SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Jag hade en intensiv debatt med en granne och han avslutade med att säga "Du har en diagnos". Det stämmer inte tänkte jag såvida min granne inte har snokat i mina journaler från årskurs 5 då jag faktiskt konstaterades ha fotsvamp enligt en skolsjuksköterska. Menade min granne egentligen att jag är sjuk i huvudet?

Jag tror att det är en variant på det engelska "on a spectrum".

Kan en granne i gemen verkligen förväntas känna till detta anglosaxiska medicinska begrepp och i en pressad och animerad situation avfyra det som ett tillmäle? Kanske, men jag skulle tro att okvädingsord som ”du måste ha en diagnos” nog speglar den allt större plats som själslivet och individens känslor tar i det offentliga rummet, särskilt på sociala medier, där lömska aktörer lever på att få andra att känna sig kränkta eller missgynnade utan att det är objektivt motiverat.

Det stämmer nog att det syftar på en neuropsykologisk funktionsnedsättning. Eller om det heter funktionsvariation nuförtiden. Men det finns andra sådana utöver det att befinna sig på autismspektrumet.

Har vi inte begreppet "bokstavsbarn" på svenska? Grannen borde förmodligen ha sagt "du är ju för fan ett bokstavsbarn" i stället.

Bokstavsbarn är ju ett uttryck för att anspela på en neuropsykiatrisk diagnos som ställts [eller borde ha ställts] under barndomsåren. Om man går tillbaka i tiden fyrtio år innan det blev vanligt att uppmärksamma sådana diagnoser så var motsvarande uttryck helt sonika: det är/måste vara något fel på dig.

Det kan ju också vara så att personen i fråga inte är riktigt riktig eller inte är rätt navlad.

Ja det är andra alternativ.

Man 'uppmärksammar' inte diagnoser. De ställs. Som du ju också skriver i meningen innan. → Du kanske har någon tanke med det? Jag skulle nog bara säga att man lät bli att ställa.

Med uppmärksamma menar jag helt enkelt att diagnoserna inte fanns tidigare även om det fanns personer som hade dem. Damp och ADHD är alltså sena 80-tals-företeelser.

Jag har också hört att man kan utveckla en diagnos. Exempelvis om man blir allt fetare och därefter sjuk. Detta kan ske utan att någon diagnostiserar personen ifråga.

En diagnos är ju en beskrivning av ett tillstånd. Rent logiskt förutsätter en medicinsk diagnos att en därtill utbildad och certifierad person (eller flera) har gjort en sådan beskrivning. I annat fall har man besvär, symptom, eller ett syndrom. Det kanske finns fler termer som är tillämpliga. Men ordet diagnos har ju använts som synonym för "medicinskt tillstånd" så länge nu att det förmodligen är för sent att protestera.

Den rekommenderade stavningen för symptom är numera för övrigt symtom. Men jag kommer att framhärda åtminstone ännu en tid.

Man kan nog t o m snäva in det till neuropsykiatriskt tillstånd. H*n måste ha en diagnos betyder ju h*n beter sig konstigt el. olämpligt, snarare än h*n verkar inte kunna gå normalt eller h*n är blekvit i ansiktet och har blå läppar.

Redan när jag pluggade medicin på sjuttiotalet rekommenderades kandisarna ett skriva symtom, för att inte göra läsningen besvärligare än nödvändigt för de stackars olärda patienterna.

Som dock i princip allihop, om de nån gång skrev ordet, stavade det på gammalt krångligt sätt. Säkert till största delen eftersom de var övertygade om att de också uttalade p:et i symptom.