Vad göra när man ser igenom alla och allt - när det förorsakar pessimism o nihilism?

Politik är teater och folks känslor utan logik. Fri konkurrens är inbördeskrig. Medier är diverse agendor och propagandor. Relationer är kaos som väntar på att explodera eller ta slut och som inte hade börjat om behov från motparten inte hade funnits.
Karriärister är narcissism och ego. Mycket är lögn, väldigt lite är sanning. Nästan all vänskap är bara när folk behöver en.
Dejting är scam. Vård är vinstintressen. Mediciner hjälper inte. Inget vet något särskilt. Fri vilja existerar varken i hjärnan eller i universum om spacetime ens någonsin fanns. Gudar finns inte och religioner är myter byggda på sociala behov.
Semestrar är luftslott och drömmar byggda på kameravinklar, retuscherade foton och berättelser. Försäljare vill ha ens tid för att vinna pengar. Facebook och Instagram är bröd och skådespel för status och framgång.

Vad gör man när man ser igenom allt och alla och när de "blinddöva" som fortfarande "tror" på sina alla sagor dessutom inte förstår vad man säger?

Vad vill du göra?

Personligen anser jag att du borde rannsaka ditt ego om på fullaste allvar tror att du ser igenom någon sorts världstäckande lögn som resterande befolkning är för dum för att se.

Men för att svara på din fråga, du har ju antagligen kommit fram till den här slutsatsen efter att ha sökt dig till media som gett dig den uppfattningen. Du kan alltså komma fram till motsatta slutsats, att allt inte är så himla pjåkigt ändå, genom att påminna dig själv och utsätta dig för intryck som bekräftar detta.

Jag föreslår att du slutar doomscrolla Youtube-essays och ringer en god vän istället.

Ts har ju försökt och blir bara avfärdad av dom som fortfarande är troende.

Det var en väldigt fri tolkning du gjorde utifrån vad ts skrivit. Men om så är fallet är jag helt övertygad om att även de dummaste fåren är villiga att plocka upp luren om han har något annat än domedagsretorik att komma med.

Du har inte sett igenom någonting.
Att se så ytligt på saker som du gör och sedan avfärda allt som bullshit är vad som gör dig pessimistisk.
För det är ytligt. "Kontroversiella" talking points (som papegojas konstant), och en negativ inställning som inte lämnar utrymme för någon utforskning eller debatt.

Om du nu är nihilist så bryr du dig väl inte om vad andra tror, tänker och tycker? Varför ska du försöka dra in andra i ditt negativa tankemönster?
Börja med att försöka se igenom dig själv och lyssna på vad andra säger.

Man kan säga att du har en viss syn på människan iaf.

Vågat att påstå att du ser igenom allt och alla. Sanningen är att du nog vet ganska lite, kanske knappt någonting. Du rapar bara oreflekterat vidare saker som du hört i en ekokammare. Släpp tangentbordet och mobilen och skapa meningsfulla relationer med människor. Gör något för någon annan. Ta en promenad och lyssna på fåglarnas kvitter. Ät en glass i solen. Skit i sanningar och lögner, konspirationer och att hela världen vill dig/oss illa.

Det enda jag inser för varje år som går är hur extremt lite man faktiskt vet. Både om världen men också om andra människor. Blir överraskad hela tiden och lär mig nya saker, särskilt om människor. Folk som säger att dom "ser igenom allt och alla", "vet att alla människor är falska lögnare" eller "ser världen för vad den är" använder det bara som ett skydd för att slippa öppna upp sig för andra. Så blir ni ensamma men tar det som ett bevis för era teser, för det är bekvämare än att behöva jobba med sig själv och visa sig sårbar.

Att bli medveten om sin egen okunnighet är ett extremt stort steg i personlig utveckling. När detta sker kan sann visdom börja växa. Bra jobbat.

Tack!

Efter att ha kommit till den insikten så ser jag på alla sorters "sanningssägare" som vilsna och okunniga. Eller personer med hybris. Vi vet absolut ingenting. Låt det landa och ta dig sen an världen med nyfikenhet. Det blir mycket roligare då.

Man äter popcorn och kollar på teatern från bekvämt avstånd.

Genom att släppa taget om abstrakta koncept som sanning, lögn, rätt, fel och ideologier, kan man förankra sig i den direkta, konkreta sinnesupplevelsen. När man gör detta börjar man uppleva världen i dess renaste och mest omanipulerade form. Det handlar om en enkel, ofiltrerad och rå upplevelse, fri från subjektiva känslomässiga engagemang såsom tyckande, värderande och dömande.

Att uppleva genom en ideologisk lins oavsett vilken "-ism" det är, innebär en begränsning som hindrar sinnet från att expandera. Dessa begränsningar utgör därmed hinder för personlig utveckling och tillväxt.

"Empty your mind"