Citat:
Ursprungligen postat av
Whatelseshouldi
Jag har massor av gemenskap och kärlek i mitt liv och lever vanligtvis mycket i nuet. Men nu är det så att jag inte kan uppskatta det längre. Nånting har dött i mig.
Ok förstår.
Jag förstår att du ber om hjälp.
Och jag kan nog inte hjälpa dig.
Jag har ju gett mina tips, men andra har gett andra tips i tråden som kanske är bättre för dig.
Det vore en annan sak om du sade till alla i tråden angående deras tips:
”tackar, det ska jag prova, åtminstone i liten skala.”
Jag kan förklara det här med att leva som fattig bonde ett år i ett varmt land:
Du kommer få mycket mer sol varje dag.
Du kommer behöva lära dig ett nytt språk.
Du kommer behöva arbeta extremt mycket med kroppen varje dag, alltså kommer din kropp och hjärna återigen fungera på den nivån människor skall fungera.
Du kommer få nya vänner, eftersom de kommer behöva hjälp av dig och du kommer definitivt behöva hjälp av dem.
Du kommer förstå vad det innebär att uppskatta det enkla i livet.
Det enda du behöver är en eller två eller tre vänner och hårt arbete som du utför för dig själv och dina nära och kära.
Tänk såhär:
Om du hjälper en annan människa.
Då kommer människan säga tack till dig och le.
Du kommer känna en enorm uppskattning för detta.
Tänk dig då att du arbetar som fattig bonde.
Efter dagens hårda arbete kommer du kunna laga mat åt dig själv och dina nya vänner.
Det kommer vara en otrolig känsla att äta mat som du producerat helt själv.
Uppskattning för livet helt enkelt.
Du kan prova i liten skala genom att fråga om du får arbeta på en kolonilott en hel dag.
Samma känsla men i mindre skala.
Men om du tackar nej till förslaget.
Då kommer du förmodligen aldrig få uppleva den här känslan.
Lycka till