Att svensk herrskidåkning är i kris har väl ingen kunnat undgå. Enligt mitt sätt att se är den enskild största anledningen till det svenska förfallet på herrsidan Calle Halfvarsson. Han symboliserar allt som är fel med svensk skidåkning på herrsidan. När man ser alla svenska herrar så inser man att de är mini-versioner av Calle hela bunten.
På 10 år har ledningen och åkarna i landslaget bytts ut gång på gång, men Calle består. De andra åkarna ser honom som en ledare och tar efter hans beteende. Fullständigt obegripligt, vill man bli bäst så ska man ta efter de bästa. Calle är en medelmåtta med enorm talang. Tar man efter honom utan ens ha talang avd blir man då för något - ja svaret är väl de sorgliga karaktärer vi ser i herrlaget nu.
I damlaget råder en bra träningskultur, åkarna tar eget ansvar, analyserar och anpassar sin skidåkning och leder på ett sätt utvecklingen internationellt. Framförallt inom sprintåkningen där man med stor överkroppstyrka klarar av att åka på ett annat sätt än sina konkurenter.
I herrlaget utvecklas åkarna ingenting, deras träning verkar mest gå ut på att antingen köra slut på sig genom hårt träning som man skryter om eller att bygga muskler som ser bra ut på Instagram men inte gör att man blir en bättre skidåkare. Tekniskt åker man bedrövligt som om det inte hänt något i skejt på 15 år. I klassisk åkning är fokus helt på stakning, vissa av de unga åkarna klarar knappt att diagonala på ett distanslopp. Dessutom påvisar åkarna en mental svaghet, de klarar inte motgångar utan gnäller och skyller på otur eller andra. I vissa fall konstaterar man krasst att man gjort fel men verkar inte vilja analyserar varför.
Det är en plåga att följa laget, det värsta är att Calle fortfarande verkar populär bland massorna och även åkarna trots att det bara skriker förlorare om karln. När jag kritiserar Calle brukar jag få höra att jag förföljer honom eller att hans resultat skulle motivera en landslagsplats. Men min kritik har alltid varit att han är en idiot och att han har dåligt inflytande på laget. Det är såklart åkarnas eget ansvar att ha vilka förebilder de vill men landslaget måste ge de förutsättningar att välja någon annan. Jag får kväljningar när jag hör folk i förbundet nämna Calle som en bra förebild. Nu har vi antal talangfulla åkare som Anger, Grahn, Myhlback och Lindberg. Tanken på att de kommer sabba sin talang genom att ta efter Calle precis som Thorn, Poromaa och många andra är skrämmande. Att Anger flyttar till Östersund istället för Falun är en lättnad även om det i Östersund finns dåliga förebilder som Grate (hans intervjuer den här säsongen har varit som att lyssna på Calle junior). Helst hade jag sett honom flytta till sin flickväns hemland.
Att Calle pratar om att lägga av igen får mig att hoppas men tyvärr tror jag bara han söker uppmärksamhet och vi inte vi blir av med honom på flera år. Han är den sortens loser som inte har något att hämta utanför skidorna, mardrömmen är att han efter karriären får jobb med talangutveckling inom förbundet.
Och igen, några av er kommer invända att Calle har bra resultat och är bäst i Sverige de senaste åren. Men det beror på två saker, det ena är Calles talang, det är uppenbart att den finns, han var bra som junior och ibland när han på slump gör saker rätt så kommer resultat som senior. Han har dock ingen kontroll över när formen ska komma eller hu än säsong ska bli. Den andra anledningen är såklart hans inflytande över landslagskollegerna som gjort att de presterat ännu sämre.
På 10 år har ledningen och åkarna i landslaget bytts ut gång på gång, men Calle består. De andra åkarna ser honom som en ledare och tar efter hans beteende. Fullständigt obegripligt, vill man bli bäst så ska man ta efter de bästa. Calle är en medelmåtta med enorm talang. Tar man efter honom utan ens ha talang avd blir man då för något - ja svaret är väl de sorgliga karaktärer vi ser i herrlaget nu.
I damlaget råder en bra träningskultur, åkarna tar eget ansvar, analyserar och anpassar sin skidåkning och leder på ett sätt utvecklingen internationellt. Framförallt inom sprintåkningen där man med stor överkroppstyrka klarar av att åka på ett annat sätt än sina konkurenter.
I herrlaget utvecklas åkarna ingenting, deras träning verkar mest gå ut på att antingen köra slut på sig genom hårt träning som man skryter om eller att bygga muskler som ser bra ut på Instagram men inte gör att man blir en bättre skidåkare. Tekniskt åker man bedrövligt som om det inte hänt något i skejt på 15 år. I klassisk åkning är fokus helt på stakning, vissa av de unga åkarna klarar knappt att diagonala på ett distanslopp. Dessutom påvisar åkarna en mental svaghet, de klarar inte motgångar utan gnäller och skyller på otur eller andra. I vissa fall konstaterar man krasst att man gjort fel men verkar inte vilja analyserar varför.
Det är en plåga att följa laget, det värsta är att Calle fortfarande verkar populär bland massorna och även åkarna trots att det bara skriker förlorare om karln. När jag kritiserar Calle brukar jag få höra att jag förföljer honom eller att hans resultat skulle motivera en landslagsplats. Men min kritik har alltid varit att han är en idiot och att han har dåligt inflytande på laget. Det är såklart åkarnas eget ansvar att ha vilka förebilder de vill men landslaget måste ge de förutsättningar att välja någon annan. Jag får kväljningar när jag hör folk i förbundet nämna Calle som en bra förebild. Nu har vi antal talangfulla åkare som Anger, Grahn, Myhlback och Lindberg. Tanken på att de kommer sabba sin talang genom att ta efter Calle precis som Thorn, Poromaa och många andra är skrämmande. Att Anger flyttar till Östersund istället för Falun är en lättnad även om det i Östersund finns dåliga förebilder som Grate (hans intervjuer den här säsongen har varit som att lyssna på Calle junior). Helst hade jag sett honom flytta till sin flickväns hemland.
Att Calle pratar om att lägga av igen får mig att hoppas men tyvärr tror jag bara han söker uppmärksamhet och vi inte vi blir av med honom på flera år. Han är den sortens loser som inte har något att hämta utanför skidorna, mardrömmen är att han efter karriären får jobb med talangutveckling inom förbundet.
Och igen, några av er kommer invända att Calle har bra resultat och är bäst i Sverige de senaste åren. Men det beror på två saker, det ena är Calles talang, det är uppenbart att den finns, han var bra som junior och ibland när han på slump gör saker rätt så kommer resultat som senior. Han har dock ingen kontroll över när formen ska komma eller hu än säsong ska bli. Den andra anledningen är såklart hans inflytande över landslagskollegerna som gjort att de presterat ännu sämre.
