Tradition att lärdom är något bra. Denna tradition är synlig även hos dom som själva inte längre är religiösa... Men det är de som går och pluggar vidare... Inte bara för att ta examina, utan faktiskt för att lära sig.
Respekt för böcker, vilket givetvis förstärker lärdomstraditionen.
Tradition att inte hänga alltför hårt på gamla sanningar, utan analysera t.ex. varje påstående, tills man finner att det är sant eller om den kan vederläggas.
Traditionen att diskutera. Inte hänga sig i en åsikt och vråla skäms på meningsmotståndarna så snart de öppnar munnen, så som vi ser idag i vissa kretsar. Utan lyssna och bemöta. Om meningsmotståndaren verkar ha vettiga poäng, då får man kanske ompröva eller i alla fall, nyansera sin åsikt.
Den traditionen mycket användbar i alla typer av kunskaps- och vetenskapliga sammanhang.
Man lär sig hela tiden, också ifrån en lärare man ogillar, också ifrån en meningsmotståndare.
Att judar ofta fick gå i motvind hjälper faktiskt också till. Detta medförde att den judiske ynglingen som ville framåt och få bra betyg, eller komma in på en åtråvärd utbildning; fick plugga hårdare än flertalet klasskamrater.
Ungefär så.
Sedan att det finns även dumma judar - som för övrigt visas av mången judiskt skämt - är givetvis också sant.
PS. Jag ser nu att jag har redan tidigare svarat på tråden, med i sak samma synpunkter. Jag låter dock denna post vara kvar, svaren kompletterar varandra i någon mån.