Tycker Who Do We Think We Are kan vara bandets mest underskattade och mest missförstådda album.
Precis som Alice Coopers "Muscle of Love" (samma år!) gjordes albumet under en period när dåvarande uppsättning höll på att ramla ihop. Tidigare album var klassiker och både Burn/Welcome to my Nightmare tillhör rockvärldens starkare nästa steg från band med nya uppsättningar.
I mitten har vi WDWTWA och MoL. Båda skivorna har bra energi, minnesvärda riff och är underhållande rakt igenom. Woman from Tokyo tillhör ett av bandens större hits, Rat Bat Blue är något av en favorit för djupare fans och jag kör gärna igenom hela albumet. Även Painted Horse är skön och långa instrumentella First Day Jam. Förstår faktiskt inte skivans halvtaskiga rykte och "2 / 5" på allmusic.com. Man får givetvis tycka det är ett halvdant album, men jag gillar gillar't!
Skulle jag rangordna samtliga skivor av t.ex. Black Sabbath, Deep Purple, Rainbow, Rolling Stones, Aerosmith, Kiss och andra stora kända band skulle Who Do We Think We Are hamna före många andra album.
Nu till något nytt !!
Riktiga nya musikvideon till
Nothing at All:
https://www.youtube.com/watch?v=ldMNQoV9YCs