Citat:
Ursprungligen postat av lillalinnea
Om även AA och SWs förhör spelats in så som det bör göras hade troligen några ytterligare frågor besvarats.
Jag har alltid tyckt att SW hela berättelse håller ihop och har en mycket mera trovärdig röd tråd än AAs som är en kakafoni virriga motsägelser. Det som förvånade mig, när jag samtalade med en socialchef som deltagit i många rättegångar med kvinnovåld, var att enligt denne brukar ofta rätten tro mera på kvinnor med röriga berättelser än kvinnor som kan redogöra för händelserna i detalj.
Detta ska vara beroende på att man anser att utsatta och chockade kvinnor ofta inte kommer ihåg detaljer. Och då man kommer ihåg detaljer för bra så blir det misstänkt istället.
Jag vet inte om detta är något som är vanligt förekommande eller inte men det skulle kunna innebära att AA ses som mera trovärdig än SW vid en eventuell rättegång.
Har någon annan hört liknande förhållanden?
Har inte hört eller sett att det skulle vara så men jag har hört (och läst) att om en person håller fast vid en och samma historia hela tiden och inte ändrar något så är det ett tecken på att personen ljuger. På något sätt verkar det som en rimlig idé tycker jag (tänker dock
inte bistå med något vetenskapligt underlag till detta, det vet jag inte om det finns ens). Men det kanske är det domstolarna har tagit fasta på då?
Tycker dock att det låter som en vantolkning om man tolkar det som att ett "riktigt" brottsoffer måste vara rörig. Domstolarna brukar fästa stor vikt vid om en persons berättelse "bär en prägel av att vara självupplevd" och det tycker jag att jag har sett i de rättegångar jag själv suttit med. Det måste vara mycket svårt att spela utsatt för något man inte varit. Man måste nästan vara så sjuk att man inbillar sig det hela tänker jag då.
Det här med att inte ändra sin berättelse tror jag handlar mer om att om man ljuger måste man hålla sig "nära" det man hittat på - om någon ställer en fråga runt/från en annan synvinkel så blir det förvirrande och man har ju heller ingen minnesbild att hålla sig till. En minnesbild hos någon med ett trauma kan ju vara rörig men det finns ändå en minnesbild.
Tycker dock inte att man kan säga att SW:s berättelse är alltför detaljerad så att det blir märkligt. Hon visar ju känslor i förhöret - och en osäkerhet, som jag tolkar det i alla fall.
