Jag tror att många här med mig kan ha ångest/svårt med tankar på döden ibland. Jag kan ligga vaken på natten och tänka på hur outhärdlig tanken på döden är.
I min livshistoria har jag nästan hela livet haft svårt att acceptera mig själv och därmed att ta vara på livet när det pågick.
Jag ville som barn vara en annan för jag skämdes så över min personlighet, jag var utan jämnåriga vänner i ungdomen,
Jag hamnade på efterkälken i livet på grund av denna depression. Jag utbildade mig inte och gjorde kul saker som andra. Vilket jag försöker göra nu.
sedan ville jag se ut som en Barbiedocka för att kompensera, gå tillbaka i tiden och rätta allt som blivit fel. (vilket är noll möjlighet)
Jag tror och antar att jag har svårt att acceptera döden för att min självbild inte varit helt hundra.
Kan man acceptera att man ska dö en gång även om inte är exakt som man vill eller är nöjd med hur man levt? (även om man har större chans att i nuet leva som man vill)
Nu är jag på en ganska bra plats ändå, men har ibland en gnagande känsla av otillräcklighet (av att man inte är så nöjd) eller vad man ska kalla det?
Man har ju haft och har lite utseendeideal i huvudet av att ha haft för mycket skärmtid. Men jag var avundsjuk på andra redan som barn, var inte nöjd med hur jag såg ut även om jag ser normal ut.
Vissa val i livet skäms jag över, hur jag behandlar mig själv och andra.
Vill gärna höra era berättelser om hur ni överkom er själva och era problem.
Det nya året 2025 måste ju ändå bli vår glow-up, eller hur?
I min livshistoria har jag nästan hela livet haft svårt att acceptera mig själv och därmed att ta vara på livet när det pågick.
Jag ville som barn vara en annan för jag skämdes så över min personlighet, jag var utan jämnåriga vänner i ungdomen,
Jag hamnade på efterkälken i livet på grund av denna depression. Jag utbildade mig inte och gjorde kul saker som andra. Vilket jag försöker göra nu.
sedan ville jag se ut som en Barbiedocka för att kompensera, gå tillbaka i tiden och rätta allt som blivit fel. (vilket är noll möjlighet)
Jag tror och antar att jag har svårt att acceptera döden för att min självbild inte varit helt hundra.
Kan man acceptera att man ska dö en gång även om inte är exakt som man vill eller är nöjd med hur man levt? (även om man har större chans att i nuet leva som man vill)
Nu är jag på en ganska bra plats ändå, men har ibland en gnagande känsla av otillräcklighet (av att man inte är så nöjd) eller vad man ska kalla det?
Man har ju haft och har lite utseendeideal i huvudet av att ha haft för mycket skärmtid. Men jag var avundsjuk på andra redan som barn, var inte nöjd med hur jag såg ut även om jag ser normal ut.
Vissa val i livet skäms jag över, hur jag behandlar mig själv och andra.
Vill gärna höra era berättelser om hur ni överkom er själva och era problem.
Det nya året 2025 måste ju ändå bli vår glow-up, eller hur?