Citat:
Ursprungligen postat av
PROLIFIC
Det är så mycket som inte går ihop. Och varför i helvete ljuger man om gruppsex på nyårsafton när man vill nätcharma?
Visst, man ju fattar att han försöker spela häftig låtskrivare och studiomusiker inför ett barn. Men den här gruppsexgrejen? Wtf? #362
Näe, det är ju knappast några han har träffat på i jobbsammahang.
Men så sjukt pinsamt allting. Det är ju många gäddor som ljuger om/är svävande kring sitt yrke och det man ju förstå. Men just det här med att associera sig med kända personer har jag inte sett förut. Åtminstone inte som jag kan minnas. Barnet visste ju dessutom ens inte vilka det var. Hur i hela friden tänkte han?! #362
Det är svårt att förstå sig på patologiska lögnare, eftersom beteenden förstås ter sig individuellt. Jag har själv stött på ett gäng genom åren, och försökt analysera dem. Vissa verkar vara empater så till den milda grad att de kan beräkna precis vad alla olika människor vill höra, just för att de själva ska stiga i status inom varje grupp. Utan empatisk förmåga kan man inte sätta sig in i andra människors världar på det sättet. Men vissa verkar istället som att de är 100% självcentrerade, och ljuger vilt om vilka onödiga och värdelösa saker som helst, som rena slag i luften i jakt på uppmärksamhet. #362 tillhör den andra gruppen, skulle jag säga.
Han må vara intresserad av att imponera på barnet, men han vet nog inte hur det ska gå till, så han använder sig av saker han själv tycker är ball. Drömmen i sig blir ett berusningsmedel. Att drömma sig bort från förmedlingens sterila lokaler och pappersarbete. Och i föreställningsvärlden är han ingen vanlig Svensson som jobbar på kontor och fuskar på gura på fritiden, nej, han hänger med sina favoritband och skriver deras låtar, och har riktiga rockstjärneorgier när han har tid över. Dessa lögner är nog allra viktigast för honom själv. Och skulle det hända att barnet inte tycker att han är den ballaste hon träffat så kan han ju alltid tjata lite dramatiskt eller manipulera sig själv in i någon slags offerstatus. Det har funkat många gånger förr.
Jag tror med andra ord inte ett dugg på det mesta denna tomte kläcker ur sig, inklusive tugget om dödlig sjukdom. Det låter ju hemskt att misstro någon som pratar om dödlig sjukdom, visst gör det, men det är precis vad dessa människor vill åt. Man ska tycka synd om dem och därför dansa efter deras pipa. Sara såg lyckligtvis detta för vad det var; en ordsallad. Är man benägen att ringa upp i rollen som sin egen chef, som om det är Vallarnas friluftsteater vi befinner oss i, så är man benägen till lite vad som helst. Ärren tror jag har andra orsaker från långt tillbaka i tiden.
Han känns dessutom som typen som kan dra sina lögner hur långt som helst. När frugan flippar på honom över vad han har gjort och dessutom undrar ”hur fan kunde du påstå att du är dödssjuk”, så säger han gråtandes att ”det är en del jag inte berättat för att jag skäms så mycket och är så rädd bla bla”. Sen smyger han ner till jobbet och pysslar fram ett skitdåligt photoshoppat läkarintyg som han sedan visar sambon, i förhoppningen om att hon ska tycka synd om honom och stanna kvar. Och sen blir sjukdomen förstås ”mirakulöst bättre” efter några månader när allt är glömt och förlåtet.