Texter från vikingatiden?

Ibn Fadlan är också mig veterligen den enda som bevittnat och skrivit om en vikingahövdings begravning.

Det var också en arab som besökte vikingastaden Birka men jag har för mig att det inte var Ibn Fadlan. vad han hette minns jag tyvärr inte.

Så babbarna har varit här trakterna redan för 1000 år sedan...

Mest troligt att vikingarna idkade handel, dvs varorna transporterades men att det är ytterst osannolikt att någon från mellanöstern besökte norden såpass tidigt i historien.

Det är lite som med silkesvägen, varorna nådde tusentals km men däremot inte att människor färdades hela vägen från Rom till Kina eller tvärtom förrän ganska sent i historien.

Det flesta förstördes troligen av kristna. Finns knappt några runstenar från förkristen tid kvar heller, utan nästan alla är från efterkristen tid. Vi har alltid varit dåliga på att värna om vårt arv här i Sverige.

Ahmad ibn Fadlan ibn al-Abbas tjänade Abbasidkalifen i Bagdad. Han sändes 921 på en ambassad till Volgabulgarerna inne i Ryssland. Vid Volga stötte han på Skandinaviska handelsmän och beskriver deras seder och en hövdingabegravning. Det går inte att säkert uttala sig om hans etnicitet.

Babben hette egentligen Abraham ben Jacob men hans arabiska namn var Al-Tartusi. Han var en judisk köpman som tjänade kalifen i Cordoba. Han reste å kalifens vägnar 961–966 och besökte många platser i Europa, bland annat Prag. Han har en beskrivning av Hedeby från den resan 961-966. Hedeby heter idag Haddeby och är beläget i Schleswig-Holstein.

Birka däremot besöktes 830 av Ansgar, en missionär utsänd av den Romerske kejsaren Ludvig den fromme. Ansgar blev senare ärkebiskop av Bremen. Men Ansgar var Frank, inte babbe.

Jag är inte säker på att vare sig Schleswig-Holstein eller Kazan bäst beskrivs som "våra trakter".

Har nog blandat ihop fynden av arabiska mynt och annat med att en arab besökte själva Birka.

Det finns en runsten med namnet "Mustafa" eller dylikt.

Volga-rutten hade kontakt med Särkland, Abbasidkalifatet, med flera. Det är alltså troligt att en del vikingar anammade islam och eller tog sig lokala kvinnor som kan ha hamnat i Sverige.

Däremot är det otänkbart att en "babbe" skulle kunna slå sig fram i Skandinavien. Allt ägande upprätthölls genom släktnätverk. Om du ej hade släkt i bygden kunde du ej upprätthålla ägande. Och runstenar restes av och för den ägande klassen.

Isländska vikingar skall ju ha tagit med sig indianska kvinnor från Nordamerika till Island. (Bekräftat av DNA-studier.) Så det är väl mycket möjligt att vikingar som rörde sig i muslimska områden kan ha tagit med sig kvinnor därifrån till Norden även de.

Och några enstaka vikingar kan säkert ha konverterat till Islam. Jag vill minnas att Mohamed Omar/Eddie Råbock skrev några intressanta texter om detta en gång i tiden.

Det er vel kanskje noen utdrag fra sagaene (skrevet ned senere, mne ført videre muntlig) som omhandler dagligdagse ting, de har jo ikke akkurat fått mye oppmerksomhet. Men om han klippet ut det som var og satte opp, så er det nok noe. Så er det det som står på ulike stener elle hogget i tre.
Så finnes de det andre kulturene vikingene, som reisende kom i kontakt med. Araberne skrev og det gjorde jo de som som The Anglo Saxon Chronicles også. Men de reiste jo svært mye, og jeg sikker på at det er tekster i andre kontaktpunkter som ikke har fått liek mye oppmerksomhet.

Men det enkleste er nok arkeologi, da ser du jo hva de spiste, hvilke redskaper de hadde. hva slags hus de bodde i etc etc.

Det er først i kristen tid, dvs etter slutten av vikingetiden, at tekstene ble skrevet ned. Hvordan fordelingen var mellom skriftlige og muntlige kilder for det vi har i dag, det er ikke godt å si.
Dersom du leser Halvdan den svartes saga, den første i Snorres norske kongesagaer, så ser du at Halvdan er et voldsteksbarn, og at historien er kontrsuert rundt prøvelser etc, og da skjønner man at det er et betydelig litterært element der. Den viser tegn til å ha blitt konstruert.

Här kan läggas till det om latinernas krig mot trojanerna ur Livius Titus verks början runt 100 e.Kr slutgiltigt.

Lite vikingaaktigt är väl att kungen allierar det gotländska och Uppland senare namngivet och reser Ubbes sal, varandes i hundra års vila innan skånska delen av kungariket görs slut på av vad som är latinare och trojanerna varpå detta såkallade kriget står i verkets början om hur man ska tala där hedanefter. Längre än tillbaks så långt kommer man nog tidsmässigt inte i Snorres Edda om Balder.

Vikingar kunde av allt döma både skriva och läsa, och då inte bara sitt eget språk utan de språk var de verkade och levde också, från Grekland till England osv.
Det vet vi ju pga de runristningar som finns i tex Grekland, där någon skrivkunnig/runkunnig nordbo ristat både det ena och det andra (tex en snygg tatueringsslinga på en lejonstaty, på axeln, och i HAgia Sofia-kyrkan.

Så man kunde skriva, oc läsa.

Det som framförallt hindrat överlevnaden av textmaterial annat än på sten osv, har med stor säkerhet haft med det nordiska klimatet att göra.
För om man skrev på träbitar, näver, eller vad det nu än var för något, så hade det bara svårligen överlevt tusen år, eller längre.

Men det överlevde åtminstone tillräckligt länge för att Snorre och Saxo skulle kunna ha läst, och skrivit av.
Det finns ju även Beowolf som ju blev översatt från ett fornnordiskt originalverk.

Det var ju tydligen även så att stormännen här vid Östersjöns stränder hade någon form av "bibliotek".
Iaf är det vad man kan ana sig till i Preussarnas brevkorrespondens.
För de, Preussarna, refererar alltså till sina egna exemplar av kända grekiska filosofers verk. SOm de alltså ägde och hade i sin skattkammare eller sitt bibliotek.
Om Preussarna hade sådana texter, textsamlingar, i södra delen av Östersjön, då finns det ju faktiskt ingenting alls som hade hindrat att även andra längst med Östersjökusten (norr, söder, väster, öster) också hade haft motsvarande textsamlingar - inklusive sådana som författats av inhemska författare.


Man får nog också anta att det inte var helt omöjligt att bistra biskopar valde att bränna upp hedniska texter, särskilt om det ju ändå var av trä.
Trä som kanske inte ens gick att läsa längre, så förstört av väta och mögel, kyla och värme, att ristningarna gjorts osynliga.


Att visst vikingatida material faktiskt lyckats överleva ska man alltså inte tolka som att det därför Måste ha funnits mer, utan istället som att det lyckats överleva pga en jävla tur.
Det är inte mycket, och är väl mest några textilier.

Nej, man konverterade inte till några främmande religioner på den tiden.
Man förstod inte ens fenomenet religion på samma sätt då som vi gör idag.
SÅ det fanns liksom inget att "konvertera" till.

Det som man däremot gjorde, det var att få en tillfällig "välsignelsekonvertering" om man skulle komma in i tex den muslimska staden som hedning.
DÅ behövde man att någon iman gjorde en enkel ceremoni, för hela gruppen antar jag på en och samma gång. SÅ kunde de komma in och bedriva handel.

Deetta gjorde man alltså Inte pga av att man "var nyfiken på" den främmande, nya religionen. MAn hade egentligen inte någora detaljkunskaper om religioner.
"Religion" eller världsåskådning för tex nordborna var mer att man hörde till den plats man kom från, som var ens förfäders plats också. MAn hade en levande relation med allt som fanns på den platsen, både osynliga makter liksom det synliga.
Men man "dyrkade" inte några gudar. Man "bad" inte till Gud, så att säga så som du tänker dig att en troende gör.

I vilket fall som helst så var ju de allra flesta precis lika ointresserade och okunniga om sin religions teologiska innehåll som man är idag.
Och när det gäller det tidiga islam så var ju de flesta i den kristna världen av uppfattningen att det var en kristen irrlära. Inte en ny religion.
Folk var bara intresserade av religiösa ting pga av dess relation till livet här och nu. Dvs vad religionen kunde gör för dem, i deras liv.
Det handlade om sådant att veta vem, vad man skulle offra till för att få det man ville ha - såsom en god skörd, eller ett lyckligt äktenskap.

SÅ att någon nordbo hade valt att byta religion och tagit med sig den nya religionen hem till, tex gamla Uppsala ... det hade helt enkelt inte ens gått, rent praktiskt. För det hade ju inte ens funnits några där som kunde tex ta emot offer, och inga präster/imamer att väda sig till för att få något välsignat.
Så varför skulle någon då ens tänka tanke på att "konvertera"?
Som sagt så förstod man inte religion på den tiden på samma sätt som vi gör det idag.


Däremot så hade det funnits handelsmän och diplomater från muslimska riken här i Norden, under den tiden.
De hade rest hit för att göra affärer, knyta kontakter. Och jag antar att det var något som var likadant överallt.

Har du några belägg för att det förekommit något systematiskt förstörande av icke-kristna runstenar?