Jag är bara ett sexobjekt - Jag är ledsen - Är det fel att känna så, som man?

Hej,

Det här inlägget är inte lätt att skriva, men jag vill dela mina tankar för att förstå om fler känner igen sig i detta: Är det fel av en man att känna sorg över att bara ses som ett sexobjekt, och aldrig som något mer?

Jag har aldrig riktigt lyckats med dejting. Däremot har jag haft fina vänskapsrelationer med några tjejer där jag trott att det fanns en djupare, speciell koppling – men i slutändan har jag bara varit någon de vänt sig till för fysisk närhet, tills de hittar en man som de faktiskt vill dela sitt liv med.

Det gör ont, och det har hänt gång på gång – ända sedan tonåren. Min första flickvän träffade jag på ett ungdomsdisco. Vi blev ett "par", men kort därefter kom en annan kille och tog hennes hjärta. Och så har det fortsatt. Jag har dugit för tillfälliga relationer, men aldrig som "pojkvänsmaterial". Vissa har försvunnit så fort de förstått att jag sökte kärlek, medan andra har stannat tills de tyckt att mina känslor blivit "för mycket".

För två år sedan träffade jag en katolsk tjej, och även där handlade det bara om sex. Samma år blev jag nära vän med en annan tjej. Vi hade en unik kemi, och hon fick mig att känna mig stark och manlig på ett sätt som ingen annan gjort tidigare. Jag började få känslor som jag inte upplevt förut, men med tiden svalnade allt. Hon försvann, precis som de andra. Hon sa visserligen att vi fortfarande var "vänner", men jag tror att hon bara kommer höra av sig när hon behöver något från mig.

Jag bär på en sorg. Det känns som om jag aldrig blir sedd för den jag är, som om ingen någonsin ser mig som en potentiell partner.

Är det patetiskt att känna såhär? Är det omanligt att vilja bli älskad på riktigt? Varför blir det så här, gång på gång?

Nej inte patetiskt att känna sig ensam och behov av kärlek. Du får nästa gång du dejtar "avstå " från sex iallafall den första tiden. Säg att du enbart söker seriöst och vill "ta det långsamt " innan man inleder en sexuell relation. Sen hur långsamt du vill ta det är ju upp till dig.

Är du mörkhyad?
Har du stor kuk?

Strulet för singlar. Så kommer det att fortsätta tills du träffar någon där det hela är seriöst.

Jo, jag har också provat metoden med att avstå från sex och varit öppen med att jag söker seriöst. Men det är då kvinnorna har försvunnit.

Du kanske för vigda dina vyer. Tyvärr verkar många västerländska kvinnor inte vilja ta dejting seriöst längre. Östeuropeiska eller asiatiska kanske ?

Börjar också fundera på att hitta någon från andra delar av världen som är mer traditionella och "konservativa ".

Det kan vara så att du inte "väljer rätt", eller att du inte väljer men istället "blir vald", förstår du hur jag menar?

Om du blir vald, och blir kär först efter du blivit vald, så låter du dig helt enkelt förföras av tjejer som inte klarar av en djupare relation med dig. Det kan du undvika genom att höja ribban. Vem ska få tillgång till dig, fysisk och känslomässigt?

Är det du som väljer, och du hela tiden väljer denna typen av tjej så borde du ta reda på varför du dras till otillgängliga tjejer.

Vänta minst 6 månader innan du har sex med tjejen du dejtar, mycket av det första avtar inom den tidsperioden, och om ni fortfarande är intresserade av varandra, och har byggt upp ett bra dejting förhållande utan att ha haft sex ännu, så borde det funka att skapa ett långvarigt förhållande med den tjejen.

Andra möjligheter:

Du kanske behöver lära dig hur man är "intim" med en människa? På alla sätt.

Det är även möjligt att du utvecklar ett beroende för snabbt, och det är oftast frånstötande, även om hon var väldigt intresserad i början.

Du dejtar mest tjejer/kvinnor som misstänker har autism/asperger.
(FB) De kvinnor jag har fått bra personkemi med - Har samtliga autism/asperger

Du undrar om du själv har någon diagnos.
(FB) Börjar erkänna och misstänka för mig själv att jag skulle ha autism

Har du försökt att få en utredning kring saken.

För OM du har en NPF störning utan att ha den på papper så kan det stöta bort tjejer/kvinnor som kanske annars kunde ha lite överseende med dina märkligheter och ditt ibland konstiga beteende.

Så hon kanske var intresserad att ha mer än som KK/vän, men nöjer sig enbart med sex, efter att jag ''frånstött'' henne?
Hm...
Tack för påminnelsen!

Vad rutten och dålig man känner sig nu.

Man hoppas ju att det skall vara så som man har läst om, att kvinnor bara väljer sex med en man, om hon tycker om hans personlighet + ser honom som potential partner. Jag personligen känner att jag bara blivit som man en gång i tiden sa: ''Playad''. Det kanske är som så att kvinnorna egentligen inte menar det och att jag bara är dålig på att begripa mig på signalerna och de kanske har varit tydliga på sitt sätt med att inte vilja ha kärleksförhållande, utan endast vill ha KK-relation med mig.

Det är den där biten med ''relation'', som känns bra och trevlig. Vi diskuterar, umgås och har det bra. Det svider bara att ha tanken på att man endast är sexobjekt och inte är någon ''riktig'' kompis med personen. Att man är betydelselös egentligen.

Jag har försökt få utredning, ja. Ganska nyligen hade jag bedömningssamtal och förhoppningsvis blir det en utredning efter nyår. Vet inte hur mycket det kan hjälpa mig, om man nu inte kan ha någon typ av samtalsterapi eller behandling om att bli mer ''normal''. Om nu det är mitt problem.

Jag blev tyvärr lite mer tom inom mig, känner jag nu. Tomhets känslan blev bara starkare. Känslan av att vara misslyckad och patetiskt, känns det nu. Det gör riktigt ont just nu.

Jag är glad för att jag inte fick något svar/inlägg här som lyder: ''Fy fan vad omanlig du är!''. Vet inte hur ledsen och sårad jag hade blivit av att få sådana svar just nu, nu när jag är extra sårbar.

Den här damen som jag förlorade ganska nyligen, brydde jag mig jättemycket om. Dessvärre så har hon bekräftat att ''vi är vänner'', men att vi inte kommer ses så ofta. Känns mer som att jag bara är någon typ av objekt, där hon kommer bara höra av sig när hon är behov av mig, så läste jag av situationen och på henne. Det gör så ont och det enda botemedlet jag känner, är att bara flytta bort ifrån stan jag bor i, bara för att kunna glömma henne.

Därav skapade jag denna tråden. Det är som sagt inte första tjejen, som man enbart varit sexobjekt för.

Om du nu misstänker att du har NPF problem så kan en utredning hjälpa dig massor.
För antingen har du tex Autism och/eller ADHD (Asperger är inte längre en diagnos).
Har du inte det så måste du ju se på ditt liv ur det perspektivet och fundera kring vad som är fel.
Har du det så kan du få massa hjälp. KBT, psykologer, psykiatriker mm.

OM det nu visar sig att du har en autismdiagnos.
Det är väldigt vanligt att folk med autism (inkl det som tidigare kallades Asperger) blir sexuellt utnyttjade oavsett om de är män eller kvinnor och oavsett om de är hetro, bi eller homosexuella.

Då du själv skrivit att du väntar på en utredning så är mitt tips att vänta på den men gör det bästa under tiden för det kan vara riktigt grymma väntetider inom det offentliga (om du bor på ett ställe med lång kö alltså) och vill du betala privat så är det minst 30 tusen kr som gäller.

Tack och vad klok och snäll du verkar var!

När jag började läsa ditt inlägg, så funderade jag på varför det skulle vara så viktigt att få diagnos - Problemet kommer ju kvarstå. Men sen skrev du det intressanta att man kan få psykiatrisk hjälp, KBT m.m.

En annan intressant grej är att man blir sexuellt utnyttjad om man har autism. Vad jobbigt och konstigt?

Men borde då inte alla människor bli det? Varför just autism? Eller är det för att människor med autism är socialt ''dumma'' och man har bara tillgång till saker?

Det borde väl vara likadant med ''normala'' människor också? Jag vet inte hur jag skall formulera min fråga, men jag frågar helt enkelt rakt ut, att det som jag har blivit ''lurad'' på (använde ordet lurad, för att underlätta beskrivningen/besväret), borde väl alla andra också bli lurad på? Det är ju bara köra korten på att man tycker om någon och öppnar känslorna av att kemi finns där, fast det bara rör sig om sex?

Eller är det som så att med autister, så är man obrydd om deras känslor?

Autism eller inte, jag känner bara så himla ledsen just nu.

Den sorgen kommer ingen brud i världen att kunna bära. Dom märker nog av din depressivitet och taggar från den. Tyvärr.

Vad ska man göra? Fan vet jag vad du ska göra men om jag hade varit dig hade typ rökt cannabis och funderat ett tag över det.