Tonårsrevolt - fy fan

Har 4 barn i åldrar mellan 5 och 14, 2 pojkar och 2 flickor. Ena tjejen är nu 14, och uppenbarligen inne i värsta trotsen. Jag står helt jävla handfallen och ber ödmjukt på förslag på åtgärder.

Situationen:
14 år, har för det mesta fått det hon vill ha då vi har det ganska gott ställt. I-phone, 2 egna datorer, häst, eget rum, egen fast telefon. Köper grejer för minst 3000 i månaden till henne.
Hon har alltid varit tacksam, snäll och tillmötesgående. Men nu uppskattas inget, tar inga diskussioner, hjälper inte till hemma och vad vi än säjer så är vi fullkomligt blåsta. Hon har ALLT + 2 mycket närvarande, stöttande och kärleksfulla föräldrar.

Jag tar inte detta längre, utan kommer börja plocka av henne 1 grej i taget så fort hon är uppkäftig.
Jag bryr mig inte det minsta om hormoner som spökar hos henne, eller att det är vanlig tonårstrots. Jag respekterar henne otroligt mycket, men vägrar ta skit från henne.

Diskussion:
Gör jag rätt? Förslag på andra sätt att bromsa hennes uppkäftighet och komma ner på jorden.

Gör som du har tänkt. Så gjorde mina föräldrar på mig. Det är jag tacksam för nu, vem vet vad jag kunde gjort annars.

Mjo, men samtidigt klarar jag inte hennes ledsna ögon. Satan i gatan, man blir ju helt jävla konstig

gör som du tänkt, bättre att hon får ledsna ögon ett par 3 ggr än att du får ta dens kiten tills hon är typ 18?

Kanske är en del av problemet att hon varit så bortskämd? Oavsett hur tillmötesgående eller sträng du är kommer hon fortfarande bete sig som många tjejer gör i den åldern. Jag råder dig till att fortsätta vara sträng, även om hon inte verkar bry sig eller om hon blir ledsen. Mina päron var stränga, det är jag tacksam för idag. Ibland, när hon är på rätt humör, kanske ni tom kan prata om problemen? Att det är svårt för dig, lyssna på vad hon tycker osv. Men det gäller att inte tvinga henne till att prata om det utan ta diskussionen när hon vill.

Sluta köpa så mycket saker till henne, hon kommer att tacka dig sen när hon blir äldre. Det är ju inte lika roligt sen när man flyttar hemifrån och inte kan få allt man pekar på längre.

Tycker du gör rätt, det behövs lite Adolf för att man inte skall bli en jävla missanpassad bortskämd mongoloid här i världen!

Får man saker för 3000 kr i månaden så har man all rätt att vara kaxig!

Ställ krav och som sagt så skäm inte bort henne.

Jag tillhör själv 90-talsgenerationen och blir lite rädd när jag ser hur sjukt curlade min generation är.

Gör som du tänkt!! beteér man sig dåligt/hjälper inte till hemma.. Bara till att börja dra in på pengarna, gör klart för henne att hjälper hon inte till hemma så blir det inga pengar till mobil/kläder/smink/shoppa..

Man vet ju själv hur det var, man tänjde på gränserna, kommer inte att löna sig att ge henne det hon vill ha bara för att hon skriker och smäller i dörrar..

Som någorlunda bortskämd tonåring själv måste jag säga att det är otroligt svårt att uppskatta saker som man tar för givet.

Vad du än ger henne, hur snäll du än är mot henne, betyder det inte att hon kommer vara din lilla ängel resten av hennes liv. Det går inte alls att hon alltid följer med på utflykter eller vad fan det nu är.

Vid den åldern så börjar livets höjdpunkter hamna utanför familjen, och hur snäll du än är mot henne, är det bara underhållning tills hon får vara med sina vänner/sin pojkvän, du blir andra prioritet.

Att vara sträng kommer inte att göra så att hon fortfarande är din lilla flicka. Du kan vara sträng i och med att du inte ger henne allt du vill ha, och låta henne arbeta mer hemma, och vara mindre av en betjänt till henne än vad du är nu, det är nyttigt. Men hon kommer alltid ha dig som andra prioritet, vad du än gör

Ja, du gör rätt. Så länge hon inte uppför sig med respekt och vanlig jävla artighet så både kan och ska du plocka förmåner en efter en. Handling skall innebära konsekvens.

Det är inget pensionat hon bor på, trots att du/ni har satt henne på piedestal och behandlat henne som en prinsessa, och även mot tjänstefolk ska man uppföra sig...

En god regel kan väl vara den man lärde sig i skolan: Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Dvs hon ska inte svära, skrika och kräva utan använda hövlig ton - givetvis ska ni göra det mot henne också.

Och vadå svårt att se hennes ledsna ögon? Ungen är megabortskämd och blir inte ledsen på dig när du tar hennes Iphone - hon blir förbannad. Och oavsett vad du gör tycker hon ändå du är en kvarleva från juraperioden...

Förslag på att bromsa hennes kaxighet, tja. Beror på vad du menar. Skrik, gap, svordomar osv hade jag avbrutit genom att vända ryggen till - det lönar sig föga att skrika tillbaka.
Andra sätt att få barnet att landa i verkligheten är, tycker jag, att sluta var betjänt. Sluta tvätta åt henne, tex. Vill hon ha rena kläder så får hon tvätta dem själv. Gapar hon om att hon inte har nåt att ta på sig, så frågar du om du ska visa hur tvättmaskinen fungerar. (Förutsatt att du vet det själv...)

Och givetvis bör ju då ekonomiska förmåner också vara något hon förtjänar, inget som är självklart. Månadspeng förtjänar man - genom att städa sitt rum, hjälpa till hemma med saker som behöver göras osv. Utan tjat, utan gap och skrik. Telefonabbonemang? På allvar? Mobilabb också? Kontantkort som hon får sköta mha månadspeng låter rimligare.

När det är skola så ska skolan skötas utan diskussioner - där måste ni som föräldrar också vara delaktiga i vad hon gör, vilka läxor hon har och hur hon ligger till i betyg osv. IG-varningar bör innebära i princip övervakad pluggtid på vardagkvällarna.

Det är förstås också viktigt att lyssna och prata när tillfälle kommer - när tösen själv initierar det. Göra saker tillsammans, kanske med hästen eller så?