Citat:
Ursprungligen postat av
Vimastefatagidegen
Efter 80-90 år, om man får leva så länge, så spelar det väl inte någon roll vad vi gjort
i livet, eller? Vad gör det om man spenderat sitt liv med det ena eller det andra?
Slutresultatet för oss alla är ju ändå godnatt oavsett om vi studerat till ett "proffsyrke" som TS nämner, eller om vi jobbar inom låginkomstyrken och spelar TV-spel vid varje ledig stund.
Varför tycker TS att det är så viktigt vad vi gör mellan A och B, när C ändå betyder slutet på det jordliga.
Ja, det spelar ingen roll när du dör, eftersom slutresultatet är detsamma. Med tanke på detta bör du ändå göra allt i din makt för att finna lycka medan du lever.
Livet handlar om att ha roligt och må bra, men för att hitta den livslyckan krävs det att du lever i en naturlig miljö som följer naturens regler och riktlinjer. Lever man i en artificiell värld, kommer det förr eller senare bara leda till att man blir miserabel och apatisk, då man konstant har tillgång till lättillgängliga, artificiella dopaminkällor.
För att må bra krävs det att man har tråkigt, hjärnans dopaminresurser är inte oändliga. Vaknar man varje morgon som en datanörd, tar sin morgonkaffe med chips och sitter framför datorn från kl 7 tills man går och lägger sig, blir hjärnan överstimulerad. Detta leder till en miserabel och apatisk loop där man helt enkelt förlorar förmågan att finna lycka i det verkliga livet. Efter ett tag kommer du då inte att vilja göra någon livsförändring, utan du kommer förmodligen vara tillräckligt psykiskt sjuk för att finna ett slags välbehag och acceptans i att leva ditt liv i denna apatiska, självförstörande loop, omedveten om vad livet egentligen har att erbjuda.
Om man är en god slav som enbart fokuserar på jobb, utbildning och materialism leder det bara till förödelse, eftersom det är en onaturlig livsstil. En livsstil som följer naturens regler, där man prioriterar låga stressnivåer genom bra kost, varmt klimat, gemenskap, familj och kärlek, är den enda vägen till lycka.
Jag vet detta själv, eftersom jag personligen har slösat bort alla mina tonårsår i den digitala världen som en slags undanflykt från verkligheten. Nu när jag har blivit äldre och upplevt vad livet har att erbjuda genom djup självreflektion har jag ändrat hela min livsstil. Det är då man inser vilken självdestruktiv bubbla man har befunnit sig i. Bekvämligheten och isoleringen som digitaliseringen medför är ett gift som håller ens logiska tankeverksamhet och självreflektion förslutna. Bryt dig fri från det.