Omöjliga böcker.

Först måste jag säga att jag läser klart i stort sett allt jag påbörjar och jag kan bara komma på en enda bok jag avslutade innan jag var klar med den och det är Moa Martinssons Brandliljor.
Så jävla dålig och helt omöjlig att hänga med i med den släkten dit och den släkten dit.
När inget av intresse hade skett 100 sidor in i boken placerade jag den på bokhyllan och tog aldrig ner den igen, kanske någon gång i framtiden, det är trist att ha böcker hemma man inte läst och inte kommer att läsa.

"Staten" av platon.

Bret Easton Ellis - Glamorama

Hmm, den sträckläste jag i somras. Skitbra bok.

Den enda bok jag inte avslutat är I rosens namn av Umberto Eco.

"Mediernas svarta bok" av MariaPiaBooveeetius.
- Medierna är dumma... blablabla... MAKTSTRUKTUR... blablabla... medierna ägs av elaka borgare... blablabal... INDOKTRINERING... blabla... MAKTSTRUKTUR... blabal... länge leve revolutionen! ... balbla... och så vidare...

Och rasbiologen och idioten Eddings idiotböcker också förstårs, läste igenom hela skiten (många timmar som aldrig kommer tillbaka...), sämsta skit jag någonsin läst.

De enda Eddings-böcker jag läst är böckerna om spjuthök (kommer inte ihåg vad de heter). Vad är det ni ser som rasistiskt i dem?

Friheten av Ulf Lundell. En helt oläsbar sörja om medelålders män med sin framtid bakom sig, grådask, snöslask, tunga skyar som hänger 15 meter från marken, nån slags bitterljuv retrospektivitet som verkligen skriker högt emot en från boksidorna i ren leda och desperation över det omöjliga i att vrida klockan tillbaks.

Har väl kommit som mest 150 sidor in i skiten på 4-5 försök.

Allt skrivet av David Eddings bör man undvika om man inte känner en dragning till genomusla böcker.

Silverdolken (fantasy) av Katharine Kerr.
Är nog den enda påbörjade bok som jag ej avslutat. Då man får följa X-antal personers olika inkarnationer hoppandes i tid och rum så känns det som att man lägger ifrån sig en bok just då det börjar hända något, för att börja på en ny.

Jag tror att jag i alla fall två eller tre gånger gjort misstaget att börja på Tolkiens "Sagan om ringen". Eftersom jag i vanliga fall avskyr "fantasy" över i stort sett allt annat borde jag ha insett att det vore lönlöst att ens försöka. Den var inte speciellt svår eller "tung", men väl ... tradig, seg och lite mesig.

Har inte läst böckerna om spjuthök. I bokserierna "Belgarion" och "Malorea" beskrivs en värld uppdelad mellan ett antal olika folk, dessa folk (eller raser) har sedan mycket framträdande karraktärsdrag; ett folk är arrogant och allmänt elakt, ett folk gillar att knarka och är allmänt slemmiga, ett folk är bara korkade och så vidare. Mycket av handlingen i böckerna bygger sålunda på hur olika raser är på olika sätt, och att man i förväg kan veta hur en person är endast genom att hänvisa till hennes ras.

Har du läst mycket fantasy av "episk" natur?

Mycket av Eddings (även Feists och Jordans) tankar härstammar ju från Tolkien. Det är ju ett enkelt knep att elver + dvärgar = goda, troll + orker = onda, människor + magiker = både/och.

Dock tyckte nog jag att Eddings var lite mer nyanserad. Det finns skurkar bland de "goda". Och de goda är inte allt igenom goda.