Deep Purple

Två olika versioner av deras klassiska låt Smoke on the Water.

http://www.youtube.com/watch?v=2WX_4FNoto4

eller

http://www.youtube.com/watch?v=9jp3de50_d8

Vilken föredrar du?

''You Keep On Moving'' är ett klockrent exempel på hur det ska låta - inte som på vissa spår när han ylar på för full hals.

''Come Taste The Band'' svänger på ett helt annat sätt än de andra plattorna och på ett sätt är det nog ganska bra att man försökte hitta ett nytt sound om man kanske kände att man inte villa imitera Blackmore/Gillan-Purple.

Intressant är ju att ett flertal spår på Bolins egna platta/plattor låter helt annorlunda än Purple, ''Wild Dogs'' t.ex, med tanke på vilken riktning Purple kunde ha tagit om det inte varit för att det inte blev nån riktning alls efter Bolins död.

Måste säga att "Perfect Strangers" är nog min favoritplatta med DP. Lyssnade överdrivet mycket på den förra hösten. Kan nog ha blivit i alla fall 1-3 gånger per dag som jag lyssnade igenom den.
Fastnade för "Hungry daze" på den, vet inte riktigt varför, bra och komisk text och bra melodi enligt mig.

Sen en fråga, vem föredrar ni mellan Morse och Blackmore?

Måste säga att jag är väldigt kluven i denna frågan, kan inte riktigt bestämma mig. Har alltid gillar Ritchie och hans gitarrspel. Men har på senare dar börjat lyssna mer och mer på Morse's soloplatta och det är riktigt okej. Ritchie's projekt med Blackmore's Night är inte heller så dumt om man gillar folkrock.

Fireball är den bästa plattan i mitt tycke Ian Gillan är klart favoritsångaren! Klarade aldrig av Hughes

Child in time är dessutom en av de bästa låtarna under hela 70-talet

Mina favoriter utan inbördes ordning:

Knocking at your backdoor
Perfect strangers
Woman from Tokyo
Child in time
Highway star.

Min största Idol i det bandet är nog ändå John Lord.

Den mannen när han Vrålar igång sin B3 på vilken låt som Helst går det rysningar utmed hela ryggen, han och Booker T är anledningen till att jag vill lära mig spela orgel.

Om jag ska ta någon bra låt är det nog Higway star, återigen när den där orgeln drar igång så kan jag inte sitta still.

Eitzel nämnde något om vilken inriktning de skulle haft om Tommy Bolin överlevt och bandet fortsatt (under perioden de var borta). Jag tycker faktist Deep Purple ofta har fokuserat alldeles för mycket på riffrock.. många av deras bästa låtar t.ex. Child in Time, Lazy, Soldier of Fortune, Anyone's Daughter, Mistreated, Rapture of the Deep, April och Fools är låtar då de övergett den klassiska 3-4 minuters riffrocken och kört in på andra vägar. Andra halvan av "Stormbringer" förutom Soldier of Fortune, delar av Perfect Strangers och hela The House of Blue Light hade kunnat blivit väsentligt bättre om de provat lite annat än just den riffrocken som blev.

yaleo: Jag föredrar Ritchie Blackmore men tycker att Steve Morse har varit en riktigt bra efterträdare. Det känns som många ignorerar Steve Morse plattorna bara för att det inte är Ritchie Blackmore. Jag tycker det var ett smart val och välja en gitarrist med annorlunda stil. Att välja någon Ritchie Blackmore wannabe hade definitivt inte blivit bättre.

KGJT: Jag tycker Deep Purple innan "In Rock" känns mer som John Lords band än någon annans!

Mina favoriter med John Lord är introt och mitten av Fools, duellerna med Ritchie Blackmore på Highway Star och Burn, introt till Might Just Take Your Life och öppningen till Knocking at Your Back Door

Skulle vara kul att veta om det finns nån som håller tiden innan "In Rock" som sin favorit-era! Jag tycker faktiskt de gjorde mycket bra då också. Hush är ju en klassiker

Hush är bra ja, dock är den ju en cover. MKI är verkligen ingen favorit-era men det hindrar förstås inte att även de plattorna har sina ljusa stunder, om man kan acceptera att bandet lät ganska annorlunda förstås. T.ex. är Lalena från den tredje skivan en riktigt schysst låt.

En liten rekommendation: sångare på den tiden var Rod Evans som ju kickades när de ville ha in Ian Gillan. Tur det, Evans bildade efter det Captain Beyond. Deras självbetitlade debut från 1972 är i mitt tycke den bästa hårdrocksskivan från 1970-talet. Han sjöng dessutom bättre där än i Deep Purple.

På tal om Rod Evans förresten… 1980 var han med och drog igång Deep Purple igen där även låtar från plattorna efter hans tid i bandet spelades. Problemet var bara det att i denna uppsättning fanns ingen Blackmore, Lord eller Paice, utan det var helt okända medlemmar. Det var med andra ord ett fejk-Purple, något som inte framgick förrän bandet stod på scen. Detta innebar att vissa av de få konserter de hann göra slutade i kaos efter att publiken inte känt igen de fjantar som stod och lirade låtarna. Fejk-Purple blev stämda av det riktiga Deep Purple, vilket bland annat fick till följd att Evans förlorade sina royalties till de låtar han spelat in med bandet.

Varsågoda, här är Smoke on the Water från Mexico 1980. Stor humor! http://www.youtube.com/watch?v=yYuLwQMB7h4

Grymt bra band, någon som ska gå på dem nu i november?!

Äntligen en person som uppskattar Hush . Har pratat med massa personer om DP och knappt någon av dem visste vilken låt Hush var. Jag tycker den är bra men den är som sagt en cover vilket drar ner betyget något men överlag en riktigt bra låt.