Gå ner i arbetstid för sin partner som inte klarar av vardagen?

Jag håller med att trådstarten blev lite otydlig men kan du svara om det som kommit efter och i slutet är tydligare eller är det fortfarande för otydligt enligt dig?

När jag själv läser en tråd så skummar jag igenom snabbt och läser de mest intelligenta inläggen. Det är många som skriver väldigt bra och jag tror inte fb är kriminellas hemvist utan en hel blandning av alla i Sverige som skriver och en del läser bara eller orkar inte skriva något.

Hon har gått en utredning i bipolärmottagningen under lång tid vilket avslutats utan direkt resultat. Depression eller begränsad arbetsförmåga efter andra barnet vilket mycket grundar i hennes värld inte går den väg hon vill. Perfektionism är något som påverkar vardagen och detta utökar den tid allt tar för henne att göra. Oron består troligtvis i tankar och då specifikt vid natten vilket påverkar sömnen. Detta har också funnits under väldigt lång tid är min uppfattning. Hon har insomnings eller lugnande och sömnpiller. Därtill består oron mycket kring jobbet då man som ST måste utbilda sig samtidigt vilket jag ser att hon halkar efter rejält liksom arbetet i sig.

Ekonomiskt finns ingen oro vad jag vet och det är inget ämne som egentligen går att diskutera med henne då hon inte fattar helt enkelt. Jag har sparat en summa och hennes slutsats var ungefär att jag undanhållit familjen dessa pengar. Dessa pengar sparas till hus men då hon inte tror på vad jag säger så är hennes världsyn och bubbla något annat.

Mina föräldrar lever men hon har ett vendetta mot dem så det blir svårt att få hjälp av dem om det inte är nödfall och allt är förlorat. Dem får inte hjälpa till säger hon vilket jag såklart påpekat att det inte är rimligt. Hon har sin morsa som inte kan hjälpa så mycket om än alls.

Vi har snackat med en del personer hos familjerådgivningen, mellanterapauter och även anlitat flera privata som inte direkt hjälpt jättemycket. De privata har varit bättre och de är nischade i olika frågor eller problematik.

Med tanke på att hon tror att jag har autism och jag tror att hon har asd, add touretts och det jag nämnde tidigare för att jag ser det och att hon har sagt till mig i någon typ av mantra eller vad vet jag. Ofta när hon varit väldigt trött och på väg att somna.
- "Vet du... jag har add, tourettes och narcissism"
- "Suck. Ja, ja det vet jag..."

Ja, för att bli en bra läkare så krävs det att man själv i botten är stabil och mår bra.
Även läkare kan ha Npf vilket inte behöver vara något fel i sig, så länge man själv har insikt, både om sig själv och omvärlden samt tar den medicin man får utifrån den sjukdomsbild och behov man har.
I dagsläget är hon högst olämplig och en tickande bomb.
Hon kommer aldrig att klara sig för ute (som klar läkare) om hon själv inte mår bra.
Det högst troliga är att hon kommer att begå fel och framkommer det då att hon själv ignorerat läkare så kan det sluta riktigt illa.
Om hon ens ska ha en chans i framtiden så ”måste” hon börja rannsaka sig själv… och det är NU!

Det låter som om du har en mer stabil bakgrund.
Och med tanke på vad jag läser och hennes illvilja…till både resonera, kommunicera och vilja lösa både hennes egna livspussel, hälsa, studier samt vara en fungerande mamma….
Så hade jag som du…
Om du tagit upp detta flera ggr, men hon själv förnekar sanningen samt har en grandios självbild om att det är alla andra det är fel på…
Nja, då kan jag bara säga redan nu…
Att detta kommer gå åt fanders!

För din egen skull och barnens, hade jag börjat planera för en framtid utan henne.
Självklart har hon rätt till vårdnaden av sina barn, men det är inte säkert att hon kommer anses som lämplig…
För att gå med en obehandlad bipolaritet mm är inget barn ska växa upp med.
Barnen kommer att ta skada då hon inte är närvarande osv

Vad Var det som gjorde att personlighets störningsutredningen inte fullgjordes och blev klar?
Vården brukar aldrig bara släppa en utredning mitt i…,
Är du säker att hon talar sanning där?
Hon kanske gick diagnos bipolär, samt fick påbörja sin medicinering men själv valde att avsluta?
Det är klassiskt….
80% av alla som får en diagnos, medicin….väljer att själv avsluta av olika anledningar,
Det främsta är det jag tidigare i tråden har skrivit.,,,att de tror sig nu må bra.., men förstår inte att det är medicinen som gör att du mår bättre.
Slutar du så går allt tillbaka samt att risken är hög, om man inte ”trappar ner” oavsett hur hög dos man tar, att man faller in i en depression.

Hon måste fortsätta ta sin medicin.
Och utan diagnos så får du ingen medicin…,
Så… antingen har någon läkare skrivit ut medicinen utan diagnos…eller så finns där en diagnos.

Be henne berätta sanningen.
Säg att du annars kommer att lämna henne.
För du kan inte lösa era problem ensam 😢

Sen om du har autism eller inte…
Man kan enkelt ställa sig frågan såhär…
”Lider du själv av hur du är och beter dig? Påverkar ditt sätt att leva, agera och fungera din situation i ex skolan, på jobbet, i relationer eller med andra människor i samhället?
Tar någon annan skada av eller mår dåligt pågrund av hur du beter dig, agerar eller sköter dig privat, på jobbet eller i relationer med andra och i samhället?

Om du svarar JA på båda så bör du ta hjälp
Och få stöttning el ev utredning.

Svarar du själv NEJ! Men andra kan intyga med ett JA i båda el sista frågan, så har du själv inte tillräcklig insikt och det kan vara bra om du gör en utredning.

Om inte annat för att fastställa hur det ligger till.

Jag själv kan svara på följande fråga om någon skulle fråga mig;
- Är dum i huvudet?
- Nej det är jag faktiskt inte, för jag har papper på det! Har du?

Så man behöver ju inte ta allt negativt.. för det är ju skönt att själv veta…

It takes 2 to dance tango 💃🏻 🕺🏻

Hej ts,
Här några tankar:

1. Pengar/jobb
Var rädd om ditt arbete och dina pensionsgrundande inkomster.
Det du skriver om att du inte tror att hon i ett skarpt läge skulle vilja försörja dig/ ge dig pengar att använda till sådant du behöver, låter i mina öron väldigt oroande! Du behöver dels ha ett jobb ifall hon blir ännu sämre och inte kan arbeta och dessutom kan man undra hur det blir om du går hemma och ska sköta hela familjen och nötas mot henne på dagarna? Dessutom i ett helvetes ekonomiskt underläge.
Du skriver roligt, men sorgligt, om spenderbyxor som ramlar av pga tyngden av alla onödiga inköp. Ni verkar ju tjäna lika mycket (även om hon tjänar ihop sin halva på kortare tid) och det låter helt orimligt att ni inte har automatisk överföring till ett gemensamt konto varifrån hyra etc betalas!!!

2. Hennes (o)hälsa
Vad du skriver om att hon inte förmår ta vara på den tid du ordnar för henne till studier eller rekreation ger vid handen att hon är i väldigt dåligt skick.
Hon verkar "fastna" och förlamas av perfektionism?
Du skriver också att hon själv säger sig (kanske?) lida av narcissism. Just detta sista är väldigt oroande om det stämmer. Narcissism är ytterst svårt att behandla och den kan verkligen ta knäcken på de närmaste. Upplever du att barnen påverkas? För barn till narcissister brukar tyvärr bli rätt stötskadade.

Hursomhelst så tror jag att hon behöver fortsatt utredning, vård och hjälp av professionella.

Att personer med förhöjt inre tryck, eller vad jag ska kalla det, tror att olika radikala förändringar i livet ska göra att de kommer att känna sig mycket bättre och lösa deras konkreta problem, är vanligt. Detta är ett felslut. Har själv träffat en del folk med psykisk ohälsa och just upplevelsen av att arbetet/livetblir mer och mer krävande, fastän inget egentligt förändrats på jobbet/hemma, är något som de alla berättar. Det är helt enkelt den inre verkligheten som tar mer och mer tid och kraft från dem.

Det kanske inte var npf. Jag har sett vrak med blandning av gad iq badboll som får elektriska stötar i hjärnan.

Jag hade ingen aning om den statistiken. Hoppas att den endast gäller för psyksjuka och inte för allas läkemdelsordinationer.

Utredningen kom inte fram till något eller var diffus och satt till övrigt? Resultat / Slutsats. Jag ska kolla upp vem som startat medicineringen.

Ingen lider mer än mig på morgonen när jag måste upp. Min akilleshäl. Svaret är att jag eller någon annan inte lider av hur jag är eller beter mig.

Hon berättar sanningen i stort sett alltid då hon är väldigt naiv tycker jag. Hon kallar mig naiv, koko och lite dum också. Ja, det har jag varit för längesedan så det ligger ju lite sanning i det.

Jag är rätt stabil. Ja. 100% självkänsla mot hennes nära 0%. På jobbet är hennes sjölvkänsla kanske 80% så mycket bättre där av någon anledning. Hon tar med sig oron hem och självkänslan är kvar på jobbet vilket förundrar mig lite.

När jag läser fler av dina svar här i tråden klarnar bilden, men jag kan fortfarande tycka att svaren kunde vara bättre strukturerade, men det är ju bara vad jag tycker o inget att fästa dig vid! Jag kan förstå att när livet är komplicerat är inte meningsbyggnad det första man tänker på när man vill ha hjälp. Det var väl mest att jag tänkte att det är enklare att få hjälp när folk enkelt begriper vad man vill ha hjälp med-men vi är alla mänskliga, jag hade troligen varit lika ostrukturerad om jag skrev en tråd i en pressad situation.

Tyvärr har jag nog ingen enkel lösning att komma med på ditt och din partners problem, att ge sig in och försöka lösa andras komplicerade liv behöver nog en annan typ av människa än vad jag är.Jag hoppas dock att du tycker att du fått hjälp av andra svar här och önskar din familj lycka till!

Jag är inte beroende av eget rum eller liknande så. Pengamässigt är det ungefär som så att ju mindre pengar hon har och att hon är på jobbet och arbetar som en vanlig människa gör så finns det per automatik mindre tid för att hacka upp sig vilket är något hon gör väldigt ofta.

Det är svårt att trumfa när lån tas om och om igen vilket en normal människa normalt sett inte kan göra. Vi har köpt allt och delat alla kostnader och jag har insisterat flera gånger att om man köper för mer eller vill detta så få man stå för det själv. Det gäller allt så det blir ganska mycket för mycket. Ett gemensamt konto skulle plockas ut så den lösningen passar inte vår situation. En normal situation skulle ju följa det man kommit överens om och att lika gäller för båda vilket inte är fallet. Jag har också utlägg och om jag får tillbaka dessa efter en eller två månader är inte så bra då jag ju inte har lika mycket att röra mig med så det blir krig på flera fronter samtidigt för att förbättra situationen till alla inblandade.

Menar du att barnen kan bli rätt stört skadade eller stötskade? Jag har inte tänkt på det exakt hur men ska kolla upp det mer exakt så att jag kan göra bättre ifrån mig.

Jag har aldrig hört talas om personer med "förhöjt inre tryck" och det beskriver ju någonting och ju mer man faller in i något sådant och in i en egen värld så blir det ju mycket sjukligt. Hjärnan blir och omvandlar sig till vad man tänker dagligen så gör man det över långt tid i negativa aspekter så blir ju resultatet därefter tänker jag. Jag hade dock aldrig kunnat tänka mig att en "nyanserad" inre värld skulle radera eller ta från den yttre men det kan ju vara fel på verktygen som används för att "resa" mellan världarna som klämmer.

Hej igen!
Jag var otydlig: med förhöjt inre tryck menade jag när en person har det jobbigt och har en inre stress eller förvirring som de inte kan lägga band på, utan det pyser ut i form av knepigt beteende och orimliga krav på omgivningen.

Vad gäller barnen så menade jag "stötskadade" i bemärkelsen att de får lida för att den narcissistiska föräldern inte kan vara den trygga vuxna som de behöver och att detta kan följa med dem upp i åren.
Det finns mycket material om narcissism på Youtube, tex en dr Durvasula Ramani som förklarar väldigt bra hur man påverkas av att vara i närheten av en narcissist och vad anhöriga kan göra för att skydda sig själva. Du kan kolla in hennes videor för att se om du tycker att du känner igen det hon beskriver.

Allt gott!/T

Japp ska göra. Har kollat en del i av dem men för en vanlig dödlig är det svårt att förstå alla olika manipulationer och taktiker som kan utövas på en och en del märker man ju aldrig av. Tid är deras fiende nummer ett...

Mörka personligheter...

Då förstår jag angående stötskadade

Vad jag menade med begreppet som du nämnde " förhöjt inre tryck" är att det var väldigt roligt och tydligt. Det var en mycket utförlig beskrivning av begreppet med få ord.

Jag tror att du skulle få bättre svar om du bara beskrev vilka ni är, vad ni jobbar med, och vad det är du tycker är orättvist. Du försöker skriva i allmäna termer, och man förstår er och din situation genom antydningar och hintar. Vadå "ett jobb som räddar liv"? Prata ur skägget! Vadå "negligerar sin utbildningsnivå"?

Hur som helst så fick jag dåliga vibbar av det citerade. Det låter som att du är kontrollerande. "Nu får du en timme av mig, den kan du använda till att göra det där som du lovat". Retar du dig på att din partner inte gör som du säger när hon har en timme över?

Tack.

Nej, tvärtom Hovslättamannen. Jag är raka motsatsen till att kontrollera någon. Min filosofi är acceptans och att alla får vara exakt den dem är.

Det första jag tänker på om någon jobbar med att rädda liv är läkare, så det är sant men mitt jobb är fortfarande hemligt.

En läkare behöver också vara chef och fortbilda sig och hänga med i utvecklingen och så vidare. Varje vecka bör läkaren studera. De har eget ansvar över detta. Totalt studietid förutom enstaka veckokurser som jag sett är 0.

Hon kan säga till mig att hon vill studera. Då säger jag gör det då, nu? Men då kommer ett svepskäl direkt, trött eller annat i vägen.

Jag blir ledsen. Vem skulle inte bli det? Du får all tid i världen men vill ändå ha mer? För att göra ingenting?

Nu är der löst för stunden och inom kort blir det kanske lite bättre. Kan kompa, ta semester eller vad men det hjälper inte mycket utan en ny plan då de tidigare planerna inte verkar ha fungerat. Jag har pratat med många olika instanser och fått hjälp och lite nya idéer. Att knäcka nöten att få henne att göra det hon säger och speciellt saker som är relaterade till återhämtning för hennes hälsa och jobbet då hon prioriterar sin kärriär, ordagrant men som synes inte i handling.

Bäst effekt tidigare har setts efter samtal med privat terapaut. Denna är biased emot mig alltså mer på hennes sida men det är helt ok ändå för vi jobbar för ett gemensamt mål även om jag ser att hennes världsbild är totalt något annat än mitt eller er läsares. Tack Hovslättsmannen då du hjälper mig framåt.

Du kanske tolkar henne lite väl bokstavligt tänker jag. Jag brukar säga till min fru att jag vill skriva en roman och vandra. Men får jag några timmar över så vill jag bara läsa eller stirra i taket.

Du kanske kan prata med henne och säga att hon ju helt enkelt inte verkar komma igång och studera på det sätt som hon förutsätter sig. Fråga henne vad hon tänker om det. Säg att du inte tror att det kommer att hända, och fråga hur hon reagerar. Hon kanske vet, precis som du, att hon aldrig kommer göra det. Då får ni vila i det.