd kapital att tillgå. Det var förbjudet för banken att ta upp lån som saknade täckning, och säkerheter som folk lämnat till banken kunde banken inte lämna som säkerhet för egna lån.
Därför var det väl mest företag som hade stor och stabil säkerhet (typ en fabrik) som kunde få lån.

Det gjorde att folk i huvudsak var tvunga att spara ihop till sina invsteringar. I sin tur ledde det till att priset på varorna hölls nere. Bostadsrätter kunde man köpa för ett par (beskattade) årslöner, ett litet hus för 5 årslöner. Och när man sålde fick man inte mycket mer än vad man betalat (möjligen lite uppräknat för inflationen). Det fanns ingen "bostadskarriär" och ingen blev rik på att investera i sitt boende. Det var mer som en sorts sparande; ens tillgångar låg i fastigheten istället för på bankkontot.
Fast ALLA hade sparande, nästan ingen hade lån.

----
PS! Därför uppstod också fenomen som HSB. Efter t.ex. 10 års sparande kunde du få låna t.ex. 2 gånger det du sparat, men bara om du köpte ett boende som HSB byggt och förvaltat. Där användes alltså medlemmarnas gemensamma besparingar för att bygga bostäder som sedan såldes till de som orkat vänta länge och som därmed bidragit med mycket kapital till de gemensamma projekten. Att vara HSB-medlem var något av en livsstil.

Lärorikt inlägg! Aldrig riktigt vetat historiken kring HSB.

Intressant och tänkvärt inlägg.
Jag tror främst synen är helt enkelt annorlunda mellan generationerna och jag skulle väl tro gränsen går vid ca: 50 år. Då har man varit med om lite kriser i landet och vad det oftast kan innebära, samt förmodligen också någon gång haft det svårare ekonomiskt och fattat vad det innebär att mitt i detta sitta med skulder. Jag tror nog främst äldre har mer Göran Persson syn att är du satt i skuld, så är du inte fri. Medan man bland yngre ofta räknar med att skuldsätta sig är också ett sätt att göra vinst längre fram. Att skuldsätta sig med ett svindyrt boende är ju sådant man räknar på att när man säljer, så gör man en vinst längre fram. Yngre har en mer spekulativ syn på hur de lånar och att det ska generera något i någon form längre fram, medan äldre ser på en skuld som just en skuld.
Sådan så har du ju även det faktum att mångra yngre är ju också vana att vända sig till päronen med jämna mellanrum, de äldre har ju inte den möjligheten.

Håller med HenAnnan, bra inlägg.
Vi, iaf jag, var fostrade i att vara skyldig någon pengar inte var bra och att ”inte köpa det man inte hade råd med”.
Nu är inte jag 75 men väl runt 55 år men fick detta itutat av både morsan, farsan, mormor och morfar, skulder reglerade man, så fort som möjligt, pengar jag är skyldig betyder att någon ligger ute med den summan åt mig. Det hade med min/ens stolthet, värdighet och ärlighet att göra, nån som missbrukade förtroendet i att få låna uppfattades kort och gott som en ohederlig person. Folk som hamnade i problem med att betala tillbaka av privata bekymmer fick viss sympati bara de var ärliga och inte jiddrade, då försökte man lösa det gemensamt.

Jag minns inte heller att det var en självklarhet att alla ska ha rätt till allting bara för att några andra har det, ville man ha nåt fick man jobba och spara ihop till konsumtion. Det kunde ju ta ett år att spara ihop till en ny TV om den gamla började kajka ur (eller så köpte man en begagnad, det fanns ofta småfirmor som lagade trasiga apparater och sålde vidare för en billig peng).

Allt var givetvis inte bättre förr men jag saknar faktiskt ansvarstagandet och att se det fina i att vara en hederlig och ärlig person som satte nåbara mål och jobbade för att förverkliga dem.

För inte så länge sen och ibland fortfarande går man bara ut och ”förverkligar” sig genom att hämta en ny pryl, mobil, bil t.o.m. hus relativt lätt för att man vill ha det man tror alla andra har och betalar i efterskott.

Så, sammanfattningsvis, möjlighet till snabba lån, reklampåverkan i alla dess former och ett extremt stort utbud i kombination med en normuppluckring av gamla värderingar kring hederlighet, ärlighet, värdighet och synen på ens roll i ett större sammanhang är det jag gissar på ligger till grund för skulder och synen på skulder här i landet.

En till sak som kan vara bra att veta i detta sammanhang:
I de flesta länder äger man sin lägenhet. I Sverige har man istället "bostadsrättsföreningar". Även det har en koppling till HSB och andra liknande rörelser som uppstod under mellankrigstiden:

De färdigbyggda HSB-husen ägdes av "bostadsrättsföreningen". Det som köptes och såldes var inte bostäder utan andelar i föreningen (andelar som i sin tur gav rätt att bo i en av lägenheterna).
Det upplägget gjordes för att föeningen skulle kunna använda fastigheten som säkerhet för lån (t.ex. från HSB). Antingen för att kunna hålla nere insatsen (dvs en del av skulden låg hos föreningen, inte hos individen) eller för lån som behövdes för vidareutveckling eller renovering.

När du väl köpt din HSB-lägenhet var du alltså inte bara medlem i HSB utan även medlem (andelsägare) i den bostadsrättsförening som ägde fastigheten. Men du ägde inte din egen lägenhet.

Precis samma gäller fortfarande för ALLA som äger en bostadsrätt. Det fick de personer erfara som trodde sig köpa en lägenhet i Malmö:
https://www.hemhyra.se/nyheter/miljo...ning-plundras/

I värsta fall, ifall föreningen går i konkurs, äger du ingenting, inte ens om du troget betalat av lånen och avgiften till föreningen. Din skuld till banken finns dock fortfarande kvar, bara det att du inte längre har någon säkerhet för ditt lån. Men det är ju ditt problem, grabben!

Ligger nog en del i det du skriver. Om man lånar av en anonym hemsida med en knapptryckning får man nog inte samma signaler till hjärnan som om man besöker ett bankkontot, en person som säger att de "tror på en" och väljer att låna ut pengar som de sedan vill ha tillbaka.

Sedan har det väl i alla tider funnits typ "knarkare" som lånat av släkt osv. Idag verkar synen nästan vara att långivare är elaka, det klagas på banker osv.

Bilar är ett tydligt exempel på detta. Idag kan i princip vem som helst ha en bil i miljonklassen även om det innebär att lägga 50% av sin lön på bilen varje månad i form av ränta man aldrig kommer få tillbaka.

För mig en helt galen prioritering men det finns folk som gör det, den möjligheten fanns inte förr utan då behövde du helt enkelt hat sparat ihop till bilen vilket då krävde en hög inkomst för att kunna köpa bilen innan man dog. Du kunde med andra ord utifrån bilen på uppfarten veta om personen var en höginkomsttagare / hade mycket kapital.