Vad menar folk när de säger "fascist"?

Har det ens funnits något fascistisk land förutom Mussolinis Italien?

Det är ju väldigt märkligt det där med fascism, det är som en kusin till marxismen som tog istället en vändning tillbaka till Hegel från materialismen. Giovanni Gentiles hegelianska ordbajseri som lade grunden för fascism kan jag inte tänka mig att många som ens kallar sig själva för fascister har läst. Fascismen tycks mig bara vara en nationell socialism istället för en internationell sådan, och som är utopisk, ateistisk, revolutionär och inte konservativ, och inte heller monarkistisk. Detta gör nästan Franco till motsatsen av en fascist, och många diktaturer därutöver är ju allt annat än fascistiska.

Så helt uppenbart tycks ordet ha fått en annan mening på senare år. Först betydde det just Mussolinis syndikalism och aktualism, sedan så klumpades nationalsocialismen med fascismen av något anledning (trots att det inte fanns någon biologisk verklighet eller rasism inom fascismen). Sedan klumpades nästan alla diktaturer som inte var marxistiska inom fascism. Sedan så blev rasister till fascister av någon mystisk anledning, och alla blev ju rasister och därmed fascister i och med kulturmarxismens framväxt.

Även Stalin och liknande marxister var ju kallade för fascister. I för sig kallade redan Trotsky ryska socialdemokraterna för de värsta fascisterna. Och sedan kallade Stalin honom för fascist. Ja du ser här problemet...


Antar att det är definitionspolisen som får avgöra ifall fascismen fortfarande betyder vad ordet var menad att betyda eller ifall den numera har fått en helt ny definition, antagligen betyder det "en person som jag ogillar politiskt".

"Vänstern är de riktiga fascisterna", "woke-fascister", "liberal fascism", "högerfascister", SD-fascister", "Min farsa är en jävla fascist, vill att jag städar mitt rum varje dag".

Typ sådär, moderna definitionen av fascism är: jag hatar dig!



Men jag kan ju gå med på att säga saker som att någon har lånat "fascistoida tankar". Tänker exempelvis Dugin, med väldigt diffusa idéer om dasein och kollektivers frihet gentemot individens frihet är någorlunda nära den originella fascismen. Dock så använder sig Putin mycket av traditionalism och religion för att stärka sin Ryssland och därmed skiljer det mycket från Gentiles fascism.

Militarism, fokus på aktion och aggressiv expansion är däremot något som Putins Ryssland delar med fascismen.

Ja, du kan fortfarande äga viss privat egendom, familjen är väl skyddad delvis etc.
Statsdyrkan; uppfattningen att staten är allt och ska äga allt. Människan tillhör staten. Fascismen är väl steget ifrån kommunismen.

Nej, jag har inte frågat men i flera fall tror jag att svaret blir lite grumligt. Begrepp som rasist, populist, fascist och liknande har ju blivit en variant av inneord i vissa kretsar som plockas fram när andra argument tryter eller man inte får medhåll från sin motdebattör.

Ett exempel är ju ordet "rasist" som har använts så flitigt i alla möjliga sammanhang under lång tid att det numer är så urvattnat och betydelselöst att det närmast betyder "du är inte kommunist".

Det finns en psykologisk märkvärdighet här; det är nästan aldrig någon som frågar vad fascism är. Många som använder ordet (alltså som ett negativt tillmäle) tror, på riktigt, att de vet vad fascism är. De funderar aldrig över det dock. Det är liksom bara en känsla de har, att det är något de vet.

När de så får frågan "vad är fascism", så blir det förstås förbannade. Alla blir förbannade när de utsätts för en kognitiv dissonans. Men det kan så ett sorts frö där de i längden börjar ifrågasätta vad de menar när de använder ordet. Till slut kanske de faktiskt förstår att det inte betyder något annat än "jag gillar inte det där".

Det är väl alltid något?

Det har aldrig funnits någon statsledning, nationell ledare, president, statsminister, kung, eller liknande, som vid sin tid vid makten själv använt ordet "fascist" om sig och sin stat, utöver Mussolinis Italien.

Det har förstås funnits gott om sådana där *andra* kallat dem fascister, men det är ju inte samma sak.


Det vore väldigt bra om världen fungerade så, att alla, fredligt och i samförstånd, gemensamt bestämmer sig för vad ett ord betyder, och sedan använder alla ordet enbart på det sättet. Jag hade gillat det.

Detta är ju ett problem till vardags, se bara på hur olika generationer kan ha svårt att förstå varandra då de inte använder ord på samma sätt.

Men när det gäller ordet "fascism" så är fenomenet väldigt starkt. Se bara på svenska wikipedias sida om "Fascism". Under rubriken "Definition" inleder man starkt med "det finns många olika uppfattningar om hur termen fascism ska definieras". Sedan kommer en skrattretande lista på tiotalet definitioner som i varierande grad är så vaga att de inte helt obegripliga, och dessutom i flera fall inbördes motsägande.

Min åsikt är att ett sådant språkbruk är destruktivt och fördummande. Man bör inte använda en sådan term över huvud taget. Oavsett vad man vill ha sagt, kan man säga det på ett bättre sätt än att använda ett ord som kan betyda i princip vad som helst.

Det var nyheter!
Spännande. Då kan vi blir av med Miljöpartiet.

Skällsord brukar ju dock vara användbara som maktmedel. Ordmagi har jag hört det kallas för, du låter ett ord inneha alla negativa egenskaper du kan tänka dig om alla dina politiska motståndare, och du och dina politiska allierade använder ordet så pass ofta att hela världen börjar förknippa ordet med alla dessa negativa egenskaper så pass att precis alla börjar bli rädda för att kallas för det ordet, och går ständigt på tår runt kontroversiella ämnen för att inte höra ordet "fascist".

Har märkt att högern har blivit bättre på ordmagi på senare år, att bli kallad för breda diffusa termer som "woke" är exempelvis lite pinsamt åtminstone. Disneys CEO Bob Igor sa ju direkt till någon journalist att han inte gillar ordet och det är inte vad disney försöker vara när han blev kallad för det.

Militarism finns väl i alla möjliga typer av länder som är i konflikt med sin omvärld av en eller annan anledning, men visst fanns det väl fokus på aktion, machismo och aggressiv expansion. Mussolinis fascism var sedan socialistisk och fokuserade mycket på 40-timmars arbetsvecka, minimumlöner och annat som söker minska avståndet mellan samhällsklasser (med begränsad resultat skulle jag påstå). Det fanns fascistiska teoretiker i Italien som till och med ville att arbetare skulle vara delägare i deras fabriker, så som Ugo Spirito.

Så redan det där med fokus på samhällsklasser tycker jag är lite konstig sätt att definiera fascism. Det är däremot definitivt emot individualism och är kollektivistisk. Att den är auktoritär går jag också med på.

Så är det säkert, att detta fungerar. Men samtidigt sorgligt, för det är fördummande. Om folk i allmänhet vore lite bättre på att kräva att den som talar gör det så att man förstår vad vederbörande menar, vore mycket vunnet. I längden förlorar vi alla på om man kan få sin vilja igenom bara genom att säga "BUUUUH!!!!".

Ordmagi syftar väl till att frammana en känsla renons på orsaker.

Helst hade jag velat att både höger och vänster slutar med det. Men sånt bestämmer ju inte jag.

Så nu är det alltså inte längre den privata äganderätten du menar utan den för lolbertianer fasansfulla tanken att staten är överordnad näringslivet. Det är emellertid det normala och det har absolut inget med kommunism att göra.

Näringslivet är helt beroende av privat äganderätt och staten försöker förstås stjäla så mkt som möjligt, ja, absolut, men går den över gränsen som inom kommunism (och fascismen riskerar med) kommer improduktivitet och fattigdom som resultatet av att näringslivet, pga att den privata äganderätten upphört, förstörts.
Staten är ett inhumant elände som bör upphöra. Privat äganderätt och näringsliv däremot ngt helt naturligt och mänskligt.

Hörrudu Johanlallare2. Du måste främst förstå två saker 1. Libertarianism som du förfäktar är inte det normala. 2. Med ditt synsätt finns i princip bara ”fascistiska” länder i världen.

Sen är du helt ute och cyklar vad gäller privat äganderätt. Du började ju också slira med lolbertiansk mummel om att näringslivet är underordnat staten. Men det kallas för civilisation och handlar om att staten upprätthåller ett legalt ramverk som näringsliv och privatpersoner har att hålla sig inom. Det är ingen inskränkning av privat äganderätt. Ja, utom möjligen i stolliga lolbertianers ögon. Marknadsekonomi skulle aldrig fungera utan det här legala ramverket utan resultera i gangstervälde. Däremot tycker jag att du ska fundera över varför staten åtminstone i alla västländer är ett gigantiskt sönderbyråkratiserat monster.