Nationalism är förlegat och håller oss tillbaka

Kulturer och värderingar kan framstå som felaktiga utifrån det ramverk och de premisser vi själva använder för att avgöra vad som är rätt. Samtidigt, sett från det ramverk och de premisser som styr dessa kulturer och värderingar, kan de istället betraktas som rätt – medan våra egna värderingar anses vara fel.

Till exempel: vi kanske betraktar företeelser som stening av kvinnor eller dödsstraff som djupt felaktiga. Men inom det kulturella ramverk där dessa handlingar är förankrade – ofta rotade i traditioner och lokala normer inom en nation – betraktas de som rätt. I det sammanhanget kan det till och med anses fel att inte stena kvinnor eller att avstå från att använda dödsstraff.

Det är just när sådana diametralt motsatta kulturella värderingar möts som konflikter tenderar att uppstå. För att möjliggöra globalt samarbete – eller åtminstone undvika konflikter där samarbete inte är möjligt – är det därför viktigt att respektera nationell suveränitet. Att påtvinga en befolkning externa kulturella värderingar eller normer utifrån ett eget ramverk för vad som är rätt eller fel riskerar att skapa motsättningar och instabilitet.

Ett tydligt exempel på detta är USA:s återkommande försök att införa demokrati i Mellanöstern. Drivna av en övertygelse om att deras värderingar och system är universellt korrekta, har amerikanerna ofta handlat med ett högmod som ignorerat de lokala kulturella och historiska förutsättningarna. Resultatet har i stor utsträckning varit katastrofalt – decennier av ansträngningar har inte lett till några betydande framsteg. I stället har det orsakat omfattande förlust av liv, långvarig instabilitet och enorma ekonomiska kostnader, utan att skapa de önskade förändringarna.

Bevarande ja visst (var det inte mångfald i världen vi skulle gilla?) men framför allt självrespekt. Värna sitt folk. Det är det väsentliga med nationalism.

Alternativet är den slapphet som tillåtit det som skett: hög invandring för alltid, högt biståndsgivande för alltid. Varav det förstnämnda såklart är det värsta för Sverige.
Hade vi haft en inbyggd nationalism så hade vi inte lurats av 'predikanter' med makt som spelat på känslosträngar om att öppna gränserna och annat. Då hade riskerna för oss med detta uppmärksammats klart från början. Trassel som för övrigt även spillt över på grannländerna.
Därför är nationalism nödvändigt.

Se liknelsen med ditt hem. Hur vill du behandla det?

Det är rätt enkelt. Värnandet är det viktiga - för det behöver inte alla hissa flaggan varje dag eller äga sju dalahästar.

Den västerländska civilisationen bygger på västerländska idéer, från framförallt antikens Grekland men även Rom. Som förädlats via renässansen och Upplysningen. De moraliska värderingar vi har idag kommer till stor del från kristendomen och NT. Alla framgångsrika västerländska nationer utom Japan, har haft en kristen grund och varit relativt homogena. Man har sett sig som ett folk, påmint om varandra utseendemässigt och haft samma kultur.

Man kan förstås bygga ett samhälle på värderingar, problemet blir förstås när det inte är samma värderingar, för man kommer från andra kulturer. Då måste någon ändra åsikt eller tvinga på någon, den andres värderingar. Annars har man inte samma värderingar och kan inte bygga en gemenskap på det. Nån sorts internetsamhälle är kanske möjligt. Men kan inte fungera som ett land.

Sen när det gäller etnicitet, så har i stort sett alla en medfödd främlingsfientlighet, speciellt för människor som avviker utseendemässigt. Man kan själv trycka tillbaka den, eller tvinga andra att göra det genom förtryckt. Men den finns hos de flesta, bara olika stark och går att väcka hos de flesta. Därmed leder multikultur till diktatur för att hålla ned motsättningarna. Eller så slåss man och delar landet.

Nästan alla förändringar av gränser, vilket skett väldigt ofta, sker genom krig eller att andra makter, delar upp dem i länder. Gränsen mellan mellersta och nordvästra USA och Kanada är ett böjt streck. Det fungerar hur bra som helst. I nordöstra USA är gränsen formad av krig mellan USA och Britter/Kanada genom historien. Jag vet inte vad du har för problem med raka gränser. Tycker du man ska starta krig?

Problemet i Afrika är då att olika folk kan ha hamnat på olika sidor av en gräns, där de rent naturligt skulle ha skapat en egen nation för sitt folk. Något som du väl är emot? Ett annat problem där, är alla stammar, där man står för sin stam. Lite samma som klanerna här. Klanen är viktigare än landet man bor i. Samma för minoriteter också faktiskt. Ens eget folks väl, går före landets väl. Alla folk vill bestämma över sig själva, inte att andra folk ska bestämma över dem.

Frågan är om vi ska låta andras värderingar gälla över våra. Att andra folk ska bestämma över vad man ska få tycka och säga, som vi faktiskt gör över dem idag. Till slut handlar det om makten. Vem ska bestämma över vem.

Jag anser inte att värderingar är universella. Inte heller anser andra folk i andra kulturer, att våra är det. Alltså kan de inte vara universella. För då skulle alla ha samma värderingar. Jag har inte ens samma som dig.

Det är ju vänsterfolk som gjort att nationalism förknippas med rasism, när det inte alls är så.
Nationalism för mig är när man tillsammans värnar om det samhälle man varit med och skapat. Om det då är på väg att raseras av olika orsaker och man kämpar för att det ska hålla samman, är ju inte någonting negativt som vänsterfolket vill få det till. Att värna om den trygghet folket tillsammans skapat är bra.

Jag har många barndomsvänner som invandrade till Sverige under 70-80-talet och de är alla skötsamma och har bidragit till den trygghet vi en gång byggt upp. Jag ser dom som lika svensk som mig själv.

När man nu öser in folk som inte vill landets bästa, utan roffa åt sig och utnyttja det vi skapat för oss själva, då är det väl ändå rätt att känna att man värnar om landets bästa?

Etnicitet spelar ingen roll för mig, så länge alla bidrar till att skapa ett tryggt samhälle.

Jo det har du rätt i, vet inte hur jag ska förklara vad jag menar, men dom är mån om sitt sätt att leva till skillnad från svenskar som tror att alla är som svenskar!

Du gör det enkelt för dig. Vi bjuder in andra människor till oss för att de ska få möjligheten till ett bättre liv. Är det då fel att kräva att de följer vad som gäller för alla andra i landet?

Inte erbjuder du ditt eget hem åt en främmande människa i behov, som efter ett tag kräver att du ändrar ditt sätt att leva och sköta hemmet för att det bättre ska passa den människans behov? Blir det inte en konflikt då, så är det något fel på dig.

Måste tacka för ditt resonemang, har fört ner mig på jorden lite. Gav mig även ett jävligt gott skratt, kommer definitivt stjäla några av formuleringarna. Din poäng är så jävla bra att jag har förvirrat mig själv så till den grad att jag knappt ens förstår poängen i min trådstart.

Låt mig försöka göra min poäng på nytt efter lite reflekterande.

1. Stolthet bör vara förtjänad. Att känna stolthet av saker man inte har någon möjlighet att påverka är irrationellt. Som till exempel nationalitet, etnicitet och längd. Verklig stolthet bör grunda sig på individuella prestationer eller handlingar. Rousseaus tankar om att människan föds som ett oskrivet blad – det är vad vi gör som definierar oss, inte var vi föds.

2. Andra punkter handlar om att först och främst inte vara rasister, vilket de flesta skulle vilja hålla med om anser jag. Tanken att i vår globaliserade värld finns det många icke-svenskar som trots allt skulle passa bäst in just i Sverige, på grund av deras värderingar och beteende. Tanken att svenskhet ska vara möjligt för vem som helst att uppnå.

3. Ta USA som ett exempel, där är det handlingar och inte etnicitet som definierar stolthet och gemenskap. Med det sagt vill jag gärna framföra poängen att amerikansk nationalism verkligen är någonting jag uppskattar – men det är ju nationalism baserat på saker och ting vem som helst kan uppnå.

Vad jag i föregående punkter argumenterar för är just principen att människor ska värdesättas utefter sådant de kan påverka.

4. Det finns oerhört många olika gränser på olika vis, gränser mellan landskap, län, länder och världsdelar. Vi har av någon anledning bara accepterat att idén om gränser ska vara för alltid bestående, men vad är gränser egentligen från början? Bara ett område inom var vissa lagar och regler återfinns. Vi kanske borde fundera på att gränser ska vara någonting mera flytande – se Afrika och USA:s stater som ett exempel.

Hade dessa gränser inte artificiellt ritats skulle man kanske ha sett en högre grad av välstånd – då folket skulle ha varit till stor del överens istället för att man drar gränser precis så att den delar upp olika människor i olika delar av landet.

Föreställ dig om gränser kan vara mer flytande, och kanske i samband med nationella val diskuterar man hur gränserna ska ritas om för att vara mera rättvisa.

Har i viss grad ändrat åsikt sedan jag skapade TS. Jag är för att vår nationalism ska vara grundad på gemensamma värderingar och så vidare, och mindre knutet till etniciteten. Tänk dig USA. Men jag är emot vit makt-organisationer och människor som argumenterar i rasistiska termer som NMR och så vidare.

Det var en retorisk fråga, och det handlar inte om vem som är ”bäst”. Jag lägger inte någon värdering i det. Jag vänder mig emot att nationell identitet skulle vara konstigt på grund av att det är större skillnad mellan individer i gruppen än mellan grupper. Det är inte något argument mot nationell identitet eller etnicitet. Anledningen till att vi har nationer är för att vi annars råkar i luven på varandra dagarna i ända och kan inte bygga en stat med välfärd där vi drar åt samma håll. Det är globalism som är förlegad och idiotisk eftersom den raderar ut kulturella skillnader. Precis som när arkitekter designar betonglådor och skapar miljöer som berövats på detaljer så kommer världen i en global aspekt att bli fattigare.

Mycket intressanta och fundersamma skrivelser, verkligen tankeväckande!

De tre första styckena håller jag med om. Jag begriper att nationer med helt och hållet homogena befolkningar, som bryr sig om sig själva har fungerat bättre och har lyckats bättre i historien. Även inbyggd främlingsfientlighet till hög grad. Men funderar bara på om vi verkligen tycker att det är rätt enligt våra egna värderingar. Äh. Lämnar den punkten så länge, behöver fundera ett tag.

Låt oss tala om gränser istället. Precis som du säger har de flesta gränsförändringar skett genom krig. Vad jag skulle vilja ifrågasätta är den allmänt accepterade uppfattningen att gränser bör vara eviga på något vis. Du säger det själv, hade det inte varit för krig hade gränserna kanske aldrig någonsin förändrats. Du säger kanske att det fungerar hur bra som helst, men hur bra tyckte samhället att det var på den tiden? Hur många män som helst som dog som loppor för att gränsen skulle dras åt ena eller andra hållet? Hur skulle du själv känna om att offra hundratusentals män för att slippa förlora Gotland mot Ryssland eller något? Till en punkt är det bara inte värt det.

Jag tycker att man definitivt i utvecklade och demokratiska länder bör sikta på att rita om gränserna inom landet – till exempel i USA, där man bara har dragit ett rakt streck. Finns flera exempel på YouTube där man har försökt rita om gränserna så att olika grupper blir enade så att säga. Mycket intressant och tankeväckande.

Sedan kanske man bör titta på gränser mellan länderna, vilket naturligtvis kommer bli mera kontroversiellt. Men låt gå för det. Vad sägs om att vissa delar av svenska gränsen egentligen vill vara en del av Norge? Det bör vara möjligt för dem att lämna Sverige och ingå i Norge. Likaså Afrika. Betrakta hur mycket krig det pågår och inbördeskrig endast på grund av att imperialister drog artificiella gränser. Egentligen kanske Afrika borde vara tusentals länder med tanke på så många olika traditioner och gemenskaper.

Satan vad jag jiddrar, men har jag inte någon poäng?

Mycket intressanta och fundersamma skrivelser. Jag förstår att du menar att nationell identitet inte bara handlar om att definiera "bästa" gruppen utan snarare om att bevara en kulturell enhetlighet som underlättar samarbete och stabilitet i samhället. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på om det verkligen är nationens geografiska gränser som bör vara grunden för vår gemenskap. Skulle inte ett samhälle kunna byggas på gemensamma politiska eller ideologiska övertygelser snarare än på etnicitet och historisk nationstillhörighet?

Låt oss säga, till exempel, att i Norden, där vi har länder med olika politiska och kulturella skillnader, skulle vi kunna tänka oss en mer flexibel gränsdragning, där gemensamma politiska värderingar, snarare än en specifik nationell identitet, definierar gruppen. Om vi betänker att det i Sverige och Danmark finns en hel del gemensamma politiska övertygelser, kanske mer mellan vänsterorienterade grupper än mellan exempelvis SD-anhängare i Sverige och nationalister i Danmark, blir frågan: Är det verkligen den geografiska nationen som bör vara den mest relevanta enheten för att definiera gemenskapen, eller borde det vara våra gemensamma åsikter och värderingar?

Visst, exempel som att infoga Skåne i Danmark eller skapa en separat nation för Sápmi är extremt, men jag tror att de belyser det större frågan om huruvida nationell identitet alltid är den mest naturliga eller bästa formen av samhällsgemenskap i dagens globaliserade värld. Är det möjligt att omdefiniera gränser för att bättre reflektera de faktiska delade värderingarna mellan folk, snarare än att hålla fast vid gamla gränser som kan vara lika artificiella som de kulturella skillnader de ofta försöker bevara?

Tvärtom. Nationalismen skapar en känsla av samhörighet och en vilja att jobba för någonting större, sitt folk och sitt land. Den globalistiska värld som du förespråkar har inte bidragit till samhörighet utan snarare till individualism och polarisering. Utan en drivkraft som inte bara innefattar personlig vinning så förlorar saker sin mening.