Citat:
Ursprungligen postat av
Detdundrar
xtriologi skriver: "Däremot kanske det räcker ibland med den ärftliga sårbarheten för att utveckla psykopati, även om miljön inte är dålig?"
Ja, kanske. Tror det räcker med en ärftlig sårbarhet om den finns. Naturligtvis triggar miljön. Då blir det 'double-trouble'. Min väninna är sedan många år jourmamma åt barn som far illa. Hon (och jag) tror att det går att ta sig ur "sk-ten" så länge det inte finns ett ingående missbruk även om det finns en diagnos involverad. Men diagnoser, dubbla eller fler, är fallet ibland och det verkar vara R och M's grundläggande problem. Det är inte normalt att tortera och mörda andra. Och vara stolt över det.
Föräldrahemmet är förstås av stor vikt, men många föräldrar, även städade sådana kan helt enkelt inte i längden mäkta med ungar som rymmer på natten, skolkar, stjäl, knarkar, dricker, slåss och umgås med andra ungdomar 'på svaj'. Och många unga rymmer trots att de 'trivs' hos fostermamman/familjen och vill leva på egna betingelser. De vill hänga med andra liksinnade och tror sig vara vuxna. Är man en liten 'ball' tjej på glid fångas man lätt upp av äldre, kriminella killar och tjejer.
Med alla sociala medier som finns idag som unga hela tiden vänder sig till så kan den miljön också förstöra mycket. Föräldrarna (dvs om de finns på kartan) är själva så involverade i sociala medier att de inte uppfattar läget. Eller är maktlösa. Telefonen ligger alltid i handen. Den kollas och pillas på hela tiden.
Tack för din text, allra särskilt det sista stycket.
I Australien har man för länge sen begripit den otroligt negativa påverkan sociala medier har på unga, vars hjärnor inte är utvecklade och det gäller också de fullt utvecklade vuxna, som genom sitt mobilpillande är mentalt frånvarande gentemot sina barn (ett pillande som tar en helvetes tid - en tid de borde ha ägnat åt att lära känna sina egna barn i stället).
I Australien har man nyligen gjort något konkret åt problemet, även om det inte är tillräckligt; förbjuda barn att använda flera av de sociala medierna före 16 års ålder, men borde vara 18 enligt min mening. Att bryta mot dessa regler kan bli mycket kostsamma.
Barn som riskerar att fara illa och utveckla oönskade beteenden och tankar, dåliga familjeförhållanden eller inte - det märks tydligt redan vid tidig ålder och ska man lyckas göra något vettigt innan det har gått för långt, så ska man börja redan då.
* Barn som har onormalt svåra
trotssyndrom som små.
* S.k
uppförandestörning i tonåren.
* Gör man inget
innan dess så är manegen krattad för att personlighetsstörningar (som förvärvas runt 5-6-årsåldern) och olika NPF-störningar (som är medfödda) växer sig ännu starkare.
Föräldrars våld i hemmet göder givetvis barnets egen uppfattning om att våld är ok, att det som gäller för att få sin vilja fram. Samma gäller föräldrars egen eventuella kriminalitet.
Barn gör ju inte som föräldrarna säger - de gör som föräldrarna gör.
Föräldrarna kan vara skötsamma personer som är hur bra som helst på många sätt, de arbetar studerar osv, men är de inte med på tåget och aktivt kollar vad barnen gör, vad dessa kollar för sidor på nätet och vilka intryck dessa tar av detta. Pratar med sina barn och ger dem uppmuntran och värdesätter positiva upplevelser. Men om de inte klarar av att ge dem trygghet, förutsägbarhet och stadga - då kan vad som helst ändå hända i framtiden som utvecklar sig negativt för barnet.
