Skriva sista sms till ex efter 3 månader, för att få ett avslut?

Paus kunde jag köpa med tanke på allt. Men att vara singlar reagerade jag starkt på, detta är inte en tjej som ligger runt om jag inte missuppfattat hennes karaktär totalt så det var skumt.

Nej, det betyder det inte. Vill man inte vara i en relation så innebär det att motivationen för relation saknas och det kan finnas hundra skäl till det. Om man då erbjuder vänskap så innebär det att man däremot inte är trött på personen, bara relationen, annars dumpar man både relation och person. Som kvinna är det alltså fullt möjligt att erbjuda detta och sedan vara sexfri singel under både månader och år.

Eftersom du hänvisar till "vill hitta sig själv" kanske du bara umgås i kretsar med identitetsförvirrade kvinnor, det skulle kunna förklara ditt resonemang.

Ångesten börjar krypa sig på...

Varit tillsammans i 7 år med mitt numera ex. Vi har bott ihop hela tiden i princip.

Vi flyttade isär i somras på grund av anledningarna som jag inte vill skriva för att outa mig själv. Ganska besvärligt sak som hon ställde till med men älskar henne. Det var mitt förslag att flytta isär och testa särbo ett tag.

Tog de ganska lugnt i början och tänkte att vi skulle vara särbos tillsvidare. Men efter typ 3 veckor kontaktar hon mig och säger att hon vill ha paus och att vi då ska se oss som singlar. Tänker att hon tillfälligt fått ett psykbryt men att de kommer ordna sig.

Vi har inte mycket kontakt efter det, något sms bara samt att vi träffas en gång som "vänner" i augusti.

Nu har vi haft telefonkontakt och jag försökte då få fram hur de går med vår paus. Hon säger att hon har svårt att tro att vi kommer kunna lösa våra problem när hon tänker med hjärnan och att de är nog bäst att vi avslutar relationen. Men vi kan vara vänner och ses som det.

Blir äcklad av tanken att hon skulle vara med någon annan så att vara vänner är bullshit. De måste väl hon fatta också?

Ville träffa henne men hon sa att hon var upptagen nu men kanske nästa vecka. Känner att de håller på att rina ut i sanden. Hon ville ju ha pausen så under den perioden har jag då undviker att kontakta henne.

Funderar på att skicka ett sista längre sms där jag förklarar att jag ser en framtid med henne etc men att vi inte kan vara vänner och att jag respekterar hennes beslut om att göra slut. Men att jag kommer då inte vilja ha någon kontakt mer någonsin. Vill sätta de skarpt eftersom jag tror inte hon förstår det. Statusen nu är att jag väntar på henne enligt vad jag tror hon tänker.

Jag känner att de är bättre att få ett ordentligt avslut har varit vagt från hennes sida. När vi pratade i telefonen var hon ledsen såklart eftersom vi gått igenom så mycket som ni kan förstå efter setts varje dag i 7 år.

Någon som har synpunkter och förstår min vilja att få ett avslut? Jag vill ju ha tillbaka henne men om tiden går och säg nästa sommar springer jag på henne med en ny lirare så kommer den smällen bli brutal. De är de som jag försöker undvika...

Ja exakt. Alltså vi kunde ha sex en sista gång sa hon i samband med pausen.

Sen sa hon att vi skulle ha paus och vara singlar innan jag gick detta var i slutet av juli.

Paus kunde jag köpa med tanke på allt. Men att vara singlar reagerade jag starkt på, detta är inte en tjej som ligger runt om jag inte missuppfattat hennes karaktär totalt så det var skumt.

Jösses, vilket jiddrande…
ALLT hennes jiddrande om vänskap hit å dit, bara GLÖM. Hon har svårt att såra dig genom att vara hård å tydligt göra slut så LÄGG NER allt trams nu å va en karl du!


Gör slut. Tydligt. Klart. Vänligt men bestämt. Rak i ryggen. Huvudet högt. Tacka för er fina tid och alla minnen ni har tillsammans. Önska henne lycka till. Var en man.

Sen kan du gå hem å grina en stund å när du är klar med det så raderar du bort henne ur mobilen å så börjar du dejta igen.

Hur svårt ska det va?

God jaktlycka !

Sms? Är ni fortfarande 16 år trots 7 årigt förhållande? Man möts och snackar som vuxna människor gör, klarar ni inte det är ni inte mogna att ha ett förhållande.

Ångesten börjar krypa sig på...

Varit tillsammans i 7 år med mitt numera ex. Vi har bott ihop hela tiden i princip.

Vi flyttade isär i somras på grund av anledningarna som jag inte vill skriva för att outa mig själv. Ganska besvärligt sak som hon ställde till med men älskar henne. Det var mitt förslag att flytta isär och testa särbo ett tag.

Tog de ganska lugnt i början och tänkte att vi skulle vara särbos tillsvidare. Men efter typ 3 veckor kontaktar hon mig och säger att hon vill ha paus och att vi då ska se oss som singlar. Tänker att hon tillfälligt fått ett psykbryt men att de kommer ordna sig.

Vi har inte mycket kontakt efter det, något sms bara samt att vi träffas en gång som "vänner" i augusti.

Nu har vi haft telefonkontakt och jag försökte då få fram hur de går med vår paus. Hon säger att hon har svårt att tro att vi kommer kunna lösa våra problem när hon tänker med hjärnan och att de är nog bäst att vi avslutar relationen. Men vi kan vara vänner och ses som det.

Blir äcklad av tanken att hon skulle vara med någon annan så att vara vänner är bullshit. De måste väl hon fatta också?

Ville träffa henne men hon sa att hon var upptagen nu men kanske nästa vecka. Känner att de håller på att rina ut i sanden. Hon ville ju ha pausen så under den perioden har jag då undviker att kontakta henne.

Funderar på att skicka ett sista längre sms där jag förklarar att jag ser en framtid med henne etc men att vi inte kan vara vänner och att jag respekterar hennes beslut om att göra slut. Men att jag kommer då inte vilja ha någon kontakt mer någonsin. Vill sätta de skarpt eftersom jag tror inte hon förstår det. Statusen nu är att jag väntar på henne enligt vad jag tror hon tänker.

Jag känner att de är bättre att få ett ordentligt avslut har varit vagt från hennes sida. När vi pratade i telefonen var hon ledsen såklart eftersom vi gått igenom så mycket som ni kan förstå efter setts varje dag i 7 år.

Någon som har synpunkter och förstår min vilja att få ett avslut? Jag vill ju ha tillbaka henne men om tiden går och säg nästa sommar springer jag på henne med en ny lirare så kommer den smällen bli brutal. De är de som jag försöker undvika...

Jag skulle skriva vad jag känner öppenhjärtligt, för att vara tydlig, så hon förstår och att du inte ska ångra dig för att inte ha varit tillräckligt ärlig. Då har du gjort vad du kunnat. Och det finns ingen stolthet i det här tycker jag, när man varit tillsammans så länge. Var ärlig och visa hur mycket du känner för henne men utan att göra avkall på sig själv eller din självrespekt.

Mest troligt kommer det nog tyvärr inte att gå den vägen som du just nu hoppas på. Utifrån den informationen du gett att bilda sig en uppfattning på. Då är det bara att bryta ihop och tillåta sig själv vara ledsen, det är fullt mänskligt och något de flesta går igenom livet. Tyvärr är det så här ibland. Ta den tid du behöver innan du sedan kan börja gå vidare. Men fuska inte och hoppa till det steget direkt. Då kommer du aldrig att komma över detta riktigt. Om du vill läka och må bra. Ta hand om dig! Jävligt tufft men livet går alltid vidare. Har själv varit där.