Hur ska jag göra med killen jag träffar?

För ganska precis två veckor sedan skrev en kille till mig och sa att han var intresserad av mig. Vi har känt till varandra sen tidigare och för några år sedan var jag betuttad i honom med då var det obesvarat. Jag svarade när han skrev och efter det har vi skrivit väldigt regelbundet på både snapchat och sms. I fredags träffades vi för första gången. Vi myste, kramades och pussades mycket och det kändes bra. I söndags låg vi. Han är en väldigt snäll och omtänksam person som är väldigt kärleksfull, han sa redan innan vi hade träffats att han var kär i mig.

Jag är väldigt kluven i hur jag vill att det ska fortsätta. När vi väl sågs kändes det väldigt naturligt och bra men ibland känner jag mig överväldigad av all denna lovebombingen som det kallas. Vi skrevs för första gången för två veckor sedan och nu skriver han sms till mig hela hela tiden vilket jag tycker kan bli lite irriterande till och med. Visst jag är intresserad av honom men är inte ens säker på att jag kan se att detta kan bli en långvarig relation då vi skiljer oss en del som personer- exempelvis har han inget emot att ligga hemma hela dagen medan jag blir tokig av det.

Jag är rädd att jag har fått honom att tro att jag är lika kär i honom som han är i mig och nu vet jag inte hur eller när jag ska ta upp detta. Jag tror om han fortsätter så som han gör kommer jag tillslut att tappa intresset och helt enkelt bli utmattad.

Har ni där ute några goda råd om hur jag ska ta upp det här med honom? Jag har jättesvårt att ta upp sådana saker då jag hatar känslan av att jag gör folk ledsna eller arga, ibland har jag till och med varit i förhållanden längre än vad jag egentligen vill bara för att jag inte ville orsaka den andra personen smärta när jag gör slut. Snälla hjälp mig!

Tillägg: Ni kan gärna skriva hur NI hade velat fått höra en sådan sak om ni befann er i killens situation!

Ännu ett tillägg, förlåt för detta. Han har även öppnat upp sig för hans osäkerheter och sås vidare och hur hans självförtroende gick i botten efter hans senaste relation så nu känns det tusen gånger pissigare att behöva säga att jag vill ta det lugnt och kanske bara dejta eller så ett tag.

Personligen är jag väldigt öppen av mig så som svar på din "hur vill NI höra det"-tillägg kan jag bara säga; säg som det är.

Visst kanske det gör lite ont att höra "Du är för på" fast med snällare ord men om han istället schabblar till det pga att han var för på kommer han inte vara glad för det heller. Även om kritik kan göra ont är det alltid bättre att få kritiken till sig än inte. Är det rent av irritation du känner så är det ännu viktigare. Kommunikation är extremt viktigt och just varför 99% gör slut. De kommunicerar inte. Om man inte kan prata om saker, vafan är då poängen? Det kan vara svårt att veta så tidigt vad man egentligen tycker om en person så det behöver inte bli något djupt utan nämn de saker du inte är 100 på och se om det inte blir bättre. Sen får du också reda på hur han tar kritik. Han kanske blir helt psycho så har du besparat dig potentiellt flera år av ditt liv. Folk som inte kommunicerar om saker hamnar oftast i relationer där det finns underliggande problem man aldrig tagit upp och sedan sitter man där med en hög med skit man stör sig på eller tycker är fel men inte orkade/vågade lyfta tidigare. Drömmen blir en mardröm.

Du kan helt enkelt sätta dig med honom och berätta att ni har vissa skillnader. Kanske åsikter elelr sätt att se på saker och att hans sätt att vara för på gör det svårt för dig att sålla eller tänka öäver om det är något du egentligen kan kompromissa med eller inte. För det handlar ofta om att vissa aspekter inte är 100% som man vill men man lever med det ifall det inte är för stora skillnader.

Vem vet? Han kanske blir jätteglad att du säger det, blir mer utgående och ni börjar umgås ute istället för att sitta hemma så mycket som du får det att låta. Förändring kan ske till det bättre men endast om kommunikation finns.

Hans självsäkerhet kan inte stärkas utan att öta lite motgångar. Att bara bejaka och låta honom göra det han tror är bäst kan leda till att han sedan blir för mycket, blir dumpad men vet heller inte varför det egentligen skedde. Så gör han om samma misstag med nästa. Det gynnar inte heller honom.

Du behöver inte använda ord som "du är irriterande" men att du kanske vill ta det lite långsammare. Att han till att börja med är lite mindre på.

Förstår att man inte vill göra en man är förälskad i ledsen men tyvärr måste man oftast det för du kommer inte hitta någon som alltid gör allt perfekt.

Det är bara att vara rak och ärlig och säga att du inte vill ha en relation just nu och att du vill ta det lite lugnt

Det är bara att lägga ner. Vandra vidare.

Tack för ditt svar!!! Han bor några timmar ifrån så att ta ansikte mot ansikte blir svårt. Jag lär ta det på telefon istället antar jag. Ska jag ringa honom bara sådär eller skriva om han har tid att prata om en sak?

Men jag är inte säker på att det är det jag vill heller. Kan det funka mellan två personer om den ena är helt säker att den vill ha en relation medan den andra fortfarande måste tänka på det?

Det är inget jag orkar diskutera. Det säger "lägg ner" bara för min del. Livet är otroligt kort.

Jag hade nog förberett honom med ett "jag vill prata om en liten sak" så han är beredd på ngt men inte heller blir helt plötsligt tagen på sängen när han kanske förväntar sig ett gulligull-samtal. Eftersom hans självförtroende var i botten pga senaste relationen kan detta absolut istället stärka honom om han får lite vägledning och gör det också mindre svårt ifall ni nu skulle göra slut. Det är alltid jobbigare när man plötsligt får ett "det här funkar inte" men ingen förklaring eller att man dumpar hela listan då. Varken kille eller tjej föredrar detta.

Du känner starka känslor för honom men vill gärna reda ut det och låta det växa. Under tiden vill du ta det lite långsammare. Kanske inte skriva för mycket, kanske mindre komplimanger, kanske fler träffar, etc. Vet inte vad som behövs men bara man börjar snacka om det så kommer man lätt fram till saker.

Kom ihåg, han känner mycket för dig också och han har ju inget annat för sig utan tänker på dig hela tiden. Det är inte konstigt utan så börjar många relationer.

Du är guld, tack för hjälpen

Ni måste prata med varandra eftersom ni båda är vuxna, gör det inte svårare än vad det är.