Deep Purple

Varför gjorde inte Purple ett snyggt avslut?
Att de älskar att spela är ett halvdant argument. Geddy Lee och Alex Lifeson är säkert också spelsugna, men de förstår att utan Neil Peart är det utan mening. Folk hade säkert gått på deras gigs ändå, men de hade vett nog att avsluta Rush på bästa tillfället.
Purple däremot verkar vägra inse att deras magi är borta sen de förlorade Lord och Blackmore, och att de hållit på lite för länge för deras eget bästa. Sanslöst.

Det där gäller i princip alla band med flera decennier på nacken. Publiken blir äldre och nostalgin skymmer. Som Mick Jagger en gång sa när han skulle rada upp saker han lärt sig efter 50 år: "Nobody wants to hear anything from your 'new' album".

Att Morse och Airey inte är bättre än Blackmore och Lord är nog de flesta Purple-fans överens om. Det är nog ingen i denna tråd som ens påstått annat.
Men annars, vad vill du bevisa? Att Deep Purple inte levererar längre? Den biten är högst subjektiv och går inte att motbevisa med publiken. Black Sabbath lirade också på småställen när enbart Iommi var kvar, men det finns ändå en hel del inbitna fans där ute som anser Tony Martin-eran vara deras bästa. Jag skulle förresten inte ens kalla Deep Purple för ett sjunkande skepp. Snarare ett skepp som stått stilla. För deras publik har mer eller mindre varit intakt sedan Steve Morse kom in.

Min syn på bandet efter Ritchie Blackmores avhopp:

Joe Satriani hoppar in och fyller upp. Fortsätter ej med bandet för att han var uppe i framgångsrik solokarriär som varit konstant sedan dess.

Bandet eftersökte någon som inte hade "svår personlighet" för det har ju skadat bandet en del genom åren. In kommer Steve Morse. Relativt okänd för den stora publiken (?) men respekterad bland musiker. Har ett helt annat sound. Snart kommer Purpendicular som åtminstone i mina öron känns fräsch gentemot The House of Blue Light, Slaves and Masters och The Battle Rages On. Samtidigt var bandmedlemmarna redan då relativt gamla.

Abandon släpps och snart får Jon Lord avrunda sin karriär med In Concert with the London Symphony Orchestra. Antar att han börjar inse att turnerande och rock n' roll livet inte är för honom längre. Han vände sig mot sin mer klassiska musik. Jon Lords avhopp var bandets första lyckade byte i termer av att Lord valde att det på eget initiativ och fick göra sina sista konserter med Don Airey. Videon där han spelar för sista gången visar inte någon gubbe som bara vill be alla dra åt helvete precis. Han var berörd och hade nog svårt att helt släppa bandet. Airey var den naturliga nya medlemmen då han via Gary Moore, Rainbow och annat redan spelat med flera medlemmar förut. Tydligen ska Airey sett Purple i tidigt skede och Lord varit en förebild.

Efter Blackmores avhopp tror jag bandet förlorade en hel del fans. Efter Jon Lord blev det ännu fler. Bananas och Rapture of the Deep gjordes. Jag tror bandet då ledsnade en del och började inse att tåget kanske gått.

Hoppa åtta år (lika länge som Mark I - IV pågick!) framåt och Bob Ezrin får nytt liv i bandet. Därefter tror jag intresset gradvis ökat för bandet igen. Gissningsvis var de så bortglömda/impopulära som de någonsin var vid Rapture of the Deep. Nu tror jag bandet är mer populärt än vid Purpendicular. Dock bara en chansning.

Medlemmarna?

Jag gillar Ian Gillan och tycker han fungerar som personlighet och frontman, men rösten har tagit mycket stryk. Vid live-spelningar är nog det den största osäkerheten bandet har.

Roger Glover gissar jag är rikast av alla. Han har ju skrivit och producerat mycket. Känns inte lika "lev nu och skit i senare som Gillan". Blackmore har själv sagt att han anlitar Roger mer för att han är arbetsnarkoman än utstående basist. Kanske behövs en mer jordnära och stabil person nära någon som Ian Gillan som går med i Black Sabbath på fyllan och bara släpper massa musik utan vidare eftertanke.

Ian Paice håller nog jäkligt bra som musiker och verkar vara där för just att spela. Tror politiken och vem han spelar med inte är så viktigt. Han vill ha ett fungerande band och åka ut för att spela. Att göra nytt verkar dock viktigt. Lär vara segt att bara köra Smoke, Truckin' och Tokyo i 50 år...

Steve Morse är aktiv. Har nog inga problem att få jobb i andra projekt, men Deep Purple är det största namnet och förmodligen det han ser som sitt primära jobb. Tycker det är lite synd att bandet håller honom tillbaka även om resultatet ofta blir bra eller godkänt i mina öron. Lyssna på valfri skiva med Steve Morse Band och skillnaden mot vad han gör i Deep Purple är stor. Helt annat fart.

Don Airey. Enda felet han gör är att han inte är Jon Lord. Vilket han inte försöker vara. Jag hade gärna sett Lord/Airey dela på spelandet under resten av Lords liv. Tror deras hjärnor ihop hade kunna komma på rätt bra grejer på framtida skivor. Inte fel att byta av varandra live då de inte direkt var ungtuppar.

Morse är den största kontringen mot tidigare Deep Purple. Morse, Airey och Paice är de som bjuder på mest för att föra bandet framåt. Ian Gillan verkar mest bara vilja turnera och tar inte karriären så seriöst längre. Roger Glover gör sitt jobb.

Deep Purple är inte lika stort varumärke idag som en del andra, men jag lyssnar hellre på Now What!? eller Whoosh! än det mesta med moderna Maiden, KISS sista skivor, Ozzys skivor efter No More Tears, Claptons senare verk, Springsteens senare verk, de flesta av Alice Coopers senare skivor eller Sammy Hagars moderna album.

Deep Purple anno 2021 är inte Deep Purple anno 1972, men att efter så många år och album sparka ut låtar som A Simple Song, Above and Beyond, Uncommon Man, Vincent Price, The Surprising, All I Got Is You, Nothing At All eller Man Alive är inte illa.

Tja, nu var ju Black Sabbaths tour en återförenings och avslutstour i en och samma. Page/Plant (såg detta på sjöhistoriska) var också en sorts återföreningstour. Är helt säker på att Perfect Strangers touren drog fett mycket mer folk än dessa två. På senare år har Purple dragit långt över en miljon publik på i stort sett alla tourer. (ursäkta svengelskan) Problemet med att Purple i tex Sverige inte drar så mycket är ju att man har tourat alldeles för mycket, varje år i 26 år.. då försvinner suget till slut.

Det har ändå varit perfekt timing attt lägga ner i x antal år nu.
Gillan, Glover och Paice är alla över 70. Tycker du de har framtiden för sig?

Fast egentligen borde deras allra sista gig ha ägt rum redan strax efter Lords död, som en hyllning till honom. Det hade varit ett snyggt avslut istället för en unken coverskiva och en flera år lång trött avskedsturné med bara 1 originalmedlem.

Helt riktigt. Ian Paice är en ytterst kompetent trummis som bidragit med en viktig del i Deep Purples sound genom åren, precis som Jon Lords Hammondorgel och Ritchie Blackmores gitarrspel.

Det enda felet med Deep Purple anno 2021 heter dock för övrigt också Ian. Men det är givetvis den andre Ian som jag syftar på här - Gillan. Ett pinsamt, jobbigt fyllo som sedan länge har förlorat sin enda förmildrande egenskap - sin goda sångröst. På 1970- och 80-talen kunde han sjunga bra, men de senaste 10-15 åren har hans röst varit minst sagt kraftlös och svag. Dessutom har han alltid haft en förmåga att bete sig pinsamt på fyllan (som för honom varit mycket frekvent genom livet). Inte konstigt att Blackmore inte kunde med honom och konstant retade sig på hans beteende.

Fast nu är det ju så att Blackmore har "retat" sig på i stort sett ALLA sångare som han har varit involverad med. Evans, Gillan, Coverdale, Hughes, Bonnet, JLT och White..
I övrigt så sjunger Gillan jävligt bra på Turning to Crime..

Kan hålla med om att det är dax att ta ner skylten nu, börjar närma sig overtime. Som Rolling Stones..

Roade mig med att kolla hur många konserter Purple har gjort i Sverige sen 1995, finns en kille på nätet som har järnkoll på detta. Kom upp i 35 spelningar! Räknar vi försiktigt på 6000 per spelning så hamnar vi på 210000 pers. Bruce Springsteen.. släng dig i väggen.

Blackmore är inte helt lätt att samarbeta med, det är riktigt. Jag vill dock bestämt minnas att jag har läst en intervju med Bobby Rondinelli, ett tag trummis i Rainbow, för ganska många år sedan. Rondinelli sade i den intervjun att Ritchie egentligen är en riktigt "nice guy", enligt hans uppfattning, men att det är hans extrema perfektionism som gör att han ibland kan vara riktigt svår att ha att göra med. Blackmore accepterar helt enkelt inte sådant han upplever som "trams" i studion, även om han är (ö)känd för sina pranks och practical jokes, som han dock enbart kör när bandet inte är på scen eller i studion. Gillan, som uppenbarligen hade (vet ej om han fortfarande har) en tendens att "skämta till det" även i studion retade därmed gallfeber på Blackmore. Samt att han var ökänd för att skämma ut sig på fyllan.

Det finns en intressant Deep Purple-anekdot från 1970-talet (minns tyvärr inte på vilken sida jag stötte på den). Efter att ha kommit tillbaka till hotellet efter en spelning ville Ritchie gå ner till hotellbaren för att sänka några öl efter att först ha tagit en tupplur på rummet. En av roddarna (som givetvis var väl medveten om spänningarna inom bandet) sade då till Ritchie: "Jag skulle inte göra det om jag var du". "Vad menar du med det?" undrade då Ritchie. Då sade roddaren, kort och koncist: "Gillan är där...". Och givetvis struntade Blackmore i att gå ner till baren då han hörde detta.

Jag kan inte låta bli att dra på munnen åt den historien; det är inte svårt att gissa att Gillan satt (eller låg) där nere i hotellbaren, aspackad och halvnaken eller något sådant, och var odräglig mot folk, personal så väl som andra gäster. Men det är bara min egen bild av hur det kunde ha sett ut. Att Blackmore dock inte tyckte det var lönt att gå ner och dricka lite öl är dock ett faktum. Han hade säkert goda skäl att inte göra det.

Finns många anekdoter om deras relation.
Spagetti incidenten är också rätt känd.
Tycker ändå att det är anmärkningsvärt och roligt att dom själva vet att dom inte klickar, som bevis så kallar dom deras andra skiva efter återföreningen
The battles rage on

Ritchie Blackmore discussing one of his many tussles with singer Ian Gillan
https://youtu.be/6ZiJtaUWSRc

Ritchie Blackmore tar upp det där å jag kan förstå honom att han gör så mot Ian Gillan