Citat:
Ja, exakt. Det är den digitala versionen "De lärde" talar om. (Det här är en bra tråd om de bästa Deep Purple utgåvorna). Annars är min uppfattning att originalversionerna generellt sett är de bästa och i synnerhet de japanska utgåvorna. Jag upplever att de flesta remastrade utgåvor har komprimerat sönder musiken, dödat dynamiken och därmed livet i musiken, för att försöka låta modernt eller för att anpassa den till det moderna sättet att konsumera musik på, och detta kryddat med lite sunkiga bonusspår så har skivbolagen ordnat en "ny" produkt åt konsumenterna. Undantaget är när genuint kompetenta personer som t.ex. Steve Hoffman eller Andy Pearce står för fiolerna. Då blir det som regel alltid intressant, i min erfarenhet.
Alla remixade och remastrade utgåvor, kan vara en djungel, men ganska trevlig att botanisera i, enligt mig…
Hoffmans sida kan vara en god vägledning, tips, intressant läsning.
Det bästa är ju förstås att låta den egna upplevelsen styra, vad du hör.
Kanske tycker man att det är värt att lägga en större summa, om det är en favoritversion, personligen skulle jag inte betala vad de nu vill ha för Hoffmans ”Machine Head”, men då när den kom var den inte lika dyr och väl värd pengen.
Generellt (gäller inte bara Purple), visst kan remastrade utgåvor ibland vara komprimerade in absurdum, och många gånger hittar man en bra version i en japansk originalutgåva, så lite den som söker den finner… för mig lite av en tjusning i upptäckandet av nya version om det så är den senaste remixen eller en gammal japansk förstautgåva.
Nu ett träningspass med Hoffmans ”Made In Japan” i lurarna
