Citat:
Ursprungligen postat av
LeTeigneux
Lucia är något vackert och något genuint svenskt. Ljus som lyser upp i mörkret.
En uråldrig tradition:
Grekerna Pytheas och Prokopius berättar redan från antiken (över 300 år före vår tideräkning) om firandet av den långa natten i Skandinavien. I de fragment som finns kvar av dessa forntida skrifter kan vi läsa att brasor tändes på bergstoppar och åsar, precis som rösevarningar i allmänhet. Detta gjordes som ett tecken på att solen hade gått upp långt borta och för att varna stammen att "snart skulle den 40 dagar gamla natten vara över".
Kvinnorna tog fram facklor och ljusa, vita klänningar med röda bälten runt midjan. Halmbälten användes också. Detta symboliserar återfödelse och reinkarnation.
Och Lucia är inte heller sönderkommersialiserad som julen och - ännu värre - Halloween.
Just för att den är fin, vacker och genuint nordisk så väcker den väl hat och motstånd från de krafter som hyllar det fula och ytliga.
Först avskaffade de den årliga traditionen att rösta fram Lucia. Under ett par år kunde man i stället ringa ett särskilt nummer och lyssna på de olika kandidaterna när de sjöng och därefter rösta på den med finast röst.
"För det är ju det som är det viktiga, Utseendet är ju helt oviktigt" - Fia Feminist i Kommunstyrelsen.
Nästan ingen var intresserad av detta och efter ett par år skippades det helt. Luciatåg finns dock fortfarande men numera utan att uppmärksammas av kommunen.
Citat:
Ursprungligen postat av
cliffanger
Intressant med kopplingen till förkristendomen. Så kristendomen smetade över de hedniska traditionerna med sin sankta lucia, och med Kristi födelse istället för midvinterblotet. Men nu när de kristna traditionerna nedmonteras kanske pendeln kan svänga tillbaka fullt ut och hedniska traditioner återvänder?
Det är lite mer komplicerat än så. Lucia eller Lusse har eventuellt hedniska anor och är isåfall troligen samma figur som vad som i Tyskland och Centraleuropa kallas Holle, Perchta och en del annat. Det är en spännande och mångsidig figur, där den aspekt som kommer till uttryck i dagens svenska luciafirande är en av flera. I äldre svenska källor om Lucia finns t.ex. både en ljus och givmild och en mörk och aggressiv sida hos henne. Den senare finns fortfarande kvar i Perchta-firanden i Österrike och södra Tyskland.
Dagens svenska luciafirande, med luciatåg i kyrkor, skapades avsiktligt på 1920-talet för att imitera kontinentaleuropeiska, eventuellt hedniska tåganden, så det kan förstås lite som ett försök till en rekonstruktion eller återuppfinnelse av en hednisk tradition. Man blandade skandinaviska och kontinentala kvarlevor av vad som eventuellt har rötter i en gemensam tradition. Dock bara halva traditionen - andra halvan är en grym Lusse som straffar dem som misskött sig på gruvliga vis och tågar med groteska figurer. Man kan säga att vi i Sverige har kvar den ena halvan medan man längre söderut har kvar den andra (möjligen kan man säga att vi har behållit lite av den andra sidan genom den roll lucianatten kan ha som suptillfälle hos ungdomar). Med den mörka sidan av Lucia/Perchta verkar det också ha skett viss kommersialisering och jippoisering; inte på långa vägar så illa som med styggelsen halloween (som bör förbjudas överallt, även i USA), men inte heller så förskonat som med vår lucia, där den enda riktiga kommersen väl är saffran, pepparkakor och möjligen ljus.
Regimens kulturkrigande kring lucia är förmodligen, som andra har varit inne på, en anledning till att högtiden kan bli lite mer nedtonad vissa år. Regimen hatar självständiga folk, så att attackera omtyckta och värdebringande högtider är viktigt för den. Samtidigt blir den själv impopulär när den gör det för mycket och för vulgärt. Jag har inte sett några attacker mot lucia i år, så regimen kanske är trött och vilsen i frågan och föredrar att inte tala om det. Det lär dock inte bestå i längden.
Bristen på kommersialiseringsmöjligheter spelar förmodligen också in. Sverige är nu formellt under amerikansk ockupation även på det militära planet, genom Nato-anslutningen. Under amerikanskt styre och amerikansk hegemoni är det kommersiella det enda värde som erkänns sådant som allmänheten sysslar med. I det läget blir en folklig högtids värde liktydigt med dess förmåga att kränga skräp, och den förmågan är låg hos lucia, som alltid har handlat om dygder, värdighet och, särskilt sedan 1900-talet, kollektiv identitet.
Karlfeldts beskrivning av ett luciafirande på 1890-talet:
I natten darra
de kalla väder.
Steg hör jag knarra
på vindens bräder:
i vita kläder
stod herrgårdsflickan,
med vaxljuskrona kring håret fäst,
nyss vid mitt läger och räckte brickan
lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst.
Nu upp till gamman
i mörka tider!
Med tjärvedsflamman
Lucia skrider
i däld och lider.
I dörren gläntar
med morgonglöggen min muntre värd
och bringar bud, att ung dottern väntar
sin late körsven till festlig färd.
I tidig vinter
re'n snön är fallen,
och foten slinter
på frusna vallen,
och vit står tallen
som silverstaken
för månens prunkande högtidsljus,
och stjärnbloss brinna högt över taken
på djurens fållor och mänskors hus.
Och släden redes
med fäll och täcken,
och selad ledes
från klöverhäcken
den raske skäcken.
Med fröjd vi glida
igenom sovande skogars skjul.
Ur huvan tindrar det vid min sida
som morgongryning till härlig jul.
https://www.karlfeldt.org/bibliotek/...a-dikter/lucia