Är en people pleaser av rang - får mig att må dåligt psykiskt

Jag var väldigt mycket sån till runt 35.
En viktig grej som hände var att jag fick barn och så att säga MÅSTE vara bestämd och resolut för att tillvarata mitt barns intressen, och även vara en god förebild, visa både i ord och handling att oss kör man inte med. Det var ovant och jobbigt första gångerna men nu går det jättebra och har blivit en självklarhet.
Vet inte om skaffa barn är något man ska göra av den anledningen dock. Det blev en positiv bieffekt.
Kom barn inte är aktuellt, kanske du kan försöka tänka dig att du ska föregå med gott exempel för någon, antingen verklig eller en fiktiv person. Annars är mitt råd att TVINGA dig att ta plats och säga ifrån. En gång. Sen en gång till. Du kommer plötsligt känna dig lättad, och stolt över dig själv. Hoppas du gör det! Kör!

Man vinner otroligt mycket på att vara snäll. Men samtidigt kommer man någon gång att bli utnyttjad. Så det är superviktigt att man förstår att vissa vill utnyttja en. Men istället för att fundera på vem som är vem så tänk bara vilka saker du inte gör för andra. Sedan om någon frågar så säger du nej. Det kan handla om alla saker. Det betyder inte bara sådant som någon vill ha av dig, det kan vara att de vill att du slutar yttra en åsikt.

Jag vet inte vad i ditt beteende att vara folk till lags som får dig att må dåligt. Tror du får fundera lite på just den saken och vara lite mer konkret för att själv få svaret.

Vanligt är dock att man upplever sig själv som oviktig, dvs andras tid är viktigare. Så när någon frågar om du kan åka 15 mil enkel väg och hämta ett litet paket så gör du det, förmodligen utan annan ersättning än ett tack. Då kan jag tänka mig att man inte mår så jättebra av det.

Om du har formulerat problemet så har du redan lösningen. Du vet precis vad du behöver göra, du tycker bara det är skrämmande och obehagligt att göra det.

Svårigheter med att balansera sina egna och andras behov är både vanliga och orsakar mycket lidande. Ifall du söker handfasta tips och har ett öppet sinne kan jag rekommendera arbete med personlig utveckling. Det finns enormt många kurser och böcker på temat "sluta säga ja till andra och börja säga ja till dig själv" och dylikt. Vill du ha mer konkreta tips är det bara att skriva. Annars finns även rätt mycket konventionell hjälp att få, typ psykologhjälp via din vårdcentral. Den här typen av problem är inte minst vanliga hos människor med utmattningstendenser (då man har svårt att säga nej till andra och lyssna till sina egna behov) och det finns mycket praktiska övningar kring det närbesläktade begreppet "prestationsbaserad självkänsla".

För egen del vill jag lyfta ett klassiskt citat på temat: Varje gång mitt val står mellan att göra avkall på mig själv eller göra någon annan besviken så är det min plikt att göra någon annan besviken".

När jag själv kläms inför att göra något för andra som jag egentligen inte vill/orkar/har tid med så kan jag hämta styrka ur den tanken/det citatet. Detta hjälper mig att göra sånt som ibland känns svårt, typ tacka nej till presenter jag egentligen inte vill ha, eller tacka nej till tillställningar jag inte har energi för.



Ja, ofta ligger det rätt mycket i det här. Lycka till!

försök att se om du kan röna ut varför du är en pleaser .
I mitt fall var det pga en dålig uppväxt i ett dysfunktionellt hem
där man fick gå på äggskal varje dag .
När insikten till varför jag var en pleaser inföll . så förändrade det mig till att inte vara till lags

Det som får mig att må dåligt är att jag tappar bort mig själv i det hela. Till slut står jag där och vet inte vem jag själv är. Kanske låter som en flummig tanke, men du förstår säkert vad jag menar. Man kanske kan likna det vid att man är ett köttstycke bland hungriga lejon; man ger och ger, till slut är det bara benet kvar.

Oerhört skrämmande att göra en så stor förändring! Men vill jag att det ska bli bättre vet jag ju att det krävs att jag gör något åt det också.

Tack för ditt svar. Att skaffa barn är ej aktuellt för min del, men jag förstår vad du menar; har själv en mängd syskonbarn och där får man träning som heter duga. Har även svårt där att sätta gränser ibland, men jag tränar som sagt på det.

Träna dig i att hålla truten. När du måste säga något så håll dig till ämnet och låt det inte övergå i people pleasing.

Genom att jag glömmer bort mig själv när jag hela tiden ska vara andra till lags. Så osunt kanske det inte är, men det är hur som helst inte bra för mig känner jag när det blir för mycket.