Varför säger ingen mytoman numera? Ord som har försvunnit.

Den yngre generationen tycker att det är pinsamt att använda samma slang som generationen innan.

Ordet mytoman är inte slang i sig, men folk använde det som slang. Ordet användes sällan i sin rätta bemärkelse.
Mytomani är ett kliniskt begrepp för ett sjukdomssymtom, dvs inte synonymt med att ljuga mycket,
så länge inte en läkare anser det vara sjukligt.

Jo så kanske det är!? Numera säger man jävla narcissist istället.

Mytoman är ett i grunden kliniskt ord som bland annat psykologer använder. Som många andra ord ur den psykologiska nomenklaturen används det som nedsättande ord på människor vi stör oss på. Genom att använda ett "kliniskt språk" ger ju personen sken av att i bästa fall vara påläst och kunnig och därmed värd att lyssna på i frågan, men mycket sällan har personen faktiskt koll på hur mytomani (som inte används som klinisk diagnos) fungerar och gestaltar sig.
Flera i tråden har dragit paralleller till hur vi idag tycker om att (fel)använda termen "narcissist" i dagsläget, men även "kluster B" eller "borderline" används friskt för att beskriva människor, oftast kvinnor som man hamnat i konflikt med. Begreppen är inte påhittade i sig, men det krävs en mångårig utbildning och klinisk erfarenhet för att kunna använda dem på rätt tid och plats.
För att bli kallad för mytoman, eller myttare som vi sa där jag kommer ifrån, krävdes sällan mer än att berätta en historia där något oförväntat inträffade, precis som att folk idag blir kallade för narcissister för att de inte vill kompromissa med en person de har en konflikt med. Givetvis kan vi inte utfärda personlighetsdiagnoser utefter det, och ironiskt nog är att anklaga andra för narcissism ett klockrent sätt att visa att man själv saknar mentaliseringsförmåga och theory of mind, vilket indikerar såväl autism som personlighetssyndrom.
Jag tycker dock inte att vi ska behöva vara så jävla ängsliga att vi inte törs slänga oss med begrepp vi inte förstår. Jag brukar driva mina vänner till vansinne genom att felaktigt komma med påståenden om deras specialkunskaper. Särskilt juristerna brukar vara lätta att trigga på det viset. I gengäld retas de tillbaka genom att slänga helt vansinniga diagnoser på folk på lösa grunder.

Sannolikt har lögnen (fejknyheter, rysstroll, corporate bullshit m m) fått så starkt fäste i vårt samhälle att mytomaner smälter samman med bakgrunden. Ingen är längre medveten om mytomanin, då den blivit norm.

Tycker absolut inte att ordet mytoman försvunnit. Det används lika frekvent idag som förr om det så är ett, två, tre eller fyra decennier sedan.

Att säga "när internet kom försvann ordet nästan helt" är ju bara ett tyckande att ordet inte används lika mycket på internet som i dagligt tal för där finns det kvar.

Det är snarare så att de som är uppvuxna med internet har ett urvattnat språk. De läser där och ingenstans annars och har därför ett begränsat ordförråd.

Min fetning.
Stämmer bra. De kan messa till Månen men har inget att säga.
Varför inte pröva litet nygamla begrepp?
Skrytbög, mallapa, hybrishora, lögnkåt, mytfull, fantasipackad, diktfabrikör ….

Det här forumet är ju fullt av dem. De fattar heller inte hur genomskinliga de är, som när någon foliehatt på fullt allvar påstår att han har 50 eller 100 eller 200 miljoner, att han är en "alfahanne" eller liknande nonsens.

Tar man avstånd lika ofta nu som förr?

Har tänkt en del på det här.

När jag var i tonåren så ljög man och sa att man hade en massa sexuell erfarenhet. Tonåringar idag berättar för allt och alla att de inte har legat med någon, och att man kommer dö oskuld.

Jag tror det var vanligare förr att man målade upp en fasad av framgång, och sedan såg man till att bli den framgångsrika personen.
Nu har losern blivit någon sorts ideal, och misslyckandet har blivit en dygd.

Läste i en annan tråd nyligen här, där en fotbollstränare berättade att den sortens unga killar som är populära och har stora nätverk, inte är lika vanliga idag. Det är liksom inte coolt att lyckas eller vara populär. Och då finns det ju liksom ingen anledning att ljuga.