Varför skaffa barn i dagens samhälle?

Jag propagerar inte för att andra inte ska föda barn. Där har du missförstått mig. Jag medgav att det är sant att det är bättre att nationalister föder barn än att de inte gör det. Min TS handlade om mina känslor kring att föda egna barn, inte kring att andra föder barn.

Håller med många.här, jag vill verkligen inte ha barn. I alla fall inte här i Sverige. Har egentligen inte så mycket med utvecklingen att göra, även om det såklart spelar in.

Jag har aldrig riktigt varit intresserad av sömnlösa nätter, ständig oro, skrik, bajs, utvecklingssamtal, att känna mig låst. Jag behöver ensamtid, kunna resa när jag vill. Att vara fast i hamsterhjulet och vilja träna och hålla mig aktiv gör att jag knappt har tid över när allt är gjort.

Alla på jobbet med barn verkar slutkörda, ringar under ögonen. Klagar på fotbollsträningar, utvecklingssamtal, trotsåldern, VAB, förhållanden med flick/pojkvän. Det är skilsmässor hit och dit. Veckorna dom är barnfria så märker man redan mer energi. Varannan vecka så märker man att de fått sova ut.

Näe, barnfrihet är helt underbart.

Om man har mycket pengar, en fantastisk vacker lojal orörd fru som tror på äktenskapet, delar samma värderingar kring mycket familjen mm ni kan ta er igenom det mesta. Byta land om det behövs. Är du bara en vanlig knegare född på slutet av 90-talet och uppväxt under 00-10-talet med att samhället alltid har varit knas feminism, invandring, tinder, instagram svårt att motivera varför man ska skaffa barn.

Måste hitta någon vettig att skaffa barn jag hittar dom inte. Hittar bara massa horor som vill ha den i sig och dricka alkohol.

Det borde väl vara en statusgrej mellan nationalister, vem som befolkar framtida Sverige med flest barn!

Ser inte riktigt hur den aspekten lyfts fram särskilt ofta inom någon gren av alt-right eller nationalism. Jag kan inte minnas någon nationalistisk talesperson som har massa barn. Jag känner däremot många som inte har några barn alls och har klättrat över 40-gränsen.

Det gäller i ännu strörre utsträckning vänstern.

Demokraternas ikon Taylor Swift är 34 år och barnlös.

Det är för stor krav på föräldrarskap nu för tiden. Förr så var barnen mestadels ute och hittade på sina egna lekar. Sedan så märker man att föräldrar måste anpassa sig till ungarna snarare än tvärtom. Föräldraskap har blivit till en slags slavliknande roll, vilket i synnerhet gör den icke-önskvärd bland många män.

I nationalistiska och kristna kretsar framhävs ofta tyngden av att föda barn - och visst, jag håller med om att det är en viktig sak och en stor del av livet.

Men när jag skådar hur samhället kring mig är, ser jag bara färre och färre skäl till att skaffa egna barn. Varför skulle jag ge liv till något så personligt och kärt som mitt eget barn, bara för att sedan låta min kära skapelse slukas upp av det samhälle jag hatar? Jag är med och leder träningspass för barn i olika åldrar några gånger om veckan, och visst är det kul, men samtidigt tvingas jag varje gång se hur de tar till sig mer och mer modernt skräp, och jag kan inte göra mycket mer än att se på medan huset sakta faller samman. Jag vet och hatar hur ungdomslivet i tätorter är i dag och jag hade givetvis aldrig gått med på att låta min egen lilla älskling omvandlas till samma äckliga människotyp.

Som förälder har man givetvis en del makt över sina barn, men den makten räcker bara så långt. Jag skulle möjligtvis kunna hindra vissa enstaka påfund från att tagas upp av ungarna, men så länge de lever i detta moderna samhälle dag ut och dag in, är det fullständigt ofrånkomligt att de kommer bli del av samma förhatliga samhälle, och som förälder är jag ju så klart ansvarig för att jag låter den utvecklingen ske till att börja med. Att inte göra något är en handling i sig självt.

Om jag inte lyckas bosätta mig i en by ute i skogen och leva någorlunda avskilt från majoritetssamhället, kommer jag aldrig se något skäl till att skaffa barn.

Jag vill påpeka att detta, till skillnad från vissa andra mänskors skäl för att inte skaffa barn, inte har att göra med materiella skäl eller trygghetsskäl ("klimatkris, världskrig, arbetslöshet, bla bla bla"), utan det har att göra med ren heder, dygd och sed, dvs andliga skäl. Vi har redan fler materiella bekvämligheter än vad vi behöver, och om jag hade barn, skulle jag medvetet göra deras liv "hårdare" genom att hindra dem från att ta del av vissa vanliga moderna saker, som telefoner och datorer.

Med det sagt, undrar jag i vilket slags samhälle ni barnfödselvurmare har tänkt bo i när ni föder 15 ungar? I storstaden? Tätort? Landsbygd? Och om ni bor och kommer fortsätta bo i städer, hur ser ni då på att era ungar oundvikligen kommer att bil en del av moderniteten, samt hur långt är ni villiga att gå för att uppfostra barnen rätt?

vad har boomers gjort specifikt?

bara det faktum att bostadsmarknaden ses som en "investering" och inte något som är en fullständig garanti för unga människor idag är så groteskt sjukt att folk inte ens fattar det. Äldre generationer har sugit ut alla resurser ur samhället och nu försöker de lura på oss skit som "generation greta" i hopp om att vi alla ska rätta oss efter ett utvecklingsstört inavlat fasbarn och villigt svälja det faktum att vi ska betala deras skulder.

Det är väl bara fakta att bostäder är en bra investering i en tid av låg inflation och låga räntor, människor kommer alltid följa sådana naturlagar oavsett hur dåligt det är i makronivå (vilket hänger ihop med TS anförande). Kanske vi inte bör anklaga en hel generation för det enda eller det andra, men de var givetvis en tongivande generation som först skapade en kulturrevolution för att sedan skydda den nya hierarkin de hade skapat med tand och klor. Att sedan inte ha lika många barn som föregående generationer fick de att behålla makt även som numerär överläge i demokratiska val.

Vet ej ifall jag kan anklaga specifikt dem för generation greta, förutom möjligen indirekt...

I nationalistiska och kristna kretsar framhävs ofta tyngden av att föda barn - och visst, jag håller med om att det är en viktig sak och en stor del av livet.

Men när jag skådar hur samhället kring mig är, ser jag bara färre och färre skäl till att skaffa egna barn. Varför skulle jag ge liv till något så personligt och kärt som mitt eget barn, bara för att sedan låta min kära skapelse slukas upp av det samhälle jag hatar? Jag är med och leder träningspass för barn i olika åldrar några gånger om veckan, och visst är det kul, men samtidigt tvingas jag varje gång se hur de tar till sig mer och mer modernt skräp, och jag kan inte göra mycket mer än att se på medan huset sakta faller samman. Jag vet och hatar hur ungdomslivet i tätorter är i dag och jag hade givetvis aldrig gått med på att låta min egen lilla älskling omvandlas till samma äckliga människotyp.

Som förälder har man givetvis en del makt över sina barn, men den makten räcker bara så långt. Jag skulle möjligtvis kunna hindra vissa enstaka påfund från att tagas upp av ungarna, men så länge de lever i detta moderna samhälle dag ut och dag in, är det fullständigt ofrånkomligt att de kommer bli del av samma förhatliga samhälle, och som förälder är jag ju så klart ansvarig för att jag låter den utvecklingen ske till att börja med. Att inte göra något är en handling i sig självt.

Om jag inte lyckas bosätta mig i en by ute i skogen och leva någorlunda avskilt från majoritetssamhället, kommer jag aldrig se något skäl till att skaffa barn.

Jag vill påpeka att detta, till skillnad från vissa andra mänskors skäl för att inte skaffa barn, inte har att göra med materiella skäl eller trygghetsskäl ("klimatkris, världskrig, arbetslöshet, bla bla bla"), utan det har att göra med ren heder, dygd och sed, dvs andliga skäl. Vi har redan fler materiella bekvämligheter än vad vi behöver, och om jag hade barn, skulle jag medvetet göra deras liv "hårdare" genom att hindra dem från att ta del av vissa vanliga moderna saker, som telefoner och datorer.

Med det sagt, undrar jag i vilket slags samhälle ni barnfödselvurmare har tänkt bo i när ni föder 15 ungar? I storstaden? Tätort? Landsbygd? Och om ni bor och kommer fortsätta bo i städer, hur ser ni då på att era ungar oundvikligen kommer att bil en del av moderniteten, samt hur långt är ni villiga att gå för att uppfostra barnen rätt?