Vad göra när man blir nostalgisk? Går inte att gå tillbaka.

Ät en glass och tänk på nåt annat var ju förslaget. Det fungerar liksom inte om du äter glass och fortfarande tänker på 80-talet som om du vore Pontiak. 80-TALET! Vart tog du vägen?

Lämna historieforskandet till gubbarna. Du är bara 30 bast för helvete. Ta en tur med Viking Line.

Känns det jobbigt att alla polarna skaffade familj? Alla utom du.

30 år är inte lite. Är lite över 30 år. Mellan 30år och 35 år.

Vem har sagt att jag inte har familj? Projicering? Hahah. Däremot så har jag tjänstgjort i över 10 år.

Blir du nostalgisk ibland? När var du mellan 10-20år?

Självklart, det händer ju alla. Jag var 10-20 på 70-talet. Då var det ingen som ville tjänstgöra, vi var ett gäng söderkisar som joxade med trasan dagarna i ända.

Många som rökte hasch på den tiden. De är nog väldigt nostalgiska idag när de tänker på hur pundet förstörde deras liv. Ditt problem kanske också ligger däri.

Slappna av och lev livet med 22 tjejer på Snickeriet och sluta tänk så mycket att du får huvudvärk.

Lite över 40.

Jag känner ingenting. Har inga känslor för människor när jag ser tillbaka. En del människor har begått självmord och det är snarare sorg om jag tänker på dem ibland men jag känner inte mycket alls nej. Under tonåren var jag mycket intensiv i känslorna och även åren innan 30. Jag kände en djup kärlek för människor rent generellt. För tjugo år sedan hade jag lätt kunnat älska alla möjliga användare här utan att ens ha träffat dem, berörts känslomässigt av att se grannarna, kassörskorna på affären och bibliotekarien när jag lånar böcker. Men idag känner jag typ aldrig någonsin något. Jag kan känna mig "mammig" till vissa yngre som hastigast men oftast inte. Det är för att en del är i åldrarna om jag själv hade haft barn. Såklart blir jag berörd också ibland

Men som regel känner jag ingenting när jag tänker på människor typ aldrig av minnen. Nåväl jag har dejtat de här tio åren och ingen gjorde det minsta positivt intryck. Jag har inte känt att någon var något vidare och istället blivit arg för att de varit respektlösa och försökt utnyttja mig som varit mer seriös.

Råkade läsa här ikväll negativa inlägg jag skrivit så sent som förra sommaren och var tvungen att ta bort lösenorden till kontona för att jag inte vill använda de igen (ska kasta det här också) och bara tänka. Herrejävlar varför har jag ens träffat de män jag gjort och fyfan vad dåliga energier de inneburit vara. Inte en enda kille kan jag minnas positivt

Dumpade de där kontona för jag vill aldrig mer bli påmind om snubbar jag dejtat och förstår varför jag mår så fint utan dem.

Och så är det med människor. Ingen har lämnat bra minnen för mig och att det gjorde intryck förr, det med livet, berodde på att jag var ung bara.

Kan inte minnas en enda kille ut mitt liv och känna något. Trots allt så har inte någon heller gjort tillräckligt mycket för att jag ska känna något mer än att man ju haft end el vänner förr men det är i det förflutna och passerat.

Jag känner mig väldigt harmonisk och välmående så länge jag inte dejtar någon eftersom de allihop är skit. Haha 😂 nej men som sagt, män innebär bara taskig energi och ingenting som känns positivt. De försöker inte ens. Sakna dem? Haha Man kan dejta någon ny isåfall.

Det var gräsligt att få minnesbilder av dejtandet, dåligt sex och negativa känslor. Slipper helst det framöver.

Jävlar. 70 talet? Vad i helvete. Du är ju skitgammal… hur var livet på 70-talet? Vad gjorde man?

”Joxade med trasan” va?

Nej jag har aldrig tagit droger.

Va? Vadå 22 tjejer på snickeriet. Kompis har du rökt på?

Men ärligt du är fan gammal. Inget illa menat. Måste ha varit skitkul och väldigt annorlunda att växa upp på den tiden. På många sätt avsevärt bättre än idag.

När var din nostalgi som starkast? Vad var det du tänkte mest på då?

Det är en funktion i det mänskliga psyket. En slags copingmekanism som är till för att vi inte ska grotta ner oss i oändlighet. Ibland behöver dessa minnen plockas fram och bearbetas, särskilt om det är traumatiskt. Men i övrigt tenderar vi att bara komma ihåg det mest positiva.

Detta är bra att ha i åtanke när man blir nostalgisk. Det är en fiktiv och redigerad bild man har kvar decennier senare. Ungefär som en film där någon klippt bort alla tråkiga och jobbiga scener. Det är därför "allt var så bra".

Jag har redan skrivit att jag hade situationer som jag ansåg vara dåliga då också. Men att de inte var i närheten av allt bra. Så det är inte alls någon låtsasvärld som jag har lurat mig själv på.

Kan du utveckla ditt första stycke?

Det är så minnet funkar hos homo sapiens, det är selektivt, och obehagliga händelser blir bortträngda för att skydda jaget. Det är en av flera försvarsmekanismer.

Om du verkligen saknar den miljön du var i, så föreslår jag att du söker dig dit igen. Officershögskolan kanske?

Annars om du har det bättre nu så är det bara att njuta av de fina minnena, jag ser inte problemet med det?

Minns dåliga stunder dock.

Det tror jag inte… och det var inte riktigt miljön på det sättet. Allt ska ju ändras, bli yngre.

Vad menar du?

Tänker att det är sådant här som gör att vi skapar bra miljöer för våra barn att skapa bra minnen så att de kan bäxa upp och tänka tillbaka på allt bra så att de kan …

Jag själv är 45, ogift, inga barn och ingen flickvän, jobbar som egenföretagare, och jag har väldigt lätt att bli nostalgisk, att titta tillbka på min guldår och må illa av att alla växt upp och skaffat familj utol jag, så de tiderna är förbi, tiderna när man sprqng på skogsrave, var uppe och drsck till 7-8 på morgonen en sommarkväll med goda kompisar, gick in på en bar och unga damer i 25 års åldern var intrresserade. Hemmaförfester, polare som var singla som alla var ute och raggade. Nu sitter man här ensam, håret börjqr dra sig bakåt och småtjock. Trista tider. Min guldtid var i new york där jag bodde med min bästa polare 25-28,vilka jävla tider det var, vi var tajta som fan. . Numera har jag inte pratat eller sett honom på 5 år, han har skaffat andra polare. Det stora för mig ör väl att man inte har egen famlilj, så nostalgin blir ännu starkare.

Under perioder i livet börjar man se tillbaka på tidigare perioder, det är vanligt och normalt. Man gör ett ”bokslut” och går sedan vidare. Om du vill påskynda processen skriv ner dessa minnen, gärna handskrift, det blir mer kontakt med din hjärna. Lycka till