Deep Purple

Tråkigt, de har slutat med rocken alltså, låter som nån podisco

Så här skriver bandet själva om kommande albumet:

NOW What ?! has been produced by Bob Ezrin, one of the most important rock producers of all time (Pink Floyd, Alice Cooper, Kiss and many others)
NOW What ?! features 11 new songs.
NOW What ?! was recorded with no musical rules… and it shows a modern and fresh production… to the point that Deep ?urp!e have never sounded so close to the spirit of the 70s in the last 20 years as they do NOW.
NOW What ?! has the excellence and elegance of „Perfect Strangers“ and the wild freedom of Made in Japan.
NOW What ?! will also be released as a limited edition with a bonus DVD featuring Deep ?urp!e discussing the new album and one bonus studio cover version.
NOW What ?! will be released as double vinyl LP.
NOW What ?! is also the name of the World Tour to be announced shortly.
NOW What ?! will be released in Germany on April 26th. Worldwide release dates can be found at www.deeppurple-nowwhat.com which will be updated daily with news, lyrics, photos & more

Lovande:

* Bob Ezrin som producent - en av mina favoriter!

* 70-tals vibbar - DP är förknippat med 70-talet!

* Dubbel-vinyl! - tyder på lång speltid!

Mindre lovande:

* Påminner om Perfect Strangers - nej nej....jag har aldrig fattat varför den skivan hyllades! Snacka om lam jämfört med allt de gjort tidigare.

Nonsens.

Nu backar ni i tiden till låten Hush spelat på Playboy after Dark.
Löjliga frisyrer, folk som ser ut att ha geniunt kul och ett skönt gung:

http://www.youtube.com/watch?v=KiXcqxms3Bs

Det kan ligga en del i det. Kollade lite youtubeklipp från 70-talet, en del lät riktigt bra, samt att de såg coola ut. Ska någon gång lyssna igenom 70-talsalbumen igen. Deep Purple var ju på 80-talet känt som det största hårdrocksbandet någonsin och var på samma nivå som Led Zeppelin rent statusmässigt. Undrar varför Purples stjärna har dalat så mycket jämfört med Zeppelins? Även Deep Purple sålde ju groteskt mycket album på 70-talet.

Enligt mig så var Deep Purple´s 80-tals period deras minst intressanta. Visst - Perfect Strangers var en återföreningsplatta som sålde bra och satte fokus på bandet igen, men så här i efterhand var den ju inte på långa vägar lika varierande och bra som deras tidigare skivor. Och sedan kom ytterligare tre skivor som var lika intetsägande. I och med att Steve Morse ersatte Blackmore i mitten av -90 så tog de ett rejält kliv framåt igen.

För de som gillar 70-tals hårdrock med rå-tajta låtar och en grym blandning av individuella insatser och samspel så är DP´s 70-tals skivor oumbärliga.

Följande svit klassiska skivor får ej missas:

* In Rock
* Fireball
* Machine Head
* Who Do We Think We Are (med viss tvekan)
* Burn
* Stormbringer

När det kommer till gitarrspel så blir jag nästan personligt kränkt när någon påstår att Jimmy Page är vassare än Blackmore! Den som påstår något sådant har inte de rätta kvalifikationerna att bedöma gitarrister. Inte för att Page var dålig - tvärtom - men han var ju så förbannat ojämn och nonchalant. Den som tvekar rekommenderas att lyssna på Made In Japan - jag skulle vilja se Jimmy Page ersätta Blackmore där....

Jag tror Bandoiler är ute på rätt spår.

Den mest omtycka uppsättningen av Deep Purple var tillbaka. Banden var gladare än någonsin. Folk hade haft tid att sakna Deep Purple samtidigt som främst Rainbow dragit fler fans. Perfect Strangers blev en hit. Life was good.

The House of Blue Light - Slaves And Masters - The Battles Rages On... Kom efteråt. Problem inom bandet igen och även om det i sig inte är dåliga album (skulle ett okänd band producera samma album skulle jag antagligen sitta och undra varför de inte blev mer kända), men variatation saknades och låt oss inte glömma... 80-talet var MTV-åldern. Att leva på "rockstar-rykten" och "word of mouth" mellan fans var inte riktigt samma som under 70-talet. Syntes man inte på MTV, fans man i princip inte. Deep Purple var aldrig mycket av ett musikvideo-band även om en del cirkulerade rätt bra. Jag kan tänka mig att fans efter fans tröttnade efter varje skiva och återgick till Shades of Deep Purple - Come Taste The Band i samlingarna istället för att köpa nytt.

Steve Morse kom och Deep Purple blev ett annat band på gott och ont. Många fans vill väl höra Ritchie Blackmore-soundet på konsert och skivorna med Steve Morse har en annat inriktning än med Ritchie Blackmore. Även fast jag håller med Bandoiler.. När Steve Morse kom blev det ett återupplivat band. "Purpendicular" är, åtminstone enligt mig, ett väsentligt roligare album än de som kom tidigare. Enligt bandet själva verkar de inte ha några problem med försäljning och Rapture of the Deep ska tydligen sålt över 2 miljoner exemplar, men alla medlemsbyten och faktumet att många "fans" inte riktigt vill ta sig det senare materialet gör att Deep Purple gått från att vara ett av världens största hårdrocksband till ett medelstort.

Mina spekulerande anledningar:
- Medlemsbyten.
- Ett sträng av "mediokra album" som gjorde att många fans inte orkade bry sig.
- Helt nytt sound som inte riktigt går hem hos många fans.
- Deep Purple var aldrig riktigt något MTV-band.

Tack för informativt inlägg. Har sugit på denna ett tag nu.

Deep Purples 80-talsperiod. Det var som sagt "Perfect Strangers" som var höjdaren där, hade de lagt av sedan kanske deras legendstatus hade varit enorm idag. En stark comebackplatta, kanske den grymmaste comebacken ett band gjort någonsin? De övriga plattorna på 80-talet med Gillan och senare med Joe Lynn Turner, innehöll en och annan stark låt men det är inga höjdaralbum (ur Purple perspektiv).

Ska erkännas, är inte helt inlyssnad på Purples hela katalog, bara Perfect Strangers som jag lyssnat intensivt på i perioder, samt en live skiva från 90-talet med gillan som jag var rätt inne i också. Har lyssnat en del på 70-talsplattorna men kan inte alla låtar från de klassiska albumen, där har man antagligen en högtidsstunder att vänta.

Absolut så är det 70-talet som purples storhetsperiod, och det va så man såg det på 80-talet. De var störst, de som lade grunden till hårdrock.

Steve Moorseperioden är jag helt rudis på, har Purpendicular dock. Ytterligare något att gå igenom... försökte lyssna på Bananas plattan för några år sedan men gav den inte riktigt chansen.

Ritchie Blackmore/ Jimmi Page: Absolut, Ritchie Blackmore är klart grymmare på gitarr, Blackmore spelar åtminstonne mer tekniskt. Det tror jag de flesta kan erkänna som har lyssnat på upptagningar från båda. Min subjektiva bedömning är att Blackmore har gjort mycket bra musik efter purple medan J Page inte har gjort något som fångat mitt intresse. Dock så för mig är Led Zeppelin, perioden 1969-1975, det grymmaste bandet alla kategorier någonsin.

Sviten av plattor du listar upp, är plattor jag mycket nyfiken på (håller just nu på och hårdpluggar Maidens hela katalog för tillfället).

Av dina spekulerade anledningar så tror jag absolut de tre första är anledningar till att de tappade i status. MTV tror jag inte spelar någon roll, de är mer för de artister som är på uppgång och som tillhör den generationen som kollar mest (t ex som det var med Def Leppard)

Absolut att medlemsbytena har gjort sitt till. Varför ska de heta Deep Purple när inte ens den mest kända medlemmen är med (Blackmoore). De var nog ett enormt strategiskt felbeslut, de skulle döpt om bandet.

Mediokra albumen: Absolut, de kom ju efter Perfect Strangers.

Tror i alla fall att Purple förr eller senare kommer upp i samma status som Zeppelin, AC/DC, Maiden det är bara en tidsfråga. Inte minst för att purple är det viktigaste bandet för hårdrockens utveckling någonsin.

Jag är faktiskt avundsjuk på dig som ska få upptäcka dessa album.

En liten varning, dock, till de som ska kasta sig över skivorna. Om det är så att man är ovan vid att lyssna på 70-tals hårdrock så finns det en risk att man kommer att tycka att dom inte är tillräckligt "tunga". 80-talets band körde konsekvent en snabbare och hårdare stil med mycket mindre influenser från bluesen och man tonade ner orgel-soundet i produktionen för att skapa en "gitarrmatta".

Men enligt mig så var en av nycklarna till DP´s storhet det organiska och luftiga soundet som uppstod mellan Blackmores gitarr och Lords orgel. Det finns en detaljrikedom på de klassiska skivorna som inte alls återkommer på deras 80-tals produktioner.

Ok - visst hittar man ett par riktigt tunga låtar även bland de plattor jag räknade upp - men för att riktigt uppskatta den perioden så måste man vara minst lika intresserad av låtar med groove, tajthet och musikalisk briljans. Dessutom hade dom ju enstaka blues-låtar med enormt drag i - typ Lazy. Snackar man om Deep Purple´s storhetstid så tänker ju många på Smoke On The Water (och det med rätta) men den låten är ju långt ifrån "hård" enligt dagens mått mätt.

Ja nog tusan var Led Zeppelins första skivor milstolpar inom rockmusiken. Det håller jag verkligen med om. Men den tyngsta orsaken till det tycker jag var Robert Plant!

http://www.youtube.com/watch?v=HX3Xwd5Nn1o

Vad sägs om Smoke On The Water...

Med Ian Gillan, Ritchie Blackmore, Tony Iommi, Roger Taylor, Brian May, Alex Lifeson, Davild Gilmour, Bruce Dickinson m.fl?

http://www.youtube.com/watch?v=vHvrwJXTNCY

Deep Purple - Hell to Pay

Ännu ett spår från nya "Now What?!".