Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Visst kan det vara så, ett försök till försvar för sitt yrke. Men vad med Ulrika Knutson då, Publicistklubbens ordförande? Är hon extra snurrig och har missuppfattat bokens budskap om turerna kring Julian Assange?

Historiens dom kommer att vara hård över medhjälpare som Bjurwald, kan man hoppas.

Jag tycker mig se en väldigt tydlig parallell (ni har nog fattar långt innan mig) mellan dagens unga journalister och deras rövslickeri av globalismen/det internationella kapitalet/företagen/bankerna/det eviga kriget och mellan de naiva unga journalisterna som trädde fram på 60 och 70-talet och intill vansinne försvarade kommunismens avarter (Kina, Kambodja, Sendero Luminoso etc).

Intressant dessutom att i journalistvärlden så har Assanges samarbete med en (1) "antisemit" (som själv är jude) nu blivit antisemiter.

Kan verkligen ett förlag ge ut en bok och påstå att den skrivits av en viss person, utan dennes medgivande att stå som författare? Det borde ju vara bedrägeri mot läsaren/kunden? Är det i så fall åtalbart?

Ja, den mentalitetshistoriska parallellen är slående, det är samma slags sinnessjuka dogmatism och flockmedlöpande nu som då. Vad gäller "antisemiter" (dvs. radikala kritiker av "Israel") så räknar ju crackpots som Bjurwald med både Israel Shamir och Johannes Wahlström. Assange måste rimligen månad för månad genomgå en inre radikalisering när han ser vilka det är som organiserar och bedriver dessa försök att förinta Wikileaks, krossa allt han drömt om, och slutgiltigt, genom de mest groteska smutskastningskampanjer, baserade på lögner, oskadliggöra hans person. Om vi återigen tittar på Wolodarskis et als illvilliga spya från i går, vari skulle "solkigheten" vad gäller Assange egentligen bestå? I de falska sexbrottsanklagelserna? "Solkigheten" faller tillbaka på Bonnierpressens desinformatörer och alla andra som bedrivit hat-och hetskampanjen mot Assange och Wikileaks:

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/...kad-rustning-1

Spinnreceptet: Hitta på en historia eller två and let the bloody bastards deny it!
Expressen har bluffat varpå många redaktioner gått i snurr som planerat.

Är det Hanne Kjöller från prataomdet som har skrivit ledaren i DN månntro?

Här är en tidigare inlaga från henne:
http://www.dn.se/ledare/signerat/jul...kyltad-apostel

Det är inte samma personer inblandade, men samkörda är de. Framförallt märker man att de alla tycks visa personliga antipatier gentemot Julian Assange. Det är väldigt subjektiva omdömen om honom som person. Varifrån kommer detta, och varför utmärker det just en mindre grupp svenska journalister och ledarskribenter?

Att Lisa Bjurwald lägger sig i är såklart bara ett plus. Nyligen attackerade hon Flashback i en stor snyftartikel om att Flashback varit dumma som avslöjat Terje med att terja...
http://www.medievarlden.se/nyheter/2...rstor-vara-liv
https://www.flashback.org/t1734999

Ja, det är inte alls otroligt. Samtliga på ledarredaktionen har skrivit under på slaskartikeln i alla fall, och Wolodarski är förstås som politisk redaktör in charge:

http://www.dn.se/ledare

Det innebär ju att vi bara inom en 20 års period kan avnjuta ett förnuftigare styre. Det tycker jag inte låter så farligt.


Det största hindret är snarare att man saknar självförtroende att gå till motoffensiv. Eventuellt också att internetallmogen i all väsentlighet agerar som fristående debattörer. Flashback växer av en orsak (även andra internetplatser) och "Flashbacksyndromet" har flyttat ut till kommentatorsfälten på tidningssidorna (de vilka fortfarande tolererar fri och öppen debatt), newsmill, sociala medier osv. Detta är inte starka indicier på alternativa sajters låga förtroende utan snarare tvärtom.


Det här är ett sådant exempel på det dåliga självförtroendet. Rädslan för "politisk extremism". Vad är politisk extremism idag annat än några förljugna spökhistorier dragna i långbänk från en samlad journalistkår som utnyttjar dessa spökhistorier i syfte att skapa buffertar och klyftor mellan folket och makthavarna? Sverigedemokraterna är ett praktexempel på den allt minskade respekten för skrämselpropagandan om den "politiska extremismen". SD gick till val som ett mer eller mindre dödsnazistiskt parti men lyckades trots detta slå sig in på bred front i svensk politik. Att partiet sedan försummat och slarvat bort detta mandat å det grövsta är en annan diskussion.


"Antisemit", "antifeminist" osv. är alla bara förevändningar/kodord för att få besvärliga motdebattörer på defensiven och hamna i en besvärlig och värdeladdad diskussion som kräver självrannsakan. I princip räcker det med att hantera sådana patetiska försök med ett "inga kommentarer" innan man går på brutal motoffensiv. Det måste vara slut med den här inskärda och av regimen kontrollerade diskursen som aldrig utvecklar samtalen utan är debattdödande och mynnar ut i konsesus.


Det hela är ett praktexempel på hur Sverige (som självutnämnda världsmästare i godhet) ville fronta sig som främsta angivare för rådande maktordning och bibehålla status quo för det politiskt korrekta globala imperiet. Ironiskt nog underskattade man de globala aktörernas besatthet att förinta yttrandefriheten vilket gjorde att man försatte sig själva i ett mycket prekärt journalistiskt läge. Att fortfarande rapportera vackra fraser om demokrati och öppenhet samtidigt som man agerar första klassens censurinstans och angivarbastion gällande det öppna och avslöjande Wikileaks kunde inte göra kejsaren mer naken. Hade svenska journalistkåren varit skickligare vore de troligtvis i en betydligt fördelaktigare position.

Denna tråds forum, ämne och historiskt breda undersökning gör att den är underkastad en mycket liberal moderering.

Det innebär dock inte att tråden kan användas till att utgjuta sig om vilket samhällsfenomen som helst, särskilt som flera användare tenderar att fokusera på sina högst personliga hjärtefrågor. Utgå gärna från sådana, och fördjupa dem om så behövs, men gör det i relation till trådens ämne!

Ämnets kärna är fortfarande sexualbrottsanklagelserna mot Assange. Vill man undersöka något annat så måste det vara med syftet att, om än långsökt, beskriva eller förklara hur Assange hamnat i den position han nu befinner sig. En slags fallstudie i eventuella offentliga missförhållanden.
/mod

Visst används de här orden ofta för att tysta berättigad kritik. Men det hindrar inte att det också finns exempel där orden använts korrekt. Om man hoppas på att Bonnierpressens attacker mot JA kommer att "radikalisera" honom i en generellt antijudisk riktning, så kommer man att bli grymt besviken. Han är betydligt smartare, radikalare och klarsyntare än att reducera världens maktstrider till en etnisk konflikt. Hade det inte varit för Domscheit-Bergs dokumentförstöring så skulle WL förresten redan ha läckt en del material om amerikanska högerextrema gruppers verksamhet. Det skulle antagligen ha applåderats av DN - med rätta.

DN's kulturtaliban Jens Liljestrand är näste man till rakning. Bild.

... Det som börjar som en ganska alldaglig självbiografi glider helt enkelt över – det finns inget snällare sätt att säga det på – i rättshaveristiskt babbel. Det är, och har alltid varit, fruktansvärt synd om Julian Assange. Det finns till slut nästan ingen som inte har svikit honom, ingen som inte är korrumperad av makten, ingen som ger honom den uppskattning han förtjänar.

... Med denna märkliga, lika fascinerande som genanta bok, blir det tydligt att Assange är en djupt problematisk person. Att han har försökt stoppa utgivningen är i sammanhanget ett friskhetstecken. Att han misslyckats och nu står lika naken som de makthavare han velat avslöja, är själva definitionen av poetisk rättvisa.

Trådens italienske professor Ferrada de Noli ger kompetent svar på tal om medias mentalsjuka och tillika smutskastningskampanj mot Assange.

Expressen’s chef Thomas Mattsson intended to draw support from my reasoning about the role of Expressen and the Swedish media following them in this anti-WL campaign, to demonstrate how “conspiracy” minded WL supporter’s’ writings are, implying that is not like fact-based, etc. as in the media.
I referred to that in my final rebuttal and said, referring to Expressen's WL/Assange series,
“Just in one article, in one analysis published in Professors blog, are referred more facts than in all five articles together published by Expressen in these last days”.

Själv tror jag att Julian Assanges självbiografi blev så dåligt skriven av spökskrivaren att han helt enkelt droppade den och sa nej.