Konfrontera personer man känner

Jag har vissa personer som betett sig konstigt mot mig.
Ett exempel är en nära släkting som jag ofta umgicks med som barn och tonåring. Jag får vissa vibbar att hon undviker mig och jag förstår inte varför.
Senaste gången vi sågs sa hon till mig (efter vi hade pratat) att hon skulle ge mig hennes nr, det har inte hänt (såklart)

Frågan är ska man ta upp frågan om att det känns som att någon undviker mig. Jag har egentligen inget att förlora på det. Om hon inte vill umgås… okej jag fattar men kan kan man få ett rakt svar, en förklaring.

Jag bara irriterar mig. För jag har varit lite mobbad och utfryst i skolan, så jag är extra känslig för sånt här.

Vad tycker ni att jag ska göra?

Det enklaste är nog att du bara låter det vara. Du kan så klart fråga, men fråga då på ett lugnt vis i ett icke konfronterande tonläge. Var dock beredd på att svaret kanske inte blir vad du vill höra. Att konfrontera leder sällan till något gott.

Försök gå vidare och tänk på att personen kan ha massor av saker inom sig själv eller trassel med livet och att det inte handlar om dig eller något du gjort.

Inget svar är också ett svar 💡

Konfrontera dig själv istället. Jag hade iallafall inte förnedrad mig själv om jag var du.

Hon är inte närmsta familj men släkting (vad för typ a släkting kan man dock fråga sig)

Jag vill fråga för jag känner att jag inte förlorar något på det. Jag vill inte fortsätta tänka på det här tills jag blir gammal.

Jag har låtit det bero men jag märker att jag känner mig bitter. Vill inte undra på min dödsbädd varför folk behandlar mig såhär. Jag fattar att hon inte kommer börja behandla mig som en vän men jag vill bara ha ett svar.
Så nu kanske jag fick svar på min egen fråga…

Sluta noja över ingenting, sluta hålla fast vid keffa skitmänniskor som inte tillför ditt liv något.

Jag förstår inte ditt problem allvarligt talat.

Fast denna människa är ju respekterad och folk tycker inte hon är skit och när man träffar henne ler hon alltid och är så ”trevlig”… Jag har kontakt med övriga släktingar och familj till henne dessutom.

Gör det som känns bäst.
Om du behöver ett svar för att gå vidare, så fråga och ha det gjort liksom.
Det finns ingen som helst anledning att bara skjuta upp jobbiga saker i all oändlighet.
Jag har själv genom årens lopp valt att fasa ut folk genom att bara gå vidare, fegt eller inte, men vet man om att svaret kommer leda till absolut inget, så finns det ingen som helst anledning att ens försöka. Vissa kan lova bättring som aldrig kommer ske, andra kan drar på sig offerkofta och skuldbelägga dig, och en del kan bara bli skitförbannade utan att se sin egen del i det hela, kanske något sådant i ditt fall också?
I vilket fall utgå alltid från dig själv, om det är viktig för din frid, så gör något.

Och? Vem FAN bryr sig om vad andra tycker?

Vad får DU ut av relationen? Hade du tolererat att random människa ute på stan betett sig mot dig på samma sätt?

Kapa kontakten. Du förlorar ingenting utöver nedtryckande skitrelationer och sycofanter som upprätthåller dem på din bekostnad.

Kanske folk har inte tid umgås 😔

Jo så kan man säga, men vill man så har man tid.

Jo jag ska nog inte ha kontakt med denna person men man ses ju på släktträffarna…