När blir kvinnor för mången på arbetsplatsen?

Som rubriken förtäljer, när blir ration mellan man/kvinna för hög så att kvinnans inflytande blir för högt? Har jobbat inom mängder av organisationer och anser att ration inte bör vara mer än högst 20% kvinnor, max. Detta beroende på organisation och område. Inom humaniora och sjukvård får denna procentandel aldrig överstiga 25-30% (men gör det alltid) då detta totalt förstör samarbetet, särskilt om chefen också är en kvinna.

När blir den kvinnliga makten för stor och allenarådande så att mannen inte kan agera, andas och/eller stå ut? (Självklart generellt sett..)

Jag är gärna ensam typ i hönsgården.

😂😁😳

Skämt åsido. Jag har haft både tur och otur med mina kvinnliga kollegor. Inte så mycket mina manliga kollegor, de har betydligt bättre känsla för hierarkier, vem som bestämmer över vem och så vidare. Men på ett par arbetsplatser så har hela arbetet förstörts av en enda kvinna. Och de har haft en hel del (väldigt mycket) gemensamt

Ja, men på en arbetsplats med mestadelen män så flyter det oftast på mer enklare, trots situationer där problematik behöver åtgärdas. Mången gånger så är det ett att man bråkar en del och sedan ett handslag, så är det klarert, eller så skiter man helt enkelt i dramat. På en arbetsplats med många kvinnor så fungerar inte detta, enligt mig då. Då skall det ältas och skapas allianser och sedan är du körd om du inte är med i någon av dessa... Att vara ensam man i hönsgården är totalt kört om du vill få någon av dina idéer genomförda...

Jag håller med om det mesta, sedan kan ju vänsterkärringar och miljömuppar hävda till förbannelse att könet är en social konstruktion.

Det finns alldeles för många klipp på YouTube där både män och kvinnor känner igen sig, när de börjar veva igång, hur manligt och kvinnligt beteende ser ut och framför allt, hur manliga och kvinnliga hjärnor fungerar.

Däremot, måste jag säga att jag aldrig har haft problem med kvinnliga chefer. Vad kan påminna mig. Men de kanske blir lite manliga, fokuserar på vad som ska uträttas istället för trams och draman.

Tack, för det, men herregud och detta är inte på dig - men jag skulle, i ett aktuellt fall, kunna berätta sjuka historier vad gäller kvinnliga chefer, men jag tror inte jag vågar detta då det skulle "outa" mig ganska rejält. Kanske jag förtäljer detta senare i tråden... Tror, kanske är paranoid, men att jag har personer som vet vem jag är där jag jobbar...

Är det kvinnornas inflytande som är problemet eller ens deras närvaro, i stort? Är vi män för män, eller är det att kvinnor helt enkelt inte passar in på vissa arbetsplatser, typ där deras förbannade hjärtan och förtrolighet skall vara det som är det som gäller? Det vill säga; hjärta före hjärna?

Som jag ser det så är det för att det blir onödigt gnäll, påhittade problem, skitsnack osv med för många kvinnor. Sånt som tar en jävla massa tid från arbetet man är där för att utföra.
Händer såklart med män också men inte lika ofta och i samma utsträckning.
Har jobbat med många bra kvinnor som helt plötsligt blivit satkärringar när dom hamnat i en grupp med för många andra kvinnor.

Max 20% kvinnor säger jag. Det är runt den siffran det brukar toka till sig.

10-15% max.

Ett problem är HR som nästan enbart består av kvinnor inom det skrået som sköter rekryteringen av nya personer på arbetsplatsen etc. Dom kommer börja selektera vilka dom klickar med på det personliga planet snarare än att kolla på meriter vi hade problem att låta bra män med kompetens folk kände till glida in eftersom det skulle gå genom jävla HR och fick börja prata ur termer "manipulera HR" vilket var helt bisarrt när man tänker efter.

Det är farligt i vilket fall att sätta kvinnor på maktpositioner på företag. Dom har inte den yrkesmässiga plikten det kräver oavsett hur många kavajer istället för kjoltyg dom äger och tittar ej på kompetens och det påverkar hela företaget.

Två går bra men blir dom tre så blir det problem.

Min erfarenhet är att när chefen är kvinna och den största andelen av arbetarna är kvinnor så skär det sig särskilt för oss män. Det är hart när omöjligt att få igenom "manliga" tankar och arbetssätt då. Det "kvinnliga" sätter sig väldigt fort i väggarna, trots att då man samtalar med dessa så vill oftast även de ha en förändring, men feghet och lojalitet förhindrar det hela...

Herregud, så sant! Det med "påhittade" och konstruerade problem, som egentligen inte är ett problem - hur faan kommer de på dessa, egentligen? OCH, detta är ett stort djävla OCH - när ting dras igång, så sker ting enkom halvvägs... Vi har nu en stor sak, och då menar jag gigantisk, egentligen, då hela arbetsstyrkan (90% kvinnor) gått samman och författat ett brev där man sammanställt chefens alla problem (och det är grova övertramp, där enkom en tredjedel av dessa skulle egentligen leda till avsked), men då den chefen (kvinna, såklart) över våran (den utsatta) dragit ut på tiden så att folk blivit osäkra och numera positionerats sig så att det troliga är att chefen blir kvar, under "supervision".