Citat:
Ursprungligen postat av
gart
Det där är en mer omfattande beskrivning av fascism än jag är van vid. Men den är ändå väldigt innehållslös.
Syns inte det ganska tydligt? Fascism kan inte BARA vara att "en diktator bestämmer och är riktigt elak mot alla som inte håller med honom". VAD är det den där diktatorn bestämmer? Framförallt måste det finnas något om hur samhället ska organiseras ekonomiskt. Ska skatterna vara höga eller låga? Ska ägandet vara privat eller offentligt? Ska man ha en fri marknad eller planekonomi?
Jag har till exempel väldigt svårt att tro att Donald Trump vill förstatliga det amerikanska näringslivet. Om statligt ägande är en grundsten i fascismen, blir det omöjligt att kalla Trump fascist.
Jag tror jag förstår hur du menar.
När man beskriver omfattande saker ur kanske bredaste, mest allomfattande möjliga perspektiv, så kan det upplevas “tomt” eller innehållslöst. Avståndet mellan beskrivning och att sätta det i praktisk handgripligt utförande, kan upplevas så långt, så stort, abstrakt.
Men den andra delen av din fråga är typ ”vilka kriterier ska vara uppfyllda för att Fascism ska vara relevant diagnos” typ. Den frågan leder fel, för den utgår ifrån att fascism är en eftersträvad och planerad politisk vision. Det är den oftast inte.
I just Mussolinis fall var fascismen en avsiktlig politisk vision, som Mussolini förespråkade och införde. Det är också anledningen till varför hans regim framhålls upp som mest synliga exemplet på fascism, även fast det är en historiskt icke-exemplarisk version av fascism.
Men fascism, dom hundratals gånger den dykt upp allt genom hela mänskliga historien, är sällan avsiktlig, eller en planerad politisk ideologi eller konstitution – som t.ex. kommunism, synkretism eller sionism kan sägas vara.
Fascism är istället oftast en metod, ohämmade ledares försök att bibehålla kontroll över att samhället ska påbörja-, eller bibehålla en kurs som leder mot deras subjektiva mål (inte folkets mål). Det är det vanligaste mönstret i historien som fascism uppstår ur. Det är sällan meningen det ska bli så, men det blir så ändå.
För att stanna i vår närtid så kan vi ta Hitler och Lenin som exempel. Hitlers fascism kom mer från abstrakta, utopiska fantasier. Hitler föreställde sig en idyllisk framtid, ett paradis av harmoni och lycka för alla tyskar, egentligen alla människor på jorden i förlängningen. Det som drev Hitler var saknaden av den lyckan och harmonin, hans starka frustration över tillvarons upplevda kaos, orättvisor, hyckleri osv. Han upplevde han hade en unik klarsynthet och förmåga till radikalt genomförande som genomsnittstysken helt saknade förståelse för, som skulle ordna fram lyckan och harmonin.
Han sökte med andra ord kontrollen att kunna förverkliga sin vision av harmoni och lycka. Han sökte inte kontroll för att han gillade kontroll, som ideologisk filosofi eller ansåg det var bästa sättet för ett samhälle att frodas i.
Lenin, å andra sidan, försökte implementera en dittills väldigt otestad ideologi, kommunism. Men kommunism kräver en väldig hög grad av samarbete människor emellan för att kunna fungera. Och eftersom människor är så olika personligheter, så förstod inte alla målsättningen med detta påbjudna samarbete, och alla ville inte samarbeta med varandra på det sätt som Lenins form av kommunism behövde för att fungera.
Istället för att då avbryta implementeringen, så valde Ryssland att införa en väldigt sträng statspolis-ordning som skulle forcera människor in i samarbetets led. På så sätt uppstod en fascistisk ordning i Ryssland, i synnerhet under efterträdaren Stalins ledning. En fascistisk ordning uppstod, som aldrig var avsikten överhuvudtaget. Kommunism och fascism är närmast motsatser som ideologi.
Fascism uppstår oftast så; dvs som ett resultat av att viss metodik tillämpas, och omständigheter som i sig inte strävar efter fascism, utan fascism uppstår som en biprodukt av ledares metoder och tillvägagångssätt, och påstridighet att bibehålla kontroll.
Det är sant, att Donald Trump har inga konkreta visioner om ett fascistiskt samhälle heller, har inga påtagliga tankar om att nationalisera branscher eller införa totalitärt statligt överförmyndarskap. Såna tankar hade inte Hitler heller, eller Kim-familjen i Nordkorea, eller Lenin, eller Salazar i Portugal, eller Kejsare Hirohito i Japan, Kejsare Caligula under Romarriket, Franco i Spanien osv osv.
Att förstå fascism, och framförallt kunna förutsäga fascism, kräver ofta en förståelse för tendenserna i fascism, vad som leder dit, samt varningstecknen; snarare än att försöka skapa en tydlig ritning och kriterie-mall för fascism som bara skulle vara tillämplig om fascismen vore planerad och avsiktlig.
Trumps strävan efter personlig makt och åsidosättande av institutionella gränser kommer leda till fascism ju mer fritt spelrum han får. Han själv agerar helt enkelt på vad han ser som "nödvändigheter" för att uppnå sina mål, inte så att hans mål är fascism. Men eftersom hans mål går emot nästan alla grundteser som USA är skapat på, och Trump
INTE kommer ge sig ändå, så
måste han debitera fascistiska principer för att kunna nå sina mål. Precis som nästan alla ledare genom världshistorien som orsakat fascism - även mot sin egna vilja.
Det här kräver förstås lite ingående kunskap om Trump som person, och den personlighetsstörning han lider av. Utan dom kunskaperna är det lätt att bortse från ’det uppenbara’.