Gubbe fängslad på sin egen ovanvåning

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...onom-i-trappan


Jan Bergvall, 78, har inte varit utomhus på över en månad.

Anledningen är att hemtjänsten inte längre får hjälpa honom ner för trappan.

– Det är inte så man ska leva, säger han.


I december 2016 fick Jan en stroke. Den förlamade hela hans vänstra sida och han sitter sedan dess i rullstol. Han har rätt till dubbelbemannad hemtjänst via stadsdelsförvaltningen Hägersten-Älvsjö och personalen besöker honom sex gånger om dagen. De hjälper Jan att laga mat, att städa och att ta på sig kläder.

Men för drygt en månad sedan tog hemtjänsten ett beslut som förändrade Jans tillvaro.
Får inte komma ner för trappan

Jan Bergvall sitter numera fast på övervåningen i sin gula tvåvåningsvilla i Älvsjö.

– Personalen ska inte hjälpa mig ner till duschen eller ner för trappan. Jag kan inte komma ur mitt eget hus. Jag har inte varit utomhus alls sen den 12 september, säger Jan.
Hemtjänsten har beslutat om ett så kallat skyddsombudsstopp. Anledningen är att personalen vid två tillfällen ramlat när de hjälpt Jan Bergvall ner för trappan.

Hemtjänsten har beslutat om ett så kallat skyddsombudsstopp, som innebär att personalen av arbetsmiljöskäl inte längre får hjälpa honom ner för trappan.

Anledningen till beslutet är att personalen vid två tillfällen har ramlat när de hjälpt Jan ner.

Samtidigt har han enligt ett tidigare beslut som gäller fram till maj 2025, rätt till att vara ute en gång i månaden med följeslagare. Och rätt att besöka vården upp till sex gånger per år med följeslagare.

Men samma personal som ska följa med honom på ärenden har alltså inte rätt att hjälpa honom nedför trappan.





Står betydligt mer i artikeln så in och läs.


Är det synd om gubben? Ska staten bygga en hiss till honom gratis?

Ska han bäras ut med en lyftkran varje dag?

Ska han bara sälja huset?

Vems fel är det?

Man måste planera för att bli gammal. En stor fördel är att ha en enplansvilla.
Han kan sälja och flytta till något mer handikappanpassat. Inte synd om honom.
Tröttsamt att ingen ska behöva ta ansvar för sitt eget liv, utan alltid ska ses som ett offer.

Håller med,han borde sälja villan, och flytta till en lgh som motsvarar behovet som han har.

Ja.
Ansökan om bidrag hos kommunen på individuell basis. Som det står, tyvärr långa väntetider att få beviljat.
Nej
Det framgår att han vill bo kvar.
Det är en kombination av flera faktorer.

Men ska en person med minskad rörlighet bo kvar i ett hus av den typen krävs förutseende och proaktivitet.

Trappan på bilden är ovanligt svår för det syftet. Ett alternativ vore annars en trappklättare, men jag är osäker på om en sådan är ett tillåtet hjälpmedel.

Han kan väl bo på bottenvåningen. Med både säng och kök.

Nej, det är inte rimligt att någon som är såpass handikappad bor själv i ett hus som inte är anpassat och inte går att anpassa. Det är ju inte så att han sitter där han sitter och att det inte finns någon som helst lösning på problemet, problemet har en väldigt enkel lösning och det är att flytta till en anpassad lägenhet. Det enda som hindrar honom är hans egen motvilja. Jag vet att det är i princip omöjligt att resonera med äldre kring det här, men är han verkligen lyckligare av att vara fånge i sitt eget hus än att vara friare någon annan stans?

Förstår stoppet. Väldigt riskabelt moment för alla parter. Det är oftast kvinnor/tjejer inom hemtjänst så inga stora flyttkarlar vi snackar om.

Sen lyfta runt på en gubbe som inte tvättat sig ordentligt på flera månader är nästan som att jämföras med biologisk krigsföring

Jag tycker synd om honom, det är ingen rolig situation han hamnat i. Samtidigt förstår jag hemtjänsten till 100%. Trappan är farlig och ett skyddsstopp ter sig därför befogat.

Jag ser väl bara tre lösningar egentligen.

Den enklaste/snabbaste är att han helt enkelt flyttar ner på undervåningen. Problemet är att det ser ut att vara souterrängvåning och då är inte ljusinsläppet det bästa men det kanske han kan leva med om han får möjlighet att komma ut regelbundet.

Alternativ två är handikappanpassning av villan vilket jag tror han har rätt till då han bodde där innan sin stroke. Nackdelen är att det tar tid att få på plats. Går det ens att sätta en trapphiss i den trappan? Annars är det (väl?) en extern hiss som gäller och en sådan är definitivt inte fixat i en handvändning.

Sedan kan han givetvis flytta vilket lär vara FBs favoritlösning. Även där finns det bekymmer. För Jan mest det känslomässiga misstänker jag. Han gillar sitt hus och vill bo kvar. Att behöva flytta mot sin vilja är inte roligt.

Det kan finnas en ekonomisk aspekt i det hela. Huset kan vara värt en del men räcker det till att köpa en lägenhet som passar hans behov? Han lär förmodligen inte kunna få några lån i alla fall. Detta är inte heller en snabb lösning.

En hyreslägenhet kan bli svårt att få om han inte köat sedan tidigare (inte troligt). Så då kvarstår alternativet med en servicelägenhet. Förmodligen den bästa lösningen men då gäller det att motivera honom till det.

Jag tycker, som sagt, synd om honom men det gäller också att vara realistisk och det tror jag han har svårt att vara. Han var ~70 år när han fick sin stroke och rent generellt är det ingen ålder som hindrar någon att bo i hus. Sedan kan man som utomstående tycka att han haft åtta år på sig att hitta en lösning men envishet, ett strutshuvud i sanden och en hemtjänst som hittills ställt upp har förmodligen gjort att det gått bra ändå. Tills nu.

Jag håller med dig!

För mig är svaret också helt uppenbart. Verkar vara en fin kåk, de lilla man kan se och det är ju helt perfekt för en familj på fler än en ensam gubbe.

Han får bra betalt för ett hus i den storleken, sen finns det lägenheter/radhus i områden i stort sett alla städer, byar osv som är reserverade för såna som honom. Så jo jag är helt övertygad över att han sätter käppar i sina egna (rullstols)hjul i det här fallet.


"jag vill hit och jag vill dit" med största sannolikhet inser han själv hur fel han hade när han väl flyttat och livet funkar bättre

Så han kunde inte åka och hälsa på sin syster på hennes födelsedag, för att inte hemtjänsten ville hjälpa honom ut ur huset? Någon av de andra som skulle på kalaset kunde väl ha hjälpt honom, men de kanske tyckte att det var skönt att han stannade hemma.

Han kanske borde överväga att flytta. Det verkar onödigt att bo själv i ett hus som man inte kan röra sig i. Särskilt om man inte har varken kompisar eller släktingar som kan hjälpa en att komma utanför dörren.

Han har dessutom haft åtta år på sig att göra något åt sin situation...